Utflykt till Paracas

Cusco ar ett stalle man latt fastnar i. Dar finns mangder av saker att se, mangder av saker att gora och lagger du till manga backpackers och mycket party far du anledningen till varfor sa manga spenderar alldeles for lang tid dar. Att hora frasen "I need to get out of here" ar inte helt ovanligt (jag tillhor dem som sagt det) och manga bara stannar kvar utan att egentligen gora nagot speciellt.
Denna helgen gor jag en utflykt till Paracas, som ligger nagon mil harifran. Med harifran menar jag Pisco, for det ar dar jag ar nu. Pisco ar en liten, liten stad som i princip forstordes helt i en jordbavning for tva ar sedan. Att mitt vandrarhem har bade internet, pool och biljard (haha) ar ganska forvanande. Bussresan hit var lang och bade middag och frukost var inkluderat i priset for biljetten. Middagen var helt okej, men frukosten...allvarligt! Vad ater peruaner till frukost? Framfor mig hade jag alltsa ett paket bestaende av: En bit sockerkaka, en musli-bar (solo 96 calorias), tva karameller, en pase med sotsalta chips, en - hor och hapna - miniliten bulle med skinka (vilken var det enda jag skulle kalla frukost) och slutligen, for att slacka torsten, den troligtvis sliskigaste persikojuicen jag nagonsin smakat. Vilken tur att jag hade med mig en flaska med vatten!
Sa imorgon klockan sju aker jag till nationalparken Paracas. Det ska bli spannande. Hela grejen tar typ en halvdag (atta timmar) och jag planerar att lamna det har stallet sa fort jag bara kan eftersom att har ar totalt tomt pa backpackers! For att vara arlig kanner jag mig valdigt ensam. Planen ar att aka tillbaka till Cusco och plugga spanska, men vi far se, jag kanske andrar mig...