Typ såhär:
Bara en tanke
Jag ska aldrig mer klippa mitt hår såhär kort! Nu ska det bli långt igen. Sådeså!
Typ såhär:
Typ såhär:
Hejdå Hugo
Nu är den över. Sommaren i vår lägenhet Hugo. Det känns som att den knappt hann börja innan den var slut. Jag flyttade in i juni och lagom till att jag hunnit landa bestämde jag mig för att åka till Sydamerika till hösten ändå. Den lugna, fridfulla, somriga känsla som infunnit sig efter flyttkaoset ersattes snabbt med reskaos. Tusen tankar, tusen saker att göra - och att inte kunna slappna av förrän allt är gjort. Men trots det så har det varit en fin sommar, och jag känner mig ledsen över att ha lämnat Hugo. Jag saknar det redan så mycket! Åh. Jag gör verkligen det! Hugo har ju varit mitt hem, det är mitt hem. Konstigt egentligen, jag kände mig inte ledsen över att flytta ut när jag flyttade ut. Jag kände ingenting - förrän efteråt. När jag hade flyttat ut, när nycklarna var lämnade och jag var på väg hem, då var det dags för känslorna att komma.
Men jag vet att Hugo står kvar när jag kommer hem, att jag kan flytta tillbaka in i mitt rum efter jul om jag vill det. Och det är ju alltid en tröst.
Elin, Frida -Tack för en underbar sommar tillsammans! Ni betyder otroligt mycket för mig och jag kommer sakna er mycket när jag är iväg!
Deas vail - shoreline
So you say I’m better off here,
as dry as the shoreline in an ocean of fear.
And so you say that I can’t be alive
Until there is nothing when we’re meeting eyes
Again
And day by day I wander these halls,
And you’re casting a shadow onto every wall.
And all the way you ring in my ear,
from the moment I knew you were leaving me here.
You were leaving me here.
You were leaving me here.
You were leaving me here.
This give and take, this waiting on time
It’s this twisted up memory that I can’t unwind.
These fragile words that fall from my mouth
And I’m crumbling and crowded, but I’ve figured you out.
I've figured you out.
I've figured you out.
I've figured you out.
The shoreline calls the sea
For simple words and company,
But words go on and on,
Till they collide and all is gone.
I dive into the deep—into the sea inside of me
To find another song,
To find a place where I belong.
The shoreline calls the sea
For simple words and company,
But words go on and on,
Till they collide and all is gone.
I dive into the deep—into the sea inside of me
To find another song,
To find a place where I belong.
I dive into the deep—into the sea inside of me
To find another song,
To find a place where I belong.
as dry as the shoreline in an ocean of fear.
And so you say that I can’t be alive
Until there is nothing when we’re meeting eyes
Again
And day by day I wander these halls,
And you’re casting a shadow onto every wall.
And all the way you ring in my ear,
from the moment I knew you were leaving me here.
You were leaving me here.
You were leaving me here.
You were leaving me here.
This give and take, this waiting on time
It’s this twisted up memory that I can’t unwind.
These fragile words that fall from my mouth
And I’m crumbling and crowded, but I’ve figured you out.
I've figured you out.
I've figured you out.
I've figured you out.
The shoreline calls the sea
For simple words and company,
But words go on and on,
Till they collide and all is gone.
I dive into the deep—into the sea inside of me
To find another song,
To find a place where I belong.
The shoreline calls the sea
For simple words and company,
But words go on and on,
Till they collide and all is gone.
I dive into the deep—into the sea inside of me
To find another song,
To find a place where I belong.
I dive into the deep—into the sea inside of me
To find another song,
To find a place where I belong.
Lurad?
Idag ska vi åka till Lerum för att fira min mormor som fyllde 80 år igår. Träffa släkt, äta tårta och sånt där. Jag hoppas att det blir trevligt och att min förkylning inte sabbar för mycket av humöret. Flytten igår gick bra, fast jag var jättetrött redan när jag kom hem från jobbet vid halv ett. Efter två timmar var Sydamerika-väskan packad och efter ytterligare fyra timmar hade jag fått in alla mina grejer där hemma. Jag hann till och med en sväng till Eslöv, för att köpa en mp3 spelare till resan. Vet inte om jag gjort ett dåligt köp, men nu har jag iallafall 16 GB musik med mig på resan. Och det är nice.
Morgonstund har guld i mun
Klockan är kvart i sju och jag har varit vaken sen sex. Idag är jag uppe tidigt, för jag ska jobba. Och vet ni? Det här är första gången på väldigt länge som jag är uppe tidigt och faktiskt mår bra. :D För normalt brukar tidiga morgnar innebära jobbångest inför de närmaste 24 timmarna. Men idag ska jag bara jobba till 12.00 - och det blir inte några 24 timmar, det blir 4 (och en halv). Vi pratade faktiskt om tidiga morgnar senast igår. Om det där att man som nattmänniska har svårt att njuta av tidiga morgnar, men hur ljuvligt det ändå verkar när morgonpigga människor berättar. Önskar att jag kunde vara lite mer morgonpigg.
Jag gissar på att det blir en intensiv dag. Efter jobbet ska jag packa helt inför Sydamerika. Jag har inte ens börjat (men jag har skrivit packlista). Efter det ska jag packa alla mina andra grejer och hoppas på att rummet är tomt ikväll så att Sofia har någonstans att sova när hon kommer imorgonkväll. Egentligen skulle hon sova på vårat vardagsrumsgolv som jag hade lovat henne, men se där är fullt med grejer. Jenny flyttade nämligen in igår och nu ser man inte längre vardagsrumsgolvet, så mycket grejer har hon. Helt galet! Måste passa på att erkänna att jag faktiskt tycker det är lite tråkigt att missa att bo ihop med Jenny. Jenny är en fin tjej, så är det bara.
Nu ska jag kolla busstiderna innan jag går mot jobbet. Hejdoo!
Jag gissar på att det blir en intensiv dag. Efter jobbet ska jag packa helt inför Sydamerika. Jag har inte ens börjat (men jag har skrivit packlista). Efter det ska jag packa alla mina andra grejer och hoppas på att rummet är tomt ikväll så att Sofia har någonstans att sova när hon kommer imorgonkväll. Egentligen skulle hon sova på vårat vardagsrumsgolv som jag hade lovat henne, men se där är fullt med grejer. Jenny flyttade nämligen in igår och nu ser man inte längre vardagsrumsgolvet, så mycket grejer har hon. Helt galet! Måste passa på att erkänna att jag faktiskt tycker det är lite tråkigt att missa att bo ihop med Jenny. Jenny är en fin tjej, så är det bara.
Nu ska jag kolla busstiderna innan jag går mot jobbet. Hejdoo!
Hugo-fest!
David Firth gör de sjukaste filmerna. Men jag gillar ändå det. Kolla på den här till exempel.
I'm going to hide behind the city. Yetti spagetti!
Imorgon ska vi ha HelloGoodbye-fest i vår lägenhet. Eftersom att vi flyttade in i juni har vi inte haft någon inflyttningsfest under sommaren, då många av våra vänner har varit bortresta. Nu ska både jag och Elin flytta ut igen och då passar vi på att slå ihop inflyttningsfesten med avskedsfesten. Hur bra som helst! Jag är faktiskt väldigt nyfiken på hur det kommer bli, för jag har verkligen ingen aning. Det känns som att det kan bli lite hur som helst. Hur det än blir, blir det ju bra, men ändå. Vi har typ ingen aning om hur många som kommer, eftersom vi smart nog har bjudit in folk via fakebooks eventgrej, där folk kan svara JA, NEJ eller KANSKE - och svenska som de flesta är säger alldeles för många KANSKE. Men jag är inte nervös. Nejnej, jag tycker bara det är spännande. Nyfiken på hur många vi blir, på hur det blir. För det är ju, även om det kanske precis lät så, inte antalet gäster som är betydande för en lyckad fest. Verkligen inte. Jag är övertygad om att hur många det än kommer, hur pass väl kakorna och fikat räcker till och hur mycket folk får plats (eller inte får plats ) så kommer det bli underbart. För där kommer vara människor i mitt hem. Mina underbara vänner, människor jag älskar. Människor som kommer prata, skratta, fika och ha trevligt - i mitt hem. Det är underbart. Och det gör mig lycklig.
Så kom! Kom till vår lägenhet imorgon och gör oss lyckliga! :) Kanske ses vi inte förrän till jul...
I'm going to hide behind the city. Yetti spagetti!
Imorgon ska vi ha HelloGoodbye-fest i vår lägenhet. Eftersom att vi flyttade in i juni har vi inte haft någon inflyttningsfest under sommaren, då många av våra vänner har varit bortresta. Nu ska både jag och Elin flytta ut igen och då passar vi på att slå ihop inflyttningsfesten med avskedsfesten. Hur bra som helst! Jag är faktiskt väldigt nyfiken på hur det kommer bli, för jag har verkligen ingen aning. Det känns som att det kan bli lite hur som helst. Hur det än blir, blir det ju bra, men ändå. Vi har typ ingen aning om hur många som kommer, eftersom vi smart nog har bjudit in folk via fakebooks eventgrej, där folk kan svara JA, NEJ eller KANSKE - och svenska som de flesta är säger alldeles för många KANSKE. Men jag är inte nervös. Nejnej, jag tycker bara det är spännande. Nyfiken på hur många vi blir, på hur det blir. För det är ju, även om det kanske precis lät så, inte antalet gäster som är betydande för en lyckad fest. Verkligen inte. Jag är övertygad om att hur många det än kommer, hur pass väl kakorna och fikat räcker till och hur mycket folk får plats (eller inte får plats ) så kommer det bli underbart. För där kommer vara människor i mitt hem. Mina underbara vänner, människor jag älskar. Människor som kommer prata, skratta, fika och ha trevligt - i mitt hem. Det är underbart. Och det gör mig lycklig.
Så kom! Kom till vår lägenhet imorgon och gör oss lyckliga! :) Kanske ses vi inte förrän till jul...
En natt utan mardrömmar
Idag har jag...
* solat på taket
* storhandlat på apoteket
* skrivit en packlista
* sällskapat med lunchande Biosfärmänniskor
* läst i en bra bok
* bränt min broccoli
* sett halva Svart katt Vit katt med föräldrarna
Nu tänkte jag läsa en stund och sen, förhoppningsvis, sova. Imorgon jobbar jag mitt sista 24-timmarspass. Tjoho!
* storhandlat på apoteket
* skrivit en packlista
* sällskapat med lunchande Biosfärmänniskor
* läst i en bra bok
* bränt min broccoli
* sett halva Svart katt Vit katt med föräldrarna
Nu tänkte jag läsa en stund och sen, förhoppningsvis, sova. Imorgon jobbar jag mitt sista 24-timmarspass. Tjoho!
Låtsas-tvilling
Den här annonsen hittade jag i en gammal Kalle Anka-tidning på vår toalett:
"Låtsas-tvilling sökes." Mitt personnr är 751008.
Åsa Dahlqvist, Sälggatan 30, 565 00 MULLSJÖ.
Låtsas-tvillingen: Hej! Jag är född samma dag och år som du!
Åsa: Coolt! Vill du bli min låtsas-tvilling?
Låtsas-tvillingen: Ja, det vill jag!
Åsa: Wow, jag kan inte fatta att jag har en låtsas-tvilling! Så häftigt liksom!
Låtsas-tvillingen: Ja, eller hur. Det är svincoolt!
Åsa: ...jaha...
Låtsas-tvillingen: ...eeh..
Åsa: ...hrm...
"Låtsas-tvilling sökes." Mitt personnr är 751008.
Åsa Dahlqvist, Sälggatan 30, 565 00 MULLSJÖ.
Låtsas-tvillingen: Hej! Jag är född samma dag och år som du!
Åsa: Coolt! Vill du bli min låtsas-tvilling?
Låtsas-tvillingen: Ja, det vill jag!
Åsa: Wow, jag kan inte fatta att jag har en låtsas-tvilling! Så häftigt liksom!
Låtsas-tvillingen: Ja, eller hur. Det är svincoolt!
Åsa: ...jaha...
Låtsas-tvillingen: ...eeh..
Åsa: ...hrm...
Den spännande sagan om vår fjäril Klas
Imorse när jag vaknade var Klas fortfarande inne på toaletten. Han satt på precis samma ställe som sist jag såg honom. Som att han inte rört sig ur fläcken. Stackars Klas! Jag tände lampan och då började han fladdra runt en massa med sin brutna vinge. Stackars, stackars Klas! tänkte jag. Han måste ju komma ut! Han kan ju inte sitta inne på våran toalett och glo hela livet! Nej, här krävs lite action - och vet ni vad jag gjorde då? Jag släckte lampan och tände utanför! :O Vilket genidrag! Klas flaxade genast ut från toaletten och in i köket, där morgonsolens strålar sken in genom köksfönstret. Efter en stunds flygande hit och dit hittade han fram till fönstret, men verkade ha lite svårt att hitta ut. Jag öppnade lite mer och vips så fladdrade han ut, ut till stora världen. Det kändes nästan lite sentimentalt. Nu är han alltså borta och där slutar vår spännande saga om fjärilen Klas.
Klas
Vi har en fjäril i vårat badrum. Han heter Klas. :)
Ikväll har vi haft mysig tjejkväll hemma hos mig. Veronica, Emma, Hanna, Annie, Helena, Marlene, Sara och jag. Madeleine kom förbi en stund också, och Frida mot slutet när hon kom hem från sin grillfest. Vi hade det mysigt. Gjorde tortillas, spelade alfapet och skrattade. Bakade kladdkaka och gjorde milkshake. Åt tills vi storknade, skrattade lite till. Hade filmmusikgissningstävling, pratade och umgicks. Åh så härligt, jag var lycklig hela kvällen. Lycklig över att ha så fina vänner. Lycklig över att ha mina fina vänner på besök. På besök i min egen lägenhet. Det gör mig lyckligt, och glad. Nu ska jag läsa en stund, sen ska jag sova. Imorgon är det två veckor tills jag åker.
Någon som blir avundsjuk?
Idag jobbar jag igen. Det är näst sista gången jag jobbar 24 timmar i rad. Mina sista två pass blir bara halva. skönt. Nu har jag suttit och planerat min resa litegrann. Typ läst Lonely Planet, kollat upp ställena på internet och sådär. Lonely Planet i all ära, men de har som min kära syster sa, "en förmåga att försköna allting". Man läser om ett ställe som enligt dem ska vara helt underbart och helt fantastiskt och så kommer man själv dit och fattar ingenting. Därför är det bra att titta lite vad andra backpackers tycker om ställena.. och såklart se lite bilder :)
På tal om bilder kommer här lite bilder på saker jag tänkt se i Sydamerika. Mestadels från Ecuador, men lite Peru också. Och ingenting från Bolivia, för där har redan sett allt. (eller inte)
Reserva nacional de Paracas, igen. Fin strandfärg.
Troligtvis kommer jag träffa sånna här.
Tydligen ska det finnas ganska många i Paracas.
Typ såhär många :O
Parque nacional Machalilla, Ecuador.
Också en nationalpark vid havet. Fast i Ecuador.
Om jag har tur får jag se en sån här där.
Det hade varit häftigt. (det är en knölval)
Nariz del diablo, Ecuador.
Man åker tåg genom häftiga landskap.
Jag tänkte ta mig ut till djungeln också. Här är en grön sjö
vid ett vandrarhem beläget i Mindo cloudforest (dimskog!).
Tydligen ska där finnas kolibrier. Woho!
(bara jag som tänker på Kalle Anka? Kolibrier?!)
Montañita, Ecuador. Ett av Ecuadors bästa surfingställen.
Får jag tid över stannar jag här några dagar och testar surfa. :D
Oj, det blev många bilder! Och tänk, det här är ju bara en bråkdel av allt jag tänkt se.
På tal om bilder kommer här lite bilder på saker jag tänkt se i Sydamerika. Mestadels från Ecuador, men lite Peru också. Och ingenting från Bolivia, för där har redan sett allt. (eller inte)
Huacachina, Peru. En liten by vid en oas, omgiven av sanddynor.
Här testade jag sandboarding sist. :)
Här testade jag sandboarding sist. :)
Reserva nacional de Paracas, Peru.
Nationalpark vid havet i Peru, där det tydligen ska finnas en del djur också.
Nationalpark vid havet i Peru, där det tydligen ska finnas en del djur också.
Reserva nacional de Paracas, igen. Fin strandfärg.
Troligtvis kommer jag träffa sånna här.
Tydligen ska det finnas ganska många i Paracas.
Typ såhär många :O
Parque nacional Machalilla, Ecuador.
Också en nationalpark vid havet. Fast i Ecuador.
Om jag har tur får jag se en sån här där.
Det hade varit häftigt. (det är en knölval)
Nariz del diablo, Ecuador.
Man åker tåg genom häftiga landskap.
Jag tänkte ta mig ut till djungeln också. Här är en grön sjö
vid ett vandrarhem beläget i Mindo cloudforest (dimskog!).
Tydligen ska där finnas kolibrier. Woho!
(bara jag som tänker på Kalle Anka? Kolibrier?!)
Montañita, Ecuador. Ett av Ecuadors bästa surfingställen.
Får jag tid över stannar jag här några dagar och testar surfa. :D
Oj, det blev många bilder! Och tänk, det här är ju bara en bråkdel av allt jag tänkt se.
En fin dag
Igår hade jag en riktigt härlig dag. Först frukostfika med Måns på Espressohouse. Sen åkte jag in till Malmö för vaccinationssamtal, följt av spontanbesök på mitt gamla dagisjobb. Åh så härligt det var att träffa alla barnen igen! Faktumet att det var ett år sedan jag slutade jobba där och sen dess bara varit på besök ett fåtal gånger verkade inte spela någon roll för dem. De var så glada att se mig ändå.
Efter några timmars lek och prat med gamla kollegor slog jag och min svåger Johan följe in mot stan. Vi bestämde oss för att äta lite festivalmat och eftersom att jag, till Johans stora förvåning, aldrig smakat langos innan blev det det vi åt. Solen sken, stan var full med människor och det var en sån där härlig stämning i luften. Jag lyckades med nöd och näppe trycka i mig en hel langos (langos? heter det langos i singularis också?), men trots det köpte vi ändå brända mandlar som vi åt på vägen till värnhem. Konstigt, men det är ju så vansinnigt gott med brända mandlar. :)
Väl framme på värnhem ringde jag Marcela som jag bokat dejt med. Hon vinkade på begäran från hennes fönster på tionde våningen. Johan gick hem till sig och jag gick hem till Marcela och spanade in hennes nya lägenhet. Vi var båda ganska trötta, så planerna på att ta oss in till festivalen för att se någon konsert slopades ganska snart. Istället hängde vi i lägenheten, snackade och fixade. En stund senare på kvällen kom Jenny också och vi fikade och pratade ännu mer. Mysigt!
När jag vaknade idag möttes jag av en trevlig överraskning - Anna och Mike var på besök i lägenheten. Jag hade aldrig träffat Mike innan, så jag satte mig med dem på balkongen och åt frukost. Jättemysigt och framför allt kul att träffa Mike! Därefter hängde jag med Maddie hela eftermiddagen. Vi promenerade till LTH där hon ska börja plugga nästa vecka, åt lunch i stadsparken, solade, pratade och köpte glass. Det var så kul att träffa henne ordentligt igen efter sommarens uppehåll. Jag tycker såå mycket om henne!
Nu är jag på besök hemma hos mina föräldrar i Staffanstorp. Jag ska nog springa och busa lite med Sigge! Ta hand om er allihopa! :)
Efter några timmars lek och prat med gamla kollegor slog jag och min svåger Johan följe in mot stan. Vi bestämde oss för att äta lite festivalmat och eftersom att jag, till Johans stora förvåning, aldrig smakat langos innan blev det det vi åt. Solen sken, stan var full med människor och det var en sån där härlig stämning i luften. Jag lyckades med nöd och näppe trycka i mig en hel langos (langos? heter det langos i singularis också?), men trots det köpte vi ändå brända mandlar som vi åt på vägen till värnhem. Konstigt, men det är ju så vansinnigt gott med brända mandlar. :)
Väl framme på värnhem ringde jag Marcela som jag bokat dejt med. Hon vinkade på begäran från hennes fönster på tionde våningen. Johan gick hem till sig och jag gick hem till Marcela och spanade in hennes nya lägenhet. Vi var båda ganska trötta, så planerna på att ta oss in till festivalen för att se någon konsert slopades ganska snart. Istället hängde vi i lägenheten, snackade och fixade. En stund senare på kvällen kom Jenny också och vi fikade och pratade ännu mer. Mysigt!
När jag vaknade idag möttes jag av en trevlig överraskning - Anna och Mike var på besök i lägenheten. Jag hade aldrig träffat Mike innan, så jag satte mig med dem på balkongen och åt frukost. Jättemysigt och framför allt kul att träffa Mike! Därefter hängde jag med Maddie hela eftermiddagen. Vi promenerade till LTH där hon ska börja plugga nästa vecka, åt lunch i stadsparken, solade, pratade och köpte glass. Det var så kul att träffa henne ordentligt igen efter sommarens uppehåll. Jag tycker såå mycket om henne!
Nu är jag på besök hemma hos mina föräldrar i Staffanstorp. Jag ska nog springa och busa lite med Sigge! Ta hand om er allihopa! :)
Här tänkte jag bo ett tag
Okej, såhär är planen: Efter att ha landat i La Paz och spenderat någon dag där (jag måste ju hinna besöka the witches market igen!) tänker jag styra kosan söderut till Bolivias andra huvudstad, nämligen Sucre. Där kommer jag bo och plugga spanska på obestämd tid (läs: tills jag tröttnar på det). Förhoppningsvis kommer jag stanna så länge att jag börjar känna mig mer som en av lokalbefolkningen än en turist. Om nu det kan hända.
Sucre är en jättefin stad! Under hela min förra resa i Sydamerika var Sucre den enda staden jag verkligen kände att jag ville återbesöka. Jag vet inte riktigt varför, men jag kände mig bara så hemma. Jag hittade ett helt underbart vandrarhem (för första gången på veckor bodde jag i ett eget rum) och vandrade på egen hand runt på stadens kullerstensgator. Solen sken, jag träffade trevliga människor och njöt.
Utsikt över staden. Vita hus med röda tak
och bergen som skymtar i bakgrunden.
Plaza 25 de mayo - torget mitt i stan.
Vita hus och kullerstensgator.
La Dolce Vita - vandrarhemmet jag kommer bo på
Sucre är en jättefin stad! Under hela min förra resa i Sydamerika var Sucre den enda staden jag verkligen kände att jag ville återbesöka. Jag vet inte riktigt varför, men jag kände mig bara så hemma. Jag hittade ett helt underbart vandrarhem (för första gången på veckor bodde jag i ett eget rum) och vandrade på egen hand runt på stadens kullerstensgator. Solen sken, jag träffade trevliga människor och njöt.
Utsikt över staden. Vita hus med röda tak
och bergen som skymtar i bakgrunden.
Plaza 25 de mayo - torget mitt i stan.
Vita hus och kullerstensgator.
La Dolce Vita - vandrarhemmet jag kommer bo på
Lonely planet
Hurra! Idag har jag hämtat ut min lonely planet-bok south america on a shoestring - en guidebok för hela sydamerika med tips om allt från vilka vandrarhem som är bäst till hur mycket man ska ge i dricks. Jag citerar baksidan: "the backpackers bible". Sist jag reste hade jag ingen med mig, men jag lånade av både vandrarhem och vänner då och då för att planera min resa. Den här gången kommer jag ha min egen bok och det känns härligt. Jag har redan börjat läsa in mig på Ecuador som jag kommer besöka för första gången under min resa. Här kommer ett utdrag från boken om landet:
"Nowhere else on earth will you find so much natural diversity – and all the fun that goes with it – in so tiny a place. Ecuador is the second smallest country in South America, but the range of landscape it offers is no less than astounding. One day you'll be picking through hand-woven sweaters at a chilly indigenous market in the Andes, and the next day you'll be sweating all over your binoculars while spying on howler monkeys in the rainforest. For nature lovers Ecuador is a dream, with exotic orchids and birds, bizarre jungle plants, strange insects, windswept páramo (Andean grasslands), dripping tropical forests and the fearless animals that hop, wobble and swim around the unique, unforgettable Galápagos Islands.
For the adrenaline junkie, the choices are outrageous: climbing, mountaineering, trekking and white-water rafting are world class. Toss in some horseback riding, hiking and surfing and you'll leave Ecuador with a happily aching body. And for the culture vulture, Ecuador is alive with indigenous heritage, with traditional costumes and highland, where a constant rhytm of sound and movement draws you slowly into an other-worldly state of mind. "
Tillbakablick
Idag är jag på jobbet. Heela låånga dagen ska jag jobba och imorgon när jag slutar då är det den 15e augusti. Och den 15e augusti ska Rebecka och Patric gifta sig. Åh vad kul det ska bli med bröllop!
När jag cyklade till jobbet i morse var det kallt. Det var kallare än jag trodde och det kändes nästan som höst. Är sommaren redan slut? Kanske. Sommaren som årstid är nog kvar, men hösten som i höstterminen har satt igång - iallafall för min del. Jag är tillbaka på jobbet efter semestern, börjat träna och allt det där. Hösten har satt igång - för att snart sluta. För snart åker jag iväg till Sydamerika och där börjar våren istället. Underbart.
När jag cyklade till jobbet i morse såg jag en cirkuskaravan. Det var lite märkligt. Typ 15 lastbilar på en enda lång rad. Gula lastbilar med vagnar som hette Cirkus Maximum. Alla skulle de ut på motorvägen och stod där och väntade vid det eviga trafikljuset på Dalbyvägen. Jag blev så nyfiken när jag cyklade förbi. Undra vad som finns i alla vagnarna? Vilket djur står inne i den där lastbilen? En elefant? En häst? I vilken vagn åker cirkusdirektörn? Spännande spännande.
Höstterminen har börjat och jag funderar på var jag befann mig förra gången höstterminen började. För ett år sedan liksom.
För ett år sedan slutade jag jobba på dagiset som jag hade jobbat på i ett år. Jag sa upp mig frivilligt eftersom att jag ville göra något nytt. Tänk, det känns som en evighet sen. Verkligen. Året som har följt därpå är utan tvekan mitt längsta år hittills. Mycket har hänt, men ändå inte. Nu gör jag en liten tillbakablick.
Under året som gått har jag...
När jag cyklade till jobbet i morse var det kallt. Det var kallare än jag trodde och det kändes nästan som höst. Är sommaren redan slut? Kanske. Sommaren som årstid är nog kvar, men hösten som i höstterminen har satt igång - iallafall för min del. Jag är tillbaka på jobbet efter semestern, börjat träna och allt det där. Hösten har satt igång - för att snart sluta. För snart åker jag iväg till Sydamerika och där börjar våren istället. Underbart.
När jag cyklade till jobbet i morse såg jag en cirkuskaravan. Det var lite märkligt. Typ 15 lastbilar på en enda lång rad. Gula lastbilar med vagnar som hette Cirkus Maximum. Alla skulle de ut på motorvägen och stod där och väntade vid det eviga trafikljuset på Dalbyvägen. Jag blev så nyfiken när jag cyklade förbi. Undra vad som finns i alla vagnarna? Vilket djur står inne i den där lastbilen? En elefant? En häst? I vilken vagn åker cirkusdirektörn? Spännande spännande.
Höstterminen har börjat och jag funderar på var jag befann mig förra gången höstterminen började. För ett år sedan liksom.
För ett år sedan slutade jag jobba på dagiset som jag hade jobbat på i ett år. Jag sa upp mig frivilligt eftersom att jag ville göra något nytt. Tänk, det känns som en evighet sen. Verkligen. Året som har följt därpå är utan tvekan mitt längsta år hittills. Mycket har hänt, men ändå inte. Nu gör jag en liten tillbakablick.
Under året som gått har jag...
- ...sagt upp mig från ett jobb jag verkligen trivts på.
- ...sagt upp mig från ett jobb jag verkligen inte trivts på.
- ...lärt mig räkna på danska (och säga en massa annat danskt).
- ...lärt mig räkna på spanska (och säga en massa annat spanskt).
- ...flyttat hemifrån.
- ...rest ensam till andra sidan jordklotet.
- ...gjort slut med någon jag fortfarande älskat.
- ...skämts över mitt jobb.
- ...varit arbetslös.
- ...förverkligat mina drömmar.
- ...ljugit.
- ...varit alldeles för ärlig.
- ...längtat bort.
- ...längtat hem.
- ...spenderat alldeles för mycket tid vid datorn.
- ...gått vilse i diverse sydamerikanska städer.
- ...bestigit berg.
- ...träffat många spännande människor.
- ...skrattat tills jag gråtit.
- ...vågat.
- ...älskat livet.
Ett riktigt inlägg
Nu tänkte jag skriva ett riktigt inlägg. För det förra var inte riktigt. Det var mer ett "hej-nu-har-jag-börjat-blogga-inlägg". Ett sånt där första inlägg.
Ikväll bokade jag min flygbiljett. Om tre och en halv vecka åker jag. Helt galet. Inte bara för att det bara är tre och en halv vecka kvar tills jag åker, utan också för att jag för en vecka sen hade helt andra planer. Då trodde jag att jag skulle bli kvar i Lund i höst och jobba. Spara pengar och kanske åka till Sydamerika i januari istället. Leva ett sånt där mysigt, vanligt liv här i Sverige. Vad hände sen, kan man ju undra? Jo, sen hände Frizon och så hade jag ändrat mig. Du är inte klok, tänker du. Kanske inte, men det spelar ingen roll. För det är lite av resandets grej. Att man bara bestämmer sig. Man bara gör det och så drar man.
Imorgon väntar 24 timmars jobb. Jag dör inte av längtan. Snarare tvärtom.
När jag drabbas av dagen-före-jobb-ångest brukar jag kurera mig med det här. Bättre kan det inte bli. :)
Ikväll bokade jag min flygbiljett. Om tre och en halv vecka åker jag. Helt galet. Inte bara för att det bara är tre och en halv vecka kvar tills jag åker, utan också för att jag för en vecka sen hade helt andra planer. Då trodde jag att jag skulle bli kvar i Lund i höst och jobba. Spara pengar och kanske åka till Sydamerika i januari istället. Leva ett sånt där mysigt, vanligt liv här i Sverige. Vad hände sen, kan man ju undra? Jo, sen hände Frizon och så hade jag ändrat mig. Du är inte klok, tänker du. Kanske inte, men det spelar ingen roll. För det är lite av resandets grej. Att man bara bestämmer sig. Man bara gör det och så drar man.
Imorgon väntar 24 timmars jobb. Jag dör inte av längtan. Snarare tvärtom.
När jag drabbas av dagen-före-jobb-ångest brukar jag kurera mig med det här. Bättre kan det inte bli. :)
Då var det gjort
Jaha. Då har jag gjort det. Skaffat blogg. Jag har faktiskt funderat på det ganska länge, men funderingarna har förblivit funderingar just för att jag inte haft någon speciell anledning till att börja blogga. Jag menar, vem skulle vilja läsa vad jag gör och vad jag tänker? Det är väl inte så spännande? Så dumt egentligen. Men tänk, nu har jag en anledning. Jag ska ju ut och resa! Hurra säger jag!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)