Idag har varit en lugn dag, eftersom att jag har blivit lite forkyld. Det ar inte sa allvarligt, men tillrackligt for att gora mig seg. Jag har mest slappat har pa vandrarhemmet, vilket faktiskt ar ganska trevligt med ratt sallskap. Har finns en TV- eller filmhorna och i receptionen kan man valja mellan ett trettiotal filmer, givetvis med spanska subtitles, men for att se det fran den ljusa sidan lar man sig lite spanska pa kopet. Och hellre engelsk tal med spansk text an dubbat. Fy bubblan. Pa bussen till Pisco sag jag Pearl Harbour dubbad till spanska... Behover jag saga mer?
Hur som helst, efter nagra avsnitt Vanner och Ally McBeal skulle Jaime, Fergal och hans tjej fran Lima (kan aldrig komma ihag hennes namn, suck!) ut och ata. De fragade om jag ville folja med eftersom jag var hungrig hangde jag pa...trodde jag! Det visade sig att jag hade last in mina nycklar i mitt skap. Jag hade alltsa lagt nycklarna i min vaska, lagt in vaskan med mina vardesaker i skapet och last. Smart Ellie! Sa efter nagra misslyckade forsok att lirka upp mitt tiokronorslas fran Tiger (hela rummet var engagerat, alla skulle testa) gick jag skrattande ner till receptionen for att be dem klippa upp laset. Darefter begav jag mig ut pa stan for att kopa un candado. Tio minuter senare och sju soles fattigare var mina vardesaker aterigen i sakerhet.
Dagens andra nyhet ar att jag har insett att mina muskler i princip har forsvunnit och jag kanner valdigt starkt att det ar dags att gora nagonting at det innan det ar for sent. Gjorde lite situps och pushups pa rummet, men dels kanns det langt ifran tillrackligt och dessutom lite smatt konstigt att gora nar dar ar andra personer i rummet. Nagon som har nagot tips? :)
Reserva Nacional de Paracas
En vanlig gata i Pisco. Som tidigare sagt forstordes i princip hela staden i en jordbavning for tva ar sedan.
Hitta fageln!
Om inte sjolejon hade luktat sa illa hade jag smugglat med mig en hem och haft som husdjur. De ar sa sota!
Utflykt till Paracas
Cusco ar ett stalle man latt fastnar i. Dar finns mangder av saker att se, mangder av saker att gora och lagger du till manga backpackers och mycket party far du anledningen till varfor sa manga spenderar alldeles for lang tid dar. Att hora frasen "I need to get out of here" ar inte helt ovanligt (jag tillhor dem som sagt det) och manga bara stannar kvar utan att egentligen gora nagot speciellt.
Denna helgen gor jag en utflykt till Paracas, som ligger nagon mil harifran. Med harifran menar jag Pisco, for det ar dar jag ar nu. Pisco ar en liten, liten stad som i princip forstordes helt i en jordbavning for tva ar sedan. Att mitt vandrarhem har bade internet, pool och biljard (haha) ar ganska forvanande. Bussresan hit var lang och bade middag och frukost var inkluderat i priset for biljetten. Middagen var helt okej, men frukosten...allvarligt! Vad ater peruaner till frukost? Framfor mig hade jag alltsa ett paket bestaende av: En bit sockerkaka, en musli-bar (solo 96 calorias), tva karameller, en pase med sotsalta chips, en - hor och hapna - miniliten bulle med skinka (vilken var det enda jag skulle kalla frukost) och slutligen, for att slacka torsten, den troligtvis sliskigaste persikojuicen jag nagonsin smakat. Vilken tur att jag hade med mig en flaska med vatten!
Sa imorgon klockan sju aker jag till nationalparken Paracas. Det ska bli spannande. Hela grejen tar typ en halvdag (atta timmar) och jag planerar att lamna det har stallet sa fort jag bara kan eftersom att har ar totalt tomt pa backpackers! For att vara arlig kanner jag mig valdigt ensam. Planen ar att aka tillbaka till Cusco och plugga spanska, men vi far se, jag kanske andrar mig...
Denna helgen gor jag en utflykt till Paracas, som ligger nagon mil harifran. Med harifran menar jag Pisco, for det ar dar jag ar nu. Pisco ar en liten, liten stad som i princip forstordes helt i en jordbavning for tva ar sedan. Att mitt vandrarhem har bade internet, pool och biljard (haha) ar ganska forvanande. Bussresan hit var lang och bade middag och frukost var inkluderat i priset for biljetten. Middagen var helt okej, men frukosten...allvarligt! Vad ater peruaner till frukost? Framfor mig hade jag alltsa ett paket bestaende av: En bit sockerkaka, en musli-bar (solo 96 calorias), tva karameller, en pase med sotsalta chips, en - hor och hapna - miniliten bulle med skinka (vilken var det enda jag skulle kalla frukost) och slutligen, for att slacka torsten, den troligtvis sliskigaste persikojuicen jag nagonsin smakat. Vilken tur att jag hade med mig en flaska med vatten!
Sa imorgon klockan sju aker jag till nationalparken Paracas. Det ska bli spannande. Hela grejen tar typ en halvdag (atta timmar) och jag planerar att lamna det har stallet sa fort jag bara kan eftersom att har ar totalt tomt pa backpackers! For att vara arlig kanner jag mig valdigt ensam. Planen ar att aka tillbaka till Cusco och plugga spanska, men vi far se, jag kanske andrar mig...
Vad du ar sot, min kara lilla ponny...
Det har ar min nya kompis, Capricorne. Vi spenderade nagra harliga timmar tillsammans, hogt uppe i bergen utanfor Cusco.
En vanlig reaktion
Nar man berattar for manniskor att man reser i Sydamerika ensam far man oftast samma reaktion. Hur vagar du? Ar det inte farligt? Och sa borjar de beratta historier om an det ena, an det andra och vad som hande med den personen som reste i Sydamerika och ran och kidnappningar och hela kitet. For att vara arlig sa bryr jag mig inte. Folk far tycka vad de vill om den saken. Att andra manniskor tycker det ar pa tok for farligt att resa runt som ensam tjej i Sydamerika hindrar mig inte. Jag ar inte radd. Inte ett dugg.
Vissa sager att jag har haft tur som inte rakat ut for nagot. Jag tror inte det ar jag som har tur. Jag tror att det ar de som rakar ut for nagot som har otur.
Vissa sager att jag har haft tur som inte rakat ut for nagot. Jag tror inte det ar jag som har tur. Jag tror att det ar de som rakar ut for nagot som har otur.
Hejda Cusco!
Idag ar min sista dag i Cusco. Efter att ha spenderat nastan tio dagar har, inklusive djungeln, kanner jag mig nojd och det kanns dags att aka vidare. Vidare till kusten och Perus vackra strander. Vidare till stekande sol och sanddynor, sjolejon och guanofaglar. Jag har spanat in bilder och jag ar nyfiken pa hur det ser ut i verkligheten.
Nu ar klockan tolv, jag har precis duschat och frukosten vantar fortfarande. Vad som ocksa vantar ar en gigantisk hog med klader och prylar pa min sang. Jag maste packa.
Edit: Leopoldine andrade sina planer och stannar i Cusco. Det ar en komplicerad historia, men hon har precis gjort slut med sin pojkvan och tydligen kommer han till Cusco imorgon. Visst kanns det lite trist, men jag stodjer verkligen hennes beslut och jag tror att de behover traffas och prata. Jag kommer i vilket fall aka till Paracas ikvall och kanske mots vi upp langsmed vagen, eftersom att vi reser at samma hall. Sa kan det bli ibland, men jag ar glad anda. :)
Edit 2: Jag aker tydligen inte alls till Paracas ikvall. Leopoldine och Lea lyckades efter en halvtimmas tjat (las: mutning) overtala mig och eftersom att jag hade sa svart att motsta deras sota radjursogon stannar jag i Cusco tills Leopoldine ar redo att aka vidare. Vid narmare eftertanke har jag ju ganska gott om tid pa mig. Och det kanns battre att veta att jag kommer ha sallskap nar jag nu drar vidare.
Juicenarkoman nasta!
Talade jag om hur fantastiskt god juice man kan fa i Sydamerika? Jag fruktar att jag kommer bli juicenarkoman eller nagot i den stilen. De ar farligt goda, och vet man vart man ska ga ar de riktigt billiga med. Idag har jag hittills haft en ananasjuice och en bananjuice. Om man vill kan man blanda frukter ocksa, men jag var lite fegis idag - man vet ju aldrig hur tva olika frukter smakar tillsammans.
Frukosten, som vanligt bestaende av vitt brod med nagon slags sliskig syltmarmelad och te, aniste for att vara specifik, ats som vanligt i baren dar teven stod igang och visade vanner och the big bang theory (tror det heter nagot annat pa svenska, men jag kan inte riktigt minnas). Kunde inte lata bli att skratta nar jag hallde upp mitt te - Lee och jag hade haft en rolig stund i djungeln nar vi upptackte att market pa anisteet hette Hornimans. Hornimans anis. Lite lag humor dar kanske, men jag antar att vi var ganska trotta efter alla upptag darute.
Efter ett minst sagt livligt besok pa resebyran idag traskade jag och Leopoldine ivag i hopp om att hitta en sushibar. Lea hade talat om for oss att det skulle finnas en och visat oss pa kartan och allt. Vi gick och gick, men ingen sushi. Sa till slut hamnade vi pa Jacks cafe, troligtvis ett av Cuscos mest populara cafen, och jag bestallde en macka med tomat, ost och pesto. Sa hungrig jag var! Och lycklig over att kunna ata igen. Tyvarr blev jag matt efter bara en tredjedel, men pa nagot vis lyckades jag ata upp alltihop anda. Nu mar jag ganska illa. :/
Planen for resten av dagen ar att boka en resa till Pisco (Paracas), spela lite biljard och ikvall ga ut och dansa salsa. Troligtvis lamnar jag Cusco imorgon nagon gang pa eftermiddagen och 14-18 timmar senare borde jag befinna mig i Pisco, forhoppningsvis ikladd bikini vid vandrarhemmets pool. Harliga tider :)
Bilder pa begaran
Cusco ar en turisternas stad. Aret runt vallfardar turister hit for att spendera nagra dagar fore och efter inkaleden och Machu Picchu. Jag ar glad att jag ar har nu i september och inte under sommaren, for da ska har tydligen vara proppfullt. Jag tycker det ar alldeles lagom som det ar nu. Men med turism kommer ocksa annat och givetvis forsoker lokalbefolkningen utnyttja turismen sa gott det gar. Vissa forsoker lura en pa pengar, men det kanske mest patagliga jamfort med andra stallen har i Sydamerika ar hur folk kommer fram till en och ber en kopa saker eller ata pa deras restaurang. En vanlig runda pa stan kan innebara tio till femton personer som fragar om man vill ha massage (givetvis far man betala lite for det ocksa). No gracias, no gracias, no gracias... Suck.
Har kommer lite bilder pa begaran. Har minst sagt problem med att ladda upp bilder, men jag har atminstne forsokt idag. Borja nerifran och sluta langst upp...
En av de spanska tjejerna poserar vid ytterligre ett gigantiskt trad. Tyvarr var det ganska morkt och bilden blev suddig, men you get the point.
En gigantisk fjaril bestamde sig for att sitta en stund pa mitt ben. Han var sa valkommen sa.
Okej, ibland vill datorn vanda pa bilderna, ibland inte. Ni far leva med att skruva lite pa huvudet tills jag kommer pa nagot battre :P Har ar iallafall ett trad. Och ser ni de dar sakerna som hanger fran tradet? Det ar fagelbon! Hela tiden flog dar svart faglar med brandgula stjartar fram och tillbaka till bona for att mata sina ungar.
Traden i djungeln kan bli extremt gamla och extremt hoga, som tradet pa bilden. Tyvarr har jag ingen bra kamera och ar inge vidare pa att fota heller sa det ser mest ut som ett vanligt trad. Men hogt var det iallafall.
Har at vi lunch och hangde en del mellan aktiviteterna.
Vi vantar pa att varan bat ska "bli fardig". Femton peruanska man springer runt och bytar plats pa batarna och har sig i over en halvtimma. Sen fick vi aka.
Djungel och magsjuka
Halla i stugan!
Nu ar jag tillbaka i Cusco igen efter min djungeltripp. Kan tyvarr inte saga att det var det mest lyckade jag gjort hittills, men jag vill inte vara negativ och jag angrar inte att jag gjorde det, sa jag berattar sa positivt som mojligt. :)
Jag har ju akt till djungeln en gang tidigare, fast det var i Bolivia och inte Peru, och jag var lite orolig att det bara skulle bli en repris. Det blev det som tur var inte. Bolivia var mycket mer djur, och allting var liksom mycket mindre (utom djuren da kanske). Den har gangen akte vi pa en stor, stor flod omgiven av stora berg med regnskog och sceneriet var ganska fascinerande. Jag satt dar i baten och fantiserade om vilka slags haftiga djur som kunde gomma sig i all regnskog. Tydligen en hel del, men sa ska man ocksa ha tur for att se dem pa det har stallet. Bolivia jamfort med det har stallet kandes nastan som ett zoo. Djuren bara lag dar vid strandkanten och verkade inte bry sig ett dugg om att batar med manniskor passerade.
Hur som helst var resan dit lang och skumpig, som de flesta resor till djungeln ar om man aker buss eller bil. Tror jag har lart mig en laxa nu - nasta gang flyger jag nog. Aven om det "bara" var sju timmars resa fran Cusco, sa lamnade vi Cusco klockan elva (nej, inte atta som jag skrev, det blev lite strul med bilen) och spenderade saledes hela natten i en minibuss. Faktumet att det bara var jag och Leopoldini och att vi kunde ligga ner hjalpte inte mycket. Det gick helt enkelt inte att sova. Tror vi kom till resten av gruppen klockan sex pa morgonen och en timma seare var det frukost. Med andra ord var vi ratt trotta forsta dagen.
Efter frukost och ytterligare en timmas resande satt vi antligen i baten. Vi korde en liten bit, till en stor klippa som man kunde hoppa ifran och sa fick vi simma i den enorma floden. Guiden ville att vi skulle ha pa flytvast, vilket jag ocksa hade i borjan och man kunde bara flyta langsmed floden, sa stromt var det. Jatteharligt och varmt vatten var det med! Darefter akte vi nagaon timma pa floden och kom till slut till stallet vi skulle spendera natten pa. De flesta av oss var ratt trotta och vi slappade lite i hangmattorna/solstolarna medans lunchen forbereddes. Efter en, om an lite liten, god lunch, var det dags att ga en runda i djungeln. Tyvarr sag vi inte nagra djur, men bara att ga dar bland alla haftiga vaxter - och alla ljud! - var en upplevelse bara det. Efter kvallsmaten erbjods vi att ga en nattrunda ocksa, men jag var sa trott sa jag gick och la mig och sov istallet, vilket nog var en bra idé.
Andra dagen var den basta dagen. Forst akte vi till en utsiktplats dar man kunde se mangder med faglar (Vonkan och Jonkan, ni skulle alskat det). Tyvarr hade jag ingen kikare med mig, men jag fick lana av guiden. Efter det var det lunch, och sen akte vi bat till en liten sjo dar vi sag annu fler faglar och andra djur. Vi akte forst bat pa sjon, sen vandrade vi runt i regnskogen omkring. Det fullkomligt vimlade av fjarilar, har aldrig sett nagot liknande (Mans, Oleg skulle varit salig) - och givetvis insekter av alla de slag med, vilket jag var mindre fortjust over. Jag tyckte guiden gick otroligt langsamt (verkade som att han spanade upp i varenda trad vi passerade) och tappade lite energi av det, sa jag gick i forvag, alldeles ensam. Sa dar gick jag och det var bara jag och djungeln. Fjarilar fladdrade forbi, faglar flog over mitt huvud och apor hoppade runt i traden. Harligt, harligt.
Pa kvallen (i djungeln blir det morkt tidigt, typ vid sex) akte vi tillbaka till ungefar samma stalle for att se djungeln by night. Det var coolt. Jag har aldrig tidigare i mitt liv sett eldflugor och i borjan satt jag bara och gapade - stjarnorna som lyste klart pa himlen, latena fran alla djur och insekter och skenet fran alla eldflugor, deras blinkande syntes nastan som blixter fran hundratals kameror. I slutet fick vi aven syn pa en capibara (ett djur som antingen ser ut som en forminskad bjorn eller en forstorad sork), men eftersom att jag hade sett mangder med sadana i Bolivia var jag inte alltfor intresserad.
Sista dagen var den samsta dagen. Efter kanske tre timmars somn vaknade jag och darefter kunde jag inte sova mer. Jag var jattemagsjuk. Behover inte ta nagra detaljer dar, men jag fick jackpot och det var pa bade det ena och det andra hallet. Vid sju, da de andra hade atit frukost, var det dags att aka hem och jag sag inte alls fram emot vad som lag framfor. Jag visste att det skulle bli en skumpig resa pa en vag som svangde hela tiden och jag visste att det skulle innebara att jag skulle ma annu samre. Jag satte mig langst bak i bilen, da jag kunde luta mig mot all packning och hoppades pa att kunna sova lite. Som tur var hade jag med mig min fantastiska mp3-spelare med jatebra batteri och jag kunde lyssna pa min ljudbok som jag fatt av mamma. Lee, den australienske killen som satt framfor mig, holl pa att do av den sydamerikanska musiken som spelades i radion.
Efter nagra timmars resande, med konstant ont i magen, stannade vi for tredje gangen i en liten by nagonstans langsmed vagen. Jag tankte att jag skulle ga pa toaletten, men jag kunde knappt ga. Efter bara nagra meter var jag tvungen att satta mig ner pa huk for att inte svimma. Sa nar guiden for tredje gangen fragade om vi inte skulle besoka en doktor sa jag ja och sa gjorde vi det. Behovde inte vanta mer an nagon minut (antar att turister har fortur av nagon anledning) och en tjugo minuter senare hade jag fatt bade piller, spruta och recept pa andra saker jag skulle kopa i Cusco som inte fanns dar. Sprutan var helt enorm och gjorde jatteont, och jag svimmade nastan nar jag fick den. Det var jattehemskt, men Leopoldini var med och babbalde pa om vackra strander och berg och massa annat trevligt sa jag overlevde. Och sa visste jag ju att det skulle bli battre efterat.
Fem timmar senare var vi antligen framme i Cusco och jag madde redan mycket battre. Jag och Leo checkade in, dumpade vara grejer pa rummet och nastan sprang till duscharna. Haha, det ar nastan patetiskt sa skont det var att duscha igen. Det var svart att stanga av kranen, det ska jag saga er. Men till slut lyckades jag och en timma senare sov jag gott i min sang.
Idag mar jag ganska bra och har t.o.m kunnat ata frukost! Snart ska jag folja med Leo och Lea (berattade jag om Lea fran Osterrike?) till ett café och om jag mar bra och min mage tillater det ska jag ocksa ata nagot gott. Leo, som for ovrigt ar kock, och jag kom overens om att vi skulle skamma bort oss sjalva och ata nagot riktigt, riktigt gott nar vi val var tillbaka. Kanske far det vanta nagon dag, men tro mig - att vi ska gora det!
Nu ar jag tillbaka i Cusco igen efter min djungeltripp. Kan tyvarr inte saga att det var det mest lyckade jag gjort hittills, men jag vill inte vara negativ och jag angrar inte att jag gjorde det, sa jag berattar sa positivt som mojligt. :)
Jag har ju akt till djungeln en gang tidigare, fast det var i Bolivia och inte Peru, och jag var lite orolig att det bara skulle bli en repris. Det blev det som tur var inte. Bolivia var mycket mer djur, och allting var liksom mycket mindre (utom djuren da kanske). Den har gangen akte vi pa en stor, stor flod omgiven av stora berg med regnskog och sceneriet var ganska fascinerande. Jag satt dar i baten och fantiserade om vilka slags haftiga djur som kunde gomma sig i all regnskog. Tydligen en hel del, men sa ska man ocksa ha tur for att se dem pa det har stallet. Bolivia jamfort med det har stallet kandes nastan som ett zoo. Djuren bara lag dar vid strandkanten och verkade inte bry sig ett dugg om att batar med manniskor passerade.
Hur som helst var resan dit lang och skumpig, som de flesta resor till djungeln ar om man aker buss eller bil. Tror jag har lart mig en laxa nu - nasta gang flyger jag nog. Aven om det "bara" var sju timmars resa fran Cusco, sa lamnade vi Cusco klockan elva (nej, inte atta som jag skrev, det blev lite strul med bilen) och spenderade saledes hela natten i en minibuss. Faktumet att det bara var jag och Leopoldini och att vi kunde ligga ner hjalpte inte mycket. Det gick helt enkelt inte att sova. Tror vi kom till resten av gruppen klockan sex pa morgonen och en timma seare var det frukost. Med andra ord var vi ratt trotta forsta dagen.
Efter frukost och ytterligare en timmas resande satt vi antligen i baten. Vi korde en liten bit, till en stor klippa som man kunde hoppa ifran och sa fick vi simma i den enorma floden. Guiden ville att vi skulle ha pa flytvast, vilket jag ocksa hade i borjan och man kunde bara flyta langsmed floden, sa stromt var det. Jatteharligt och varmt vatten var det med! Darefter akte vi nagaon timma pa floden och kom till slut till stallet vi skulle spendera natten pa. De flesta av oss var ratt trotta och vi slappade lite i hangmattorna/solstolarna medans lunchen forbereddes. Efter en, om an lite liten, god lunch, var det dags att ga en runda i djungeln. Tyvarr sag vi inte nagra djur, men bara att ga dar bland alla haftiga vaxter - och alla ljud! - var en upplevelse bara det. Efter kvallsmaten erbjods vi att ga en nattrunda ocksa, men jag var sa trott sa jag gick och la mig och sov istallet, vilket nog var en bra idé.
Andra dagen var den basta dagen. Forst akte vi till en utsiktplats dar man kunde se mangder med faglar (Vonkan och Jonkan, ni skulle alskat det). Tyvarr hade jag ingen kikare med mig, men jag fick lana av guiden. Efter det var det lunch, och sen akte vi bat till en liten sjo dar vi sag annu fler faglar och andra djur. Vi akte forst bat pa sjon, sen vandrade vi runt i regnskogen omkring. Det fullkomligt vimlade av fjarilar, har aldrig sett nagot liknande (Mans, Oleg skulle varit salig) - och givetvis insekter av alla de slag med, vilket jag var mindre fortjust over. Jag tyckte guiden gick otroligt langsamt (verkade som att han spanade upp i varenda trad vi passerade) och tappade lite energi av det, sa jag gick i forvag, alldeles ensam. Sa dar gick jag och det var bara jag och djungeln. Fjarilar fladdrade forbi, faglar flog over mitt huvud och apor hoppade runt i traden. Harligt, harligt.
Pa kvallen (i djungeln blir det morkt tidigt, typ vid sex) akte vi tillbaka till ungefar samma stalle for att se djungeln by night. Det var coolt. Jag har aldrig tidigare i mitt liv sett eldflugor och i borjan satt jag bara och gapade - stjarnorna som lyste klart pa himlen, latena fran alla djur och insekter och skenet fran alla eldflugor, deras blinkande syntes nastan som blixter fran hundratals kameror. I slutet fick vi aven syn pa en capibara (ett djur som antingen ser ut som en forminskad bjorn eller en forstorad sork), men eftersom att jag hade sett mangder med sadana i Bolivia var jag inte alltfor intresserad.
Sista dagen var den samsta dagen. Efter kanske tre timmars somn vaknade jag och darefter kunde jag inte sova mer. Jag var jattemagsjuk. Behover inte ta nagra detaljer dar, men jag fick jackpot och det var pa bade det ena och det andra hallet. Vid sju, da de andra hade atit frukost, var det dags att aka hem och jag sag inte alls fram emot vad som lag framfor. Jag visste att det skulle bli en skumpig resa pa en vag som svangde hela tiden och jag visste att det skulle innebara att jag skulle ma annu samre. Jag satte mig langst bak i bilen, da jag kunde luta mig mot all packning och hoppades pa att kunna sova lite. Som tur var hade jag med mig min fantastiska mp3-spelare med jatebra batteri och jag kunde lyssna pa min ljudbok som jag fatt av mamma. Lee, den australienske killen som satt framfor mig, holl pa att do av den sydamerikanska musiken som spelades i radion.
Efter nagra timmars resande, med konstant ont i magen, stannade vi for tredje gangen i en liten by nagonstans langsmed vagen. Jag tankte att jag skulle ga pa toaletten, men jag kunde knappt ga. Efter bara nagra meter var jag tvungen att satta mig ner pa huk for att inte svimma. Sa nar guiden for tredje gangen fragade om vi inte skulle besoka en doktor sa jag ja och sa gjorde vi det. Behovde inte vanta mer an nagon minut (antar att turister har fortur av nagon anledning) och en tjugo minuter senare hade jag fatt bade piller, spruta och recept pa andra saker jag skulle kopa i Cusco som inte fanns dar. Sprutan var helt enorm och gjorde jatteont, och jag svimmade nastan nar jag fick den. Det var jattehemskt, men Leopoldini var med och babbalde pa om vackra strander och berg och massa annat trevligt sa jag overlevde. Och sa visste jag ju att det skulle bli battre efterat.
Fem timmar senare var vi antligen framme i Cusco och jag madde redan mycket battre. Jag och Leo checkade in, dumpade vara grejer pa rummet och nastan sprang till duscharna. Haha, det ar nastan patetiskt sa skont det var att duscha igen. Det var svart att stanga av kranen, det ska jag saga er. Men till slut lyckades jag och en timma senare sov jag gott i min sang.
Idag mar jag ganska bra och har t.o.m kunnat ata frukost! Snart ska jag folja med Leo och Lea (berattade jag om Lea fran Osterrike?) till ett café och om jag mar bra och min mage tillater det ska jag ocksa ata nagot gott. Leo, som for ovrigt ar kock, och jag kom overens om att vi skulle skamma bort oss sjalva och ata nagot riktigt, riktigt gott nar vi val var tillbaka. Kanske far det vanta nagon dag, men tro mig - att vi ska gora det!
Erase and rewind, cause I've been changing my mind...
Okej. Sa innan jag akte hit till Sydamerika sa jag att om jag gillar ett stalle sapass mycket att jag vill stanna dar hela resan sa gor jag det, jag ska bara gora precis vad jag kanner for. Nar jag akte till Sucre kande jag verkligen inte for det, men av nagon anledning akte jag dit anda, kanske for att jag hade bestamt det i forvag. Det stred liksom mot vad jag sagt om mitt resande och pa nagot vis gjorde det mig arg pa mig sjalv. Sa efter att ha spenderat tva ensamma dagar i Sucre beslot jag mig for att aka till Cusco istallet, eftersom att jag visste att dar skulle finnas gott om backpackers. Sa nu ar jag har, sen nagra dagar tillbaka och det ar bra. Jag skrattar lite at mig sjalv eftersom att jag aldrig kan bestamma nagot i forvag - jag andrar mig alltid - men jag antar att det ar san jag ar och att jag far leva med det. Kan bara saga att fran och med nu tanker jag inte bestamma nagonting i forvag (mer an att jag aker hem den 16:e december), for det ar anda inte lont :)
Sa om typ tio minuter kommer det en taxi som hamtar upp mig och min franska kompis Leopoldini och sen aker vi till djungeln har utanfor Cusco, till nationalparken Manu. Dar ska vi spendera fyra dagar med att se massa haftiga djur och vaxter. Det kanns spannande! Egentligen kostar fyra dagar 300 USD, men eftersom att vi aker ikvall och joinar en annan grupp betalar vi bara 180 USD. Kanns lite galet for vi bestamde detta for typ en timma sen. Men sa kan det vara. Hoppas ni alla ha det bra, jag tanker mycket pa er! Ciao!
Sa om typ tio minuter kommer det en taxi som hamtar upp mig och min franska kompis Leopoldini och sen aker vi till djungeln har utanfor Cusco, till nationalparken Manu. Dar ska vi spendera fyra dagar med att se massa haftiga djur och vaxter. Det kanns spannande! Egentligen kostar fyra dagar 300 USD, men eftersom att vi aker ikvall och joinar en annan grupp betalar vi bara 180 USD. Kanns lite galet for vi bestamde detta for typ en timma sen. Men sa kan det vara. Hoppas ni alla ha det bra, jag tanker mycket pa er! Ciao!
Samma plats, fast annorlunda
Sitter har pa ett internetcafé i Sucre. Jag akte fran La Paz klockan sju igarkvall och jag var framme vid hotellet vid typ atta. Som tur var akte jag med ett battre busskompani an sist, sa jag fick en san dar "sang-buss", aven kallad cama, och jag sov storre delen av resan. Man fick en filt, fast det rackte inte riktigt och som tur var hade jag med mig min sovsack.
Egentligen skulle jag bo i ett nagot mindre singelrum har i Sucre, men det visade sig att de hade bada deras singelrum lediga och jag fick valja. Det andra singelrummet, det som jag egentligen inte skulle ha, var samma rum som jag bodde i sist. Sa delvis pa grund av det och lite for att det ligger langre ifran gatan och allt ljud, valde jag det storre rummet. Maste saga att det kanns lite konstigt att vara tillbaka pa exakt samma stalle och bo i exakt samma rum. Var lite likadant i La Paz, fast dar bodde jag pa ett annat vandrarhem, men anda. Samma plats, fast nya manniskor.
Efter att ha checkat in och duschat fick jag en liten genomgang av Sucres spanskaskolor av den trevliga personalen pa vandrarhemmet. Jag fragade ocksa om det fanns nagot stalle man kan ta dansklasser pa, och jag ska undersoka saken lite narmare idag. Darefter gick jag till den spanskaskolan jag tyckte verkade bast och i eftermiddag klockan halv fem har jag mina tva forsta lektioner. Darefter kommer jag ta tre lektioner varje dag och jag hoppas det blir lagom.
Jag har ocksa lyckats pricka in exakt ratt tidpunkt att vara i Sucre, vilket kom som en trevlig overraskning. I helgen ska de namligen ha en stor fiesta och har kommer vara dans och musik hela helgen lang. Tyvarr har det dragit in en kall vind fran antarktis och har ar svinkallt for tillfallet, men det skulle enligt personalen pa vandrarhemmet ga over pa tre dagar. Det var tydligen sant som hande ibland.
Jag har aven konstaterat (vilket jag gjorde for tre dagar sen egentligen) att min mobil fungerar har! 3 har tydligen nagon motsvarande operator har i Bolivia och jag har teckning pa nagot konstigt sydamerikanskt namn.
Tyvarr kan jag inte lagga upp nagra bilder har, for det fungerar inte av nagon anledning... Men jag ska se om det gar pa fejjan sa kolla dar vetja!
Egentligen skulle jag bo i ett nagot mindre singelrum har i Sucre, men det visade sig att de hade bada deras singelrum lediga och jag fick valja. Det andra singelrummet, det som jag egentligen inte skulle ha, var samma rum som jag bodde i sist. Sa delvis pa grund av det och lite for att det ligger langre ifran gatan och allt ljud, valde jag det storre rummet. Maste saga att det kanns lite konstigt att vara tillbaka pa exakt samma stalle och bo i exakt samma rum. Var lite likadant i La Paz, fast dar bodde jag pa ett annat vandrarhem, men anda. Samma plats, fast nya manniskor.
Efter att ha checkat in och duschat fick jag en liten genomgang av Sucres spanskaskolor av den trevliga personalen pa vandrarhemmet. Jag fragade ocksa om det fanns nagot stalle man kan ta dansklasser pa, och jag ska undersoka saken lite narmare idag. Darefter gick jag till den spanskaskolan jag tyckte verkade bast och i eftermiddag klockan halv fem har jag mina tva forsta lektioner. Darefter kommer jag ta tre lektioner varje dag och jag hoppas det blir lagom.
Jag har ocksa lyckats pricka in exakt ratt tidpunkt att vara i Sucre, vilket kom som en trevlig overraskning. I helgen ska de namligen ha en stor fiesta och har kommer vara dans och musik hela helgen lang. Tyvarr har det dragit in en kall vind fran antarktis och har ar svinkallt for tillfallet, men det skulle enligt personalen pa vandrarhemmet ga over pa tre dagar. Det var tydligen sant som hande ibland.
Jag har aven konstaterat (vilket jag gjorde for tre dagar sen egentligen) att min mobil fungerar har! 3 har tydligen nagon motsvarande operator har i Bolivia och jag har teckning pa nagot konstigt sydamerikanskt namn.
Tyvarr kan jag inte lagga upp nagra bilder har, for det fungerar inte av nagon anledning... Men jag ska se om det gar pa fejjan sa kolla dar vetja!
Att skiljas
Ikvall lamnar jag La Paz for att aka till Sucre. Antligen! tankte jag igar. Men idag kanner jag mig faktiskt ledsen over att lamna La Paz. Eller nej, dar ljog jag. Inte for att lamna La Paz, utan for att jag ska aka till just Sucre och inte ett annat stalle. En av de storsta nackdelarna med att resa ar att man traffar sa oerhort mycket trevligt folk som man alltid maste skiljas fran. Det ar sallan man ska till samma stalle som just de dar riktigt trevliga manniskorna man lart kanna. Och sa ar det nu. Nu har jag vinkat av personer jag inte ville vinka av, med vetskapen att vi antagligen inte kommer ses igen. Jag ar lite ledsen. Men sa ar det nar man reser. Man traffar folk och lar knappt kanna dem innan det ar dags att skiljas. Man far forsoka att inte fasta sig vid nagon. Men det kan vara svart ibland.
Jag ar hojdsjuk
Skriver idag igen eftersom att de har datorer har pa vandrarhemmet. Jatteskont att slippa ta sig till ett internetcafe och betala varje gang man vill kolla facebook eller sant.
Idag verkar bli en lugn dag. Jag har haft konstant huvudvark sedan jag kom till La Paz igar (jag har tagit huvudvarkstabletter men de hjalper inte, eftersom att det beror pa hojden) och jag har fatt ta extra andetag hela tiden, som jag skrev igar. Mot kvallen borjade jag ocksa ma illa, sa jag la mig och forsokte sova i nagra timmar, vilket var mindre lyckat eftersom att det var helt fel tid for mig att sova och folk satt i rummet och pratade hogljutt. Sa efter nagra timmar tankte jag ge mig pa ett forsok att vara lite social, sa jag gick till baren. Kvallens program var Quiz night och for de som ville kunde man ocksa ga ut senare pa natten. Jag kopte en toast och drack lite coca-te, med forhoppningen att det skulle mildra min hojdsjuka. Uppenbarligen gjorde det inte det, for nagra timmar senare svimmade jag. For forsta gangen i mitt liv. Det var jattelaskigt och de fick bara ut mig till tv-rummet och lagga mig i en soffa. De var sa snalla allihop och gav mig saker att dricka och satt dar med mig ett tag. I samma rum satt en kille och en tjej och tittade pa seinfield, sa jag satt kvar en timma eller natt och tittade. Sen gick jag och la mig.
Nu har jag precis atit frukost, mackor med sylt och coca-te. Funderar pa att ga till den dar marknaden idag, eftersom att jag inte tog mig dit igar. Det var ganska kul, for jag var helt saker pa att jag skulle hitta dit eftersom att jag varit dar forut. Vad jag inte tankte pa var att vi sist hade haft valdigt valdigt svart att hitta dit. Sa jag gick runt i sakert en timma utan att hitta nagon marknad overhuvudtaget. Trevligt att se lite av stan iallafall.
Imorgon tar jag bussen till Sucre. Det ska bli skont, eftersom min hojdsjuka troligtvis forsvinner da. Ar lite synd att inte orka gora sa mycket, men har finns iallafall gott om trevliga manniskor att hanga med. Och trevliga manniskor ar alltid bra. :)
So long! /E
Idag verkar bli en lugn dag. Jag har haft konstant huvudvark sedan jag kom till La Paz igar (jag har tagit huvudvarkstabletter men de hjalper inte, eftersom att det beror pa hojden) och jag har fatt ta extra andetag hela tiden, som jag skrev igar. Mot kvallen borjade jag ocksa ma illa, sa jag la mig och forsokte sova i nagra timmar, vilket var mindre lyckat eftersom att det var helt fel tid for mig att sova och folk satt i rummet och pratade hogljutt. Sa efter nagra timmar tankte jag ge mig pa ett forsok att vara lite social, sa jag gick till baren. Kvallens program var Quiz night och for de som ville kunde man ocksa ga ut senare pa natten. Jag kopte en toast och drack lite coca-te, med forhoppningen att det skulle mildra min hojdsjuka. Uppenbarligen gjorde det inte det, for nagra timmar senare svimmade jag. For forsta gangen i mitt liv. Det var jattelaskigt och de fick bara ut mig till tv-rummet och lagga mig i en soffa. De var sa snalla allihop och gav mig saker att dricka och satt dar med mig ett tag. I samma rum satt en kille och en tjej och tittade pa seinfield, sa jag satt kvar en timma eller natt och tittade. Sen gick jag och la mig.
Nu har jag precis atit frukost, mackor med sylt och coca-te. Funderar pa att ga till den dar marknaden idag, eftersom att jag inte tog mig dit igar. Det var ganska kul, for jag var helt saker pa att jag skulle hitta dit eftersom att jag varit dar forut. Vad jag inte tankte pa var att vi sist hade haft valdigt valdigt svart att hitta dit. Sa jag gick runt i sakert en timma utan att hitta nagon marknad overhuvudtaget. Trevligt att se lite av stan iallafall.
Imorgon tar jag bussen till Sucre. Det ska bli skont, eftersom min hojdsjuka troligtvis forsvinner da. Ar lite synd att inte orka gora sa mycket, men har finns iallafall gott om trevliga manniskor att hanga med. Och trevliga manniskor ar alltid bra. :)
So long! /E
Åter i La Paz
Nu ar jag antligen framme. Pust! Det har varit en laang resa och det kanns jatteskont att vara har. Det senaste dygnet har jag bara suttit och suttit och vantat och vantat. Jag var lite orolig infor just sjalva flygandet, eftersom att jag sist madde fruktansvart illa nar jag flog. Men det har gangen var det inga problem overhuvudtaget. Skont! Fast jag maste saga att det kandes som att resan varade i en evighet. Jag akte via USA den har gangen, vilket innebar att jag fick byta tva ganger istallet for en som sist. Inte mig emot, resan tog ju lika lang tid, och sa fick jag besoka USA for forsta gangen (aven om det bara var genom att strosa runt utanfor Miamis flygplats...).
I Miami fick jag vanta sex timmar, en timma mer an vantat eftersom att flyget var forsenat. Jag hittade tva danska tjejer som skulle till Lima och vi hangde tills deras flyg gick, en halvtimma innan mitt. Trevligt med lite sallskap!
Men nu. Nu ar jag i La Paz. Och det kanns helt underbart! Jag hade ju lite resangest innan jag skulle aka, men alla de kanslorna ar som bortblasta nu. Hela taxiresan fran El Alto (La Paz flygplats) till mitt vandrarhem Wild Rover, satt jag och log. Lyckades pa knagglig spanska forklara vart jag ville och vad jag skulle gora i Bolivia. Tank sen nar jag har pluggat spanska, da kan jag prata ordentligt med taxichaufforerna! Tjoho! Men alltsa, sa vackert har ar! El Alto ligger en bit ovanfor La Paz och man aker liksom ner i en spiral, sa att man ser hela staden ovanifran. Hur vackert som helst!
La Paz ligger typ 3500 meter over havet, vilket ar ganska hogt for en ovan skaning. Jag har med andra ord lite svart att andas. Far med jamna mellanrum ta ett extra djupt andetag och jag blir snabbt andfadd i uppforsbackarna. Men om tva dagar tar jag bussen till Sucre, som bara ligger pa typ 2000 meters hojd, sa det ska nog bli bra. Hittills har jag hunnit checka in pa mitt vandrarhem, duscha, ta ut pengar och sa nu sitter jag pa ett internetcafe. Har aven insett vilket oerhort smart drag jag gjort som valt ett losenord som innehaller å, ä eller ö pa min facebook. Dags att byta tror jag bestamt.
Nu ska jag leta upp den dar trevliga juicebaren som svenska Joakim visade mig sist. Och sen ska jag ata nagot och traska upp till witches market och kanske kopa ett boliviansk lamafoster (not).
Hoppas ni alla har det bra!
I Miami fick jag vanta sex timmar, en timma mer an vantat eftersom att flyget var forsenat. Jag hittade tva danska tjejer som skulle till Lima och vi hangde tills deras flyg gick, en halvtimma innan mitt. Trevligt med lite sallskap!
Men nu. Nu ar jag i La Paz. Och det kanns helt underbart! Jag hade ju lite resangest innan jag skulle aka, men alla de kanslorna ar som bortblasta nu. Hela taxiresan fran El Alto (La Paz flygplats) till mitt vandrarhem Wild Rover, satt jag och log. Lyckades pa knagglig spanska forklara vart jag ville och vad jag skulle gora i Bolivia. Tank sen nar jag har pluggat spanska, da kan jag prata ordentligt med taxichaufforerna! Tjoho! Men alltsa, sa vackert har ar! El Alto ligger en bit ovanfor La Paz och man aker liksom ner i en spiral, sa att man ser hela staden ovanifran. Hur vackert som helst!
La Paz ligger typ 3500 meter over havet, vilket ar ganska hogt for en ovan skaning. Jag har med andra ord lite svart att andas. Far med jamna mellanrum ta ett extra djupt andetag och jag blir snabbt andfadd i uppforsbackarna. Men om tva dagar tar jag bussen till Sucre, som bara ligger pa typ 2000 meters hojd, sa det ska nog bli bra. Hittills har jag hunnit checka in pa mitt vandrarhem, duscha, ta ut pengar och sa nu sitter jag pa ett internetcafe. Har aven insett vilket oerhort smart drag jag gjort som valt ett losenord som innehaller å, ä eller ö pa min facebook. Dags att byta tror jag bestamt.
Nu ska jag leta upp den dar trevliga juicebaren som svenska Joakim visade mig sist. Och sen ska jag ata nagot och traska upp till witches market och kanske kopa ett boliviansk lamafoster (not).
Hoppas ni alla har det bra!
I'm not afraid of tomorrow
Imorgon åker jag till Sydamerika. Jag kan knappt tro mina egna ord. Vadå? Åka till Sydamerika? Det är som att min hjärna är ur funktion. För jag kan verkligen inte förstå det. Jag kan inte förstå det någonstans. Att imorgon åker jag till Sydamerika och är borta fram till jul. Imorgon lämnar jag trygga, lugna, fridfulla Sverige och reser till andra sidan jordklotet där det inte alls är så tryggt och lugnt och fridfullt. Imorgon är sista gången på länge som jag får krama om min mamma. Och sista gången jag får klappa Sigge och se hans ledsna ögon när jag går. Snyft. Det känns vemodigt. Jag känner mig ledsen över att lämna allt jag har här i Sverige. Jag har så mycket fint som jag vet att jag kommer sakna.
Men...
imorgon börjar också ett äventyr. Resan jag drömt om. Imorgon åker jag till Sydamerika, och där kommer jag få uppleva fantastiska saker. Jag kommer träffa spännande människor och få många nya vänner. Jag kommer att få se häftiga platser och vacker natur. Jag kommer att lära mig ett nytt språk och kunna kommunicera med människor från en helt annan kultur. Jag kommer göra saker jag inte trodde att jag vågade. Och jag kommer leva sådär som man bara gör när man är ute och backpackar.
Men...
bara för det behöver jag inte vara sjukt nervös. Hilfe!
Men...
imorgon börjar också ett äventyr. Resan jag drömt om. Imorgon åker jag till Sydamerika, och där kommer jag få uppleva fantastiska saker. Jag kommer träffa spännande människor och få många nya vänner. Jag kommer att få se häftiga platser och vacker natur. Jag kommer att lära mig ett nytt språk och kunna kommunicera med människor från en helt annan kultur. Jag kommer göra saker jag inte trodde att jag vågade. Och jag kommer leva sådär som man bara gör när man är ute och backpackar.
Men...
bara för det behöver jag inte vara sjukt nervös. Hilfe!
Hemodril - mot hemlängtan.
Ikväll har vi haft hejdåmiddag med familjen. Jag fick medicin av Johan och Veronica. Små söta burkar med roliga namn och tillhörande beskrivningar. Vad sägs om en Antiperuan till exempel (även känd under namnen Ecuaväck och Boliviabort)? För förhindrande av förvandling till Sydamerikan. :)
Sleep this time tonight
Klockan är 01.06. Jag har legat i min säng i mer än en timma och försökt somna, men det går bara inte. Min hjärna är piggare än någonsin. Den vill tydligen inte alls att jag ska sova. Tankar snurrar runt i huvudet, jag vrider och vänder på mig. Till slut lägger jag mig på rygg och tittar rakt upp i taket. Känner jag någon trötthet överhuvudtaget? Nej. Jag är klarvaken.
Då slår mig tanken - det kanske är en malariatablettseffekt! Jag trodde, tills häromdagen, att de fruktade Lariamtabletterna inte hade gett någon verkan på mig, eftersom att mer än en vecka passerat. Men tydligen kunde bieffekterna komma lite senare. Och sömnproblem var en vanlig bieffekt. Oh no!
[...]
Oh dear! Jag har precis läst en lång tråd om Lariam och dess biverkningar på backpacking.nu. (smart Elli, smart!) Kan säga att jag inte direkt känner mig bättre till mods. Åtskilliga människor berättar om depressioner, håravfall, mardrömmar osv osv - allt på grund av Lariamtabletterna. Och, viktigast av allt, eller värst borde jag kanske säga, är att de värsta biverkningarna inte kickar in förrän efter andra tabletten (vilken jag inte tagit, men borde tagit i början av veckan).
Blir det värre än såhär tänker jag inte ta Lariam. Jag menar, tänk om jag får värre biverkningar senare och typ blir deprimerad under resan. Hemska tanke!
Ska bli intressant att se när jag somnar i natt. Eller inte.
Då slår mig tanken - det kanske är en malariatablettseffekt! Jag trodde, tills häromdagen, att de fruktade Lariamtabletterna inte hade gett någon verkan på mig, eftersom att mer än en vecka passerat. Men tydligen kunde bieffekterna komma lite senare. Och sömnproblem var en vanlig bieffekt. Oh no!
[...]
Oh dear! Jag har precis läst en lång tråd om Lariam och dess biverkningar på backpacking.nu. (smart Elli, smart!) Kan säga att jag inte direkt känner mig bättre till mods. Åtskilliga människor berättar om depressioner, håravfall, mardrömmar osv osv - allt på grund av Lariamtabletterna. Och, viktigast av allt, eller värst borde jag kanske säga, är att de värsta biverkningarna inte kickar in förrän efter andra tabletten (vilken jag inte tagit, men borde tagit i början av veckan).
Blir det värre än såhär tänker jag inte ta Lariam. Jag menar, tänk om jag får värre biverkningar senare och typ blir deprimerad under resan. Hemska tanke!
Ska bli intressant att se när jag somnar i natt. Eller inte.
Saker blir inte alltid som man tänkt sig
Idag har varit en sådan där vara-hemma-och-ta-det-lugnt-dag. Bortsett från en timmas träning i Lund mitt på dagen har jag bara segat. Jag har sovit länge. Ätit en långsam frukost. Gått en lång, lång promenad med Sigge. Legat i trädgården och läst. Spelat lite piano. Sett lite på TV. Gjort sånt där man bara gör när man har alldeles för mycket tid över. När mamma kom hem åkte vi och handlade till kräftskivan på fredag och sen stekte jag pannkakor till kvällsmat.
Imorgon ska jag bli bjuden på lunch av en trevlig herre. Sen ska jag träffa min kära hemgrupp en sista gång innan jag åker. Det blir nog en bra dag.
Fem dagar kvar
Nu har jag i princip packat färdigt. Med i princip menar jag att jag har packat allt som jag kan packa i nuläget. Sånt som jag kommer behöva använda de närmaste dagarna kommer jag inte packa ner förrän lördagkväll. Men åh så skönt det känns! Jag har handlat allt, jag har fixat allt, jag har packat allt och nu kan jag mest slappna av och ta det lugnt. Imorgon har jag absolut ingenting inplanerat och det känns hur skönt som helst! Jag ska bara vara hemma med Sigge och slappa och vara spontan. Hurra!
I övrigt har jag kommit fram till dessa saker idag:
* Harkrankar borde dö
* Skönhetsprodukter väger mycket
* Skånetrafiken har ett nytt system för gymnasiekortet
* Min mamma är snäll
Bara för det lägger jag upp en bild jag tycker om. Den är tagen i Lima i Parque de agua, som jag besökte under mina första dagar på min förra resa i Sydamerika.
I övrigt har jag kommit fram till dessa saker idag:
* Harkrankar borde dö
* Skönhetsprodukter väger mycket
* Skånetrafiken har ett nytt system för gymnasiekortet
* Min mamma är snäll
Bara för det lägger jag upp en bild jag tycker om. Den är tagen i Lima i Parque de agua, som jag besökte under mina första dagar på min förra resa i Sydamerika.
Problemlösning
Min väska är sjukt tung! Och jag förstår verkligen inte varför! Jag menar, jag har ju packat nästan exakt samma grejer som sist, det borde ju väga lika mycket. Okejdå. Där ljög jag lite. Jag har faktiskt med mig några extra par trosor den här gången. Och ett par långa shorts. Men ändå! HUR kan min väska vara så tung? Hur gick det till?
Okej. Jag ser fyra olika svar på den frågan.
1. Väskan jag har med mig denna gången väger mer än min förra väska.
2. Sakerna jag har packat denna gången väger mer än de saker jag hade med sist.
3. Jag har visstde packat för mycket grejer. Jag försöker bara förneka det eftersom att jag inte vill ha en tung väska.
4. Jag är inte lika stark som jag en gång har varit.
Vad tror du?
Okej. Jag ser fyra olika svar på den frågan.
1. Väskan jag har med mig denna gången väger mer än min förra väska.
2. Sakerna jag har packat denna gången väger mer än de saker jag hade med sist.
3. Jag har visstde packat för mycket grejer. Jag försöker bara förneka det eftersom att jag inte vill ha en tung väska.
4. Jag är inte lika stark som jag en gång har varit.
Vad tror du?
Segt
Jag tycker inte om att vara förkyld. Min hjärna är fylld med snor och jag kan inte tänka. Jag vill inte alls vara trött och grinig, jag vill vara pigg och glad och ta vara på mina sista dagar i Sverige innan det bär av till Sydamerika. Suck. Jag fick knappt någon sömn i natt heller, för jag jobbade. Och jag tror aldrig jag sovit så dåligt på jobbet någonsin. Jag låg där och kunde inte andas så täppt i näsan jag var och samtidigt surrade x antal äckliga harkrankar runt i rummet och störde. Men i natt, i natt ska jag minsann sova!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)