I ♥ Great blue sea

Den här låten är så otroligt bra. Ända sen jag satt på bussen till Mancora och spanade ut över havsutsikten har den varit som ett slags soundtrack för havet. Varenda gång jag hör den blir jag så otroligt sugen på att dyka. Det är lite min hemliga dröm, att lära mig att dyka. Tänk så underbart det hade varit. Jag älskar havet.

3. En bild på någon i min familj

Det här är min pappa. Bilden tog jag morgonen innan jag åkte till Sydamerika för ett och ett halvt år sen.
När jag frågade vad han tyckte om att jag skulle resa bort några månader såg han ut såhär:

Sen åkte jag hem tidigare än planerat från Sydamerika och överraskade honom på hans femtioårsfest. Tyvärr har jag inget bild på det, men jag kommer ihåg att mamma filmade. Han var iallafall väldigt förvånad.

Glada nyheter

Hallå mina bloggisar!
Idag kommer jag med glada nyheter. Jag har nämligen bokat en flygbiljett hem i sommar! Jaime bestämde sig för att åka hem till hans mormors 80-årsfest aka. släktingträff och jag lämnades inte med mycket val. Liksom, skulle jag stanna kvar i Australien medan han åkte hem till somriga Europa för att ha roligt? Tror inte det! Så nu är jag några tusenlappar fattigare, men desto gladare och lite smått uppspelt över att äntligen få en dos av svensk sommar. Its been a while, om man säger så.

Gårdagen bjöd för övrigt på andra trevliga saker, såsom ett behövligt husmöte med Mike & Lyndsay samt ett väldigt efterlängtat pass på gymmet. Jag hade precis bestämt mig för att jag gjort nog med konditionsträning när Helene från St James dök upp på crosstrainern bredvid. Eftersom hon håller på med släggkastning (jag vet, hur coolt?) skulle hon mest köra massa vikter, så jag bestämde mig för att hänga på. Riktigt kul att träna tillsammans med någon annan, men aj mina ben! Hennes benmuskler är inte att leka med kan jag tala om.

Det behövliga husmötet tog plats på irländska favoritpuben PJ O'briens på mitt initiativ. Efter dryga sex veckor i den nya lägenheten kunde vi alla konstatera att det inte riktigt fungerade att bo tillsammans med Sabbi och James. Vi behöver väl inte gå in på detaljer, men vi kom iallafall överens om att prata med dem och ge dem två veckor att hitta ett nytt ställe. Känner på mig att det kommer bli två, hrm, intressanta veckor. Men man kan ju inte älska alla.

2. En bild på mig själv

Det här är en rolig bild som har några år på nacken. Det ser ut som att jag valt lite fel nyans på min foundation, men sanningen är att jag precis varit iväg på skidsemester. En skidsemester där jag för övrigt tog av mig skidglasögonen när det var soligt för att få en jämn bränna i ansiktet. Jag vet, inte alls ytligt. Hur som helst tyckte jag att det var ett kul foto och la upp det på facebook med kommentaren att jag, som ovan nämnt, alltså inte sminkat mig som en fjortis utan åkt skidor. Detta var dock innan jag blev sådär superinternationell och eftersom jag inte hade några engelsktalande vänner på fejjan skrevs denna kommentar på svenska.

Häromveckan skulle vi till något slags pool party. Sabbi och James hade på något vis lyckats hamna på VIP-listan och eftersom att det var söndag och vi inte hade något annat vettigt för oss bestämde vi oss för att följa med. Medan killarna satt i soffan och drack öl far vi tjejer runt och jämförde outfits och höll på. Sabbi erbjöd sig att sminka mig och talade om att hon faktiskt var utbildad make-up artist. Jag tackade ja, trots att jag misstänkte att hon kanske inte var en så jättebegåvad make-up artist och trots att jag var livrädd för att hon skulle få mig att se ut som en tranny tog jag med mig mitt smink in till Sabbis rum och hoppades på det bästa. Först ut var foundation, och medan Sabbi smetade på en himla massa berömde hon mitt inköp och tyckte det passade väldigt bra med min hudton. Till skillnad från den där bilden på facebook, sa hon. Jag fattade inte direkt vad hon pratade om, men kopplade efter ett tag. Skidbilden! Det var skidbilden hon pratade om. Åhnej, sa jag och skrattade lite nervöst. Den där bilden är tagen efter jag har åkt skidor. Jag förklarade hur jag bara blivit solbränd i ansiktet och sådär, medan jag undrade hur många av mina facebookbilder hon kollat igenom. Den är dessutom jättegammal, sa jag som ett dåligt försök till en hint och räknade ut i huvudet att det måste ha varit en av mina första profilbilder. Samtidigt kom Lyndsay in i rummet. Hon tittade nyfiket på mig och jag tittade ungefär lika nyfiket tillbaka och försökte föra över ett telepatiskt meddelande och fråga hur mitt sminkade ansikte såg ut. Tyvärr fick jag inget svar. Men för att inte göra den här historian alltför lång blev sminket inte så tokigt som jag trodde.

Nu funderar jag på om jag ska byta ut den svenska bildtexten till en engelsk bildtext istället. Men det känns ju lite tramsigt. Och vid närmare eftertanke är nog skadan redan gjord. Jag menar, om jag nu har fler engelsktalande facebook-stalkers har de nog vid detta laget redan kollat igenom alla mina foton. Och om de är så nyfikna att de kollar igenom alla mina foton kan man ju hoppas att de är så nyfikna att de översätter mina svenska kommentarer på google translate. Och gör de inte det så gör det i ärlighetens namn ingenting. Då bjuder jag på det.

1. Någon jag umgås väldigt mycket med

För att vara helt ärligt umgås jag inte särskilt mycket med någon alls för tillfället. Jag känner mig som en complete loser när jag säger det, men så är det bara just nu. Jag jobbar ju lite udda timmar och i kombination med sjukdom och övertid har det helt enkelt blivit lite tid lagd åt det sociala livet. Som tur är ägnar jag ju större delen av mitt arbete åt att prata med folk, så någon slags social dos får jag ju iallafall. Det kan faktiskt vara väldigt intressant att jobba i en bar. Som bartender ses man liksom som en social person som man alltid kan småprata lite med och har man bara tid nog kan man få höra en och annan intressant historia.

Men för att återgå till ämnet så hänger jag överlag rätt mycket med mannen ovan, så jag tyckte han fick posera för dagens bild.

Bildlista

Hittade en sån här bildlista för ett tag sen och tänkte att jag kunde använda den på min blogg. Tycker egentligen att sånna listor är skittråkiga, men jag ska försöka mitt bästa att göra det intressant.

Kvalitetstid

Det blir mycket jobb den här veckan. Igår skulle jag ha jobbat från sex på kvällen till två (på natten), men eftersom Danny som skulle stänga var sjuk fick jag ta stängningen och jobba ända till fyra. När jag kommit hem, gjort en kopp te och satt mig i sängen för att varva ner lite ringer Jaimes alarm. För att han ska upp. Upp och titta på fotboll. Han tittar på mig och småler. Morning baby. Do you wanna hang out?

Jajemen, det är då vi spenderar vår kvalitetstid tillsammans. Halv fem på morgonen.
Det är nästan så att vi lever i olika tidszoner.

Dejt med sängen och datorn

Idag var det tänkt att jag skulle hänga med brudarna i lägenheten. Sabbi hade övertalat Lyndsay om en girly-hang-out-day och när jag läste av paniken i Lyndsays ögon när hon berättade det här för mig föreslog jag att jag också kunde hänga på. The more the merrier liksom. Och dessutom fick jag känslan av att Lyndsay inte riktigt hade så stor lust att ha en girly-hang-out-day med Sabbi, så jag tänkte att det kanske kunde göra saken lite bättre om jag också var med.

Men när jag vaknade i morse var min näsa så täppt att jag knappt kunde andas. Och innan jag ens hann upp för att kissa hade jag nyst tre gånger. Så tyvärr förvandlades tjejdagen till en heldagsdejt med min säng och dator istället. Jag vet inte om faktumet att jag känner mig segare än en seg råtta beror på att min hjärna är fylld med snor eller att jag glott på en skärm hela dagen. Men det spelar ju mindre roll.

Vad som spelar mer roll är att jag verkar ha missat en hejdundrande dag. Tydligen försvann Sabbi någonstans efter sin dagliga dammsugning av lägenheten och dök inte upp förrän timmar efter. Och någon yoga blev det varken för mig eller Lyndsay. Istället följde James med eftersom han givetvis har gått massvis på yoga och medan han pratade på om alla yogapositioner han kunde fnissade jag inombords när jag föreställde mig James göra yoga med sin enorma ölmage. Det, mina vänner, hade varit en syn värd att skåda. Men jag gissar att de gick och åt pizza istället. Vi får väl se vad de har att berätta imorgon.

Ordbrist

Jag har tappat mina ord. Är det någon som har sett dem någonstans? För jag kan inte formulera mig längre. Hela mitt huvud är fyllt med skrivideer och tankar men jag lyckas inte sätta ord på någonting. Det är liksom inte så att jag inte har någonting att säga. Det är bara så att jag inte kan säga det. Gång på gång sitter jag här framför datorn, med världens inspiration att skriva, utan att få någonting sagt. De intressanta tankarna vägrar omvandlas till ord. Det är som att de har fastnat i mitt huvud.
Vad är det här? Är detta resultatet av att bo utomlands såhär länge? Att inte prata annat än engelska dagarna i ända? Finns det liksom inte plats för fler ord i mitt huvud så att de nya engelska orden raderar de gamla svenska? Vad vet jag. Men skriva dugliga svenska texter längre kan jag iallafall inte.

Good stuff

Men hörni, usch vad mycket gnäll och klageri det har blivit här på sistone. Ni måste tro att jag är helt deprimerad och missnöjd med livet. Och det är jag ju såklart inte. Så nu tänker jag skriva ett positivt inlägg.
Här kommer en lista på bra saker.

1. Idag är det den åttonde april, vilket innebär (förutom att det är Fridas och Filips födelsedag) att det har gått mer än en vecka sen jag sist åt godis. Yay!
2. Ikväll ska jag äntligen skypa med min mamma. Det var evigheter sen vi skypade och jag ser fram emot det supermycket.
3. Vårat rum har gått från att se ut som ett smärre bombnedslag till ett mysigt ikearum. Nu är det tusen gånger enklare att hålla det städat och det hjälper faktiskt humöret en hel del. Mysigast är det på kvällen när det är mörkt, för då tänder vi våra lila bordslampor.
4. Vårt internet är toksnabbt och dessutom med obegränsade nedladdningar. Häromdagen laddade jag ner 10GB serier och det tog bara några timmar. Det är annat än på Nya Zeeland må jag säga.
5. Jaime och jag planerar inför kommande restripp. Ingenting är helt bestämt än, men det är alltid kul att ha något att se fram emot.
6. Det är fredag, vilket innebär att det nya avsnittet av =3 är ute. Ray William Johnson is the bomb. Och vet ni inte vem han är kan ni klicka på den här länken.

Mysbelysning.

Ny arbetsplats - nya regler

Jaha. Så jobbar jag inte på St James längre. Det känns faktiskt lite tråkigt måste jag säga. Jag gillade det stället. Igår stötte jag på Helene och Julie (de jobbar på St James) och de berättade att de hade anställt en ny tjej på deltid för att täcka upp de pass jag jobbade. Jag har alltså redan blivit ersatt. Det kändes nästan lite sorgset.

Ny arbetsplats innebär också nya regler. Även om Maloneys och St James tillhör samma kedja och är väldigt lika varandra finns det en del skillnader. Till exempel är alla som jobbar i köket på Maloneys illvilliga översittare som skäller ut en för minsta lilla. Och som man, om man nu inte har superminne och kan komma ihåg alla deras asiatiska namn, måste tilltala "chef", vilket jag fick lära mig tidigt då de läxade upp mig. I köket på St James ropade alla "Ellie" när jag kom ner till köket och ville ha kramar och high-fives och grejer. Vilken skillnad alltså.

Att jobba på Maloneys innebär också nya arbetstider. Inte enbart för att de är öppna längre (på söndagar dessutom!) utan också för att alla som jobbar där tycks lämna stället i detta nu. Nästa vecka jobbar jag sex dagar. Och om två veckor kommer jag tillhöra de som jobbat längst där.

Slutligen har Maloneys också infört nya regler om vem som får jobba bakom baren och inte. Numera får killarna bara jobba stängningspasset, som börjar tidigast klockan åtta på kvällen och slutar någon gång vid fyra på morgonen, och det får endast jobba en kille åt gången. Tjejerna får jobba hur mycket som helst, men ska helst vara långa, blonda och snygga. Gärna med stora bröst också. Och asiater kan ni bara glömma. De har inte en chans att få jobb på Maloneys. Detta talade de om för Meg, som är ungefär en och femtio lång med brunt hår. Hon slutar om två veckor.

Och här har jag blivit placerad. Varenda liten cell av min kropp skriker av motstånd. Här vill jag inte jobba, det här vill jag inte stödja, det här är fel. Så idag tänker jag gå och prata med chefen på St James. Jag tänker säga att så fort de har fler timmar vill jag komma tillbaka. Och förhoppningsvis behöver jag inte stå ut alltför länge.

Maloneys

Livet tar intressanta vändningar ibland.
Efter att två veckor i rad fått alldeles för lite timmar på jobbet frågade jag efter fler. Senare samma dag ringde chefen och berättade att jag skulle jobba nästa dag på Maloneys, ni vet där jag jobbade på Paddys day. Inte riktigt mitt favoritställe om man säger så, men jag tänkte att ett pass eller så kunde ju inte skada. Och jag frågade ju trots allt efter mer jobb, så fair enough.

Ännu lite senare samma dag ringer chefen igen. Mer jobb på Maloneys. Nu ska jag tydligen jobba där hela veckan. Toppen.

Och så igår när jag som bäst är igång och sätter upp baren inför dagen kommer en av managerna ner och välkomnar mig till teamet. Du jobbar här permanent nu säger han. Bara sådär. Inte var det någon som frågade mig om jag ville byta arbetsplats helt och hållet. Nädå. Välkommen till hospitality branschen.

Och när vi ändå är igång kan jag berätta varför de behövde mig på Maloneys. De hade nämligen sparkat en tjej. För att hon hade talat om att hon skulle sluta jobba om två veckor. Efter att ha jobbat där i ett och ett halvt år. Hon gav dem tid att hitta någon ny att arbeta för dem och som tack blir hon sparkad på fläcken. Och det slutar inte där. Hennes pojkvän, som är manager på samma ställe, går och klagar. Då sparkar de honom också. Helt absurt.

Jag har en känsla av att jag inte kommer stanna länge på det här stället.

What's on your mind?

Working in hospitality sucks. So much that I have to say it again.
Working in hospitality sucks. Really.

Give me:
1. A daytime job without any weekend work whatsoever
2. A job where they dont change my hours five times a week
3. A job where I finish the same time as the roster says Im finishing
4. Candy
5. Some skyping with my family (I miss you)

IKEA

Åh, lördagar är nog ändå de bästa. Jaime och jag har infört en förträfflig tradition att äta brunch varje lördag och jag tycker det är det absolut bästa sättet att starta helgen på. Särskilt när jag oftast är sådär seg efter fredagnattens arbete. Fram tills igår har vi gått till olika cafeer varje gång, men efter att ha promenerat alldeles för långt förra helgen beslöt vi oss för att gå tillbaka till ett cafe vi vart på förut.

Jaime beställde en large flat white och fick den här tokiga koppkonstellationen. Kaffemugg på kaffefat liksom. Jag drack blåbärsmilkshake och åt en jättegod vegetarisk omelett.

Sen drog vi till IKEA. Som jag har längtat! Och mest av allt har jag längtat för att kunna gå till deras affär IKEA FOOD och handla svensk mat och svenskt godis. Att vårt rum har sett ut som kom och hjälp mig och att vi varit depserata efter lite lagringsutrymme sen vi flyttade in var bara ytterligare ett skäl att åka.



Efter att ha handlat allt vi skulle till rummet och fixat med hemleverans tog vi oss en titt i IKEA FOOD. Roligt nog var det mesta en massa kakor och godis, men vi fick med oss både lingonsylt, tunnbröd och köttbullar hem. Jag köpte faktiskt lite godis också trots att jag inte kan äta det förrän i maj. Men den som väntar på något gott väntar aldrig för länge, inte sant?


Till sist begav vi oss till restaurangen och åt. Det var nästan precis som en skolmatsal, med brickor att ställa allt på och mattanter (och gubbar) som serverade en. Jaime beställde köttbullar med potatismos och fick hur många köttbullar som helst.

Mätta och nöjda promenerade vi till tågstationen och åkte hem. Idag fick vi möblerna levererade och nu har vi äntligen lite fint i vårt rum. Jag ska försöka ta lite bilder så ni kan se. Tills dess bjuder jag på den här:

April Fool

Idag är det första april. Det innebär
ett: att man kan hitta på vad som helst och skylla på datumet.
två: att det är min första dag utan godis.
Jag vaknade upp med känslan av att det skulle bli en rätt medelmåttig dag. Mest en massa jobb och troligtvis inget mer spännande. Sen ringer det i telefonen. Paket till Ellinor Huisman. Åh vad trevligt!
Kanske inte så dålig dag ändå. Jag springer glatt ut till hissen och ner till första våningen. Hämtar paketet. Är så nyfiken att jag nästan öppnar det i hissen. Glasögon, körkort, medicin - allt ser ut som det ska - men så, vad är det jag hittar i botten av paketet? Ahlgrens bilar? Kakmonstret inom mig jublar. Sen inser jag.
Första april. The April Challenge. Inget godis. På en hel månad.
Stackars bilpåsen får vänta till maj.
Så otroligt ironiskt.
Och vilken härlig start på mitt godisförbud.

(men tusen tack mamma för paketet!)