Ny arbetsplats - nya regler

Jaha. Så jobbar jag inte på St James längre. Det känns faktiskt lite tråkigt måste jag säga. Jag gillade det stället. Igår stötte jag på Helene och Julie (de jobbar på St James) och de berättade att de hade anställt en ny tjej på deltid för att täcka upp de pass jag jobbade. Jag har alltså redan blivit ersatt. Det kändes nästan lite sorgset.

Ny arbetsplats innebär också nya regler. Även om Maloneys och St James tillhör samma kedja och är väldigt lika varandra finns det en del skillnader. Till exempel är alla som jobbar i köket på Maloneys illvilliga översittare som skäller ut en för minsta lilla. Och som man, om man nu inte har superminne och kan komma ihåg alla deras asiatiska namn, måste tilltala "chef", vilket jag fick lära mig tidigt då de läxade upp mig. I köket på St James ropade alla "Ellie" när jag kom ner till köket och ville ha kramar och high-fives och grejer. Vilken skillnad alltså.

Att jobba på Maloneys innebär också nya arbetstider. Inte enbart för att de är öppna längre (på söndagar dessutom!) utan också för att alla som jobbar där tycks lämna stället i detta nu. Nästa vecka jobbar jag sex dagar. Och om två veckor kommer jag tillhöra de som jobbat längst där.

Slutligen har Maloneys också infört nya regler om vem som får jobba bakom baren och inte. Numera får killarna bara jobba stängningspasset, som börjar tidigast klockan åtta på kvällen och slutar någon gång vid fyra på morgonen, och det får endast jobba en kille åt gången. Tjejerna får jobba hur mycket som helst, men ska helst vara långa, blonda och snygga. Gärna med stora bröst också. Och asiater kan ni bara glömma. De har inte en chans att få jobb på Maloneys. Detta talade de om för Meg, som är ungefär en och femtio lång med brunt hår. Hon slutar om två veckor.

Och här har jag blivit placerad. Varenda liten cell av min kropp skriker av motstånd. Här vill jag inte jobba, det här vill jag inte stödja, det här är fel. Så idag tänker jag gå och prata med chefen på St James. Jag tänker säga att så fort de har fler timmar vill jag komma tillbaka. Och förhoppningsvis behöver jag inte stå ut alltför länge.