Happy Halloween

Best time of the week

Alltså. So you think you can dance måste vara det bästa teveprogrammet i världshistorien. Och äntligen visas det på teve där jag bor.

Fredagkväll blev just min favorittid på veckan.

I am so ronery

Jaime har åkt till Melbourne med jobbet och jag är ensam i några dagar. Ligger här i sängen och funderar. Varför vaknar man alltid när drömmen är som bäst? Hur ser den där uteliggaren som sover utanför mitt jobb om nätterna ut? Varför är där en fläck i taket? Vad ska jag äta till middag?
Borde egentligen äta något men är nyligen hemkommen från gymmet och orkar liksom inte röra på mig riktigt. De hade förresten Halloweenfest där. På gymmet alltså. Massor med utklädda folk i receptionen. Blev nästan lite paff när jag kom in, hade liksom helt glömt bort det där med Halloween. Brukar inte fira Halloween direkt, men funderar ändå på om jag ska försöka fixa kostymer till lördag. Då ska vi nämligen hänga med våra flatmates och ha lite hejdå-fest för Ally och Nicole som åker till Fiji på torsdag. Vi får väl se.

These boots are made for walking. NOT.

Idag gick jag och inhandlade mitt femte (!) par jobbskor för i år. Funderar seriöst på att leta efter något lite dyrare med bättre kvalitet, men det är svårt att hitta skor som både är snygga och tåliga. Och bara för att man betalar mer för ett par sneakers behöver inte det betyda att de håller längre.

Ah well. Det kunde ju varit värre.

Ellinor goes skatteåterbäring

Hej bloggen. 

Tänkte bara berätta att idag är en bra dag.
Anledning?

1. Det är trettiofyra grader och tokvarmt ute. 

2. Coldplay släpper sitt nya album Mylo Xyloto idag. 

3. (som jag visserligen skrev igår) Det är två månader till julafton och nästa semester.

4. Jag har fått tillbaka min skatt. 4289 AUD, I shit you not! (= nästan 30000 SEK)

Kan väl erkänna att jag blir aningens gladare av nummer fyra än de andra tre.  

Men bara lite alltså. 

Nedräkning och fyrverkerier

Jaha. Så var det söndag kväll igen. Tänk så snabbt helgen går! All Blacks (Nya Zeelands rugbylag) vann precis VM med ett poäng och ljudet av avlägsna fyrverkerier hörs utifrån balkongen. Undrar varför de firar här i Australien när Nya Zeeland vann? Eller hade de fyrverkerier över nere i Darling Harbour där de smäller varje fredagkväll?

Imorgon är det den 24:e vilket innebär att det är precis två månader till både julafton och vår semester till Tasmanien. Nedräkningen har börjat! Har bestämt mig för att jobba på i caféet och spara så mycket jag kan fram till dess. Kan inte direkt påstå att jag ogillar mitt jobb, men jag är verkligen inte förtjust i att gå upp före fem på morgonen, och jag har flertalet gånger seriöst funderat på om det verkligen är värt att fortsätta jobba. Problemet är att jag inte kan gå och lägga mig i tid (jag menar, hur lätt är det när alla andra i huset börjar klockan nio och kan stanna uppe till tolv?), vilket resulterar i att jag sover typ fem timmar per natt. Hade varit tusen gånger bättre om jag började klockan åtta eller nått, så att jag iallafall fått två timmar mer. Men som sagt, det är inget fel på jobbet i sig och jag ska försöka jobba på till jul så får vi se vad som händer sen.

Nu ska jag göra mig en kopp te och börja titta på Mad Men. Någon som har sett den serien?

Fyra oktobrar

2008

Packad och klar inför min första resa till Sydamerika poserar jag utanför huset en kylig oktoberdag 2008. Full av förväntningar utan att riktigt veta vad jag borde förvänta mig, på väg mot mitt första äventyr.

De sista dagarna i oktober 2008 spenderas i Lima tillsammans med holländska Jolan, Elizabeth från Schweiz och Dervin från USA. Det är spännande bara att gå runt på gatorna och titta på saker. Vi tar lokalbussen till vattenparken Parque de Agua och lyckas knäppa några bilder innan batterierna tar slut. Nedan är en bild på mig och Elizabeth när vi promenerar runt i Miraflores.

2009

Då jag inte kunde få nog av Sydamerika under min första resa, bestämde jag mig för att åka dit igen. Större delen av oktober 2009 spenderade jag i turiststället Cusco, där jag fick mitt första jobb som bartender, pluggade spanska och träffade en väldigt trevlig ung herre (se bild nedan). En lite mindre del av oktober spenderade jag i La Paz och för andra gången i livet susade jag nedför Death Road på en sydamerikansk mountainbike.

2010

I oktober 2010 bodde jag i Wellington på Nya Zeeland och det var världens finaste ställe. Oktober var tillsammans med november den absolut bästa tiden där, för det var soligt nästan hela tiden och jag gick runt och fotade och upptäckte saker och trivdes så himla bra. En dag tog Jaime ledigt från jobbet och vi åkte till Zeelandia och promenerade och tittade på fåglar (bild nedan). Härliga tider var det.

2011

I oktober detta året bor jag i Sydney, som också är en fin stad (bilden är för övrigt tagen från en kompis hustak och om man går några höghus till vänster hittar man vårat). Jag jobbar som servitris på café, utnyttjar det fina vädret bäst jag kan och planerar resor till olika ställen i Australien. Nedan är en bild på mig i Hyde Park.

Undrar var jag kommer vara oktober 2012?

Vardagsmotion deluxe

Igår när jag kom hem från gymmet var foajén full med folk. Vad i hela friden står på? undrade jag och såg mig omkring på alla människor som stod eller satt och väntade. Det visade sig att hissen var sönder sen fyrtio minuter tillbaka. Eller hissarna borde jag kanske säga, för vi har ju tre stycken.
Bor man på 35:e våningen i ett höghus kan det möjligtvis ta emot något att behöva gå uppför trettiofem våningar trappsteg, men då jag dels inte riktigt kände för att vänta och dels inte direkt hade stort hopp om att hissreperatören verkligen skulle komma klockan åtta en fredagkväll, bestämde jag mig för att göra det ändå. Jag var ju trots allt fortfarande klädd i gymkläder och det skulle nog inte göra så mycket om jag svettades. Då skulle jag ju dessutom få lite extra vardagsmotion på köpet. Jag menar, de tjatar ju alltid om hur man ska ta trappan istället för hissen, eller hur?
Anyways, för att komma in i våningen från trapphuset behöver man att någon öppnar från andra sidan - dörrarna är nämligen låsta från trapphuset av säkerhetsskäl, något som kändes otroligt praktiskt vid ett tillfälle som detta. Egentligen hade det inte varit ett problem, om det inte vore för att vår port-telefon var sönder sen typ ett halvår tillbaka och att min mobil just i denna stund bestämde sig för att sluta fungera. Hade jag inte varit så trött efter mitt gympass hade jag nog fått lite småpanik, men istället stod jag där och lirkade med mobilen i en kvart medans jag lyssnade på folk som stod och klagade till receptionisten. Till slut bestämde den sig iallafall för att fungera, jag ringde Ally och trettiofem våningar senare tågade en något svettigare jag följd av fem glada asiatiska tjejer in genom trapphusdörren på våning trettiofem.

Inget emot vardagsmotion eller så, men nästa gång tar jag nog hissen.

Stalker

Kära socker.
Sluta förfölja mig.
Jag vet att vi bara tar en paus, men jag behöver verkligen tid för mig själv och jag är inte redo för ett förhållande igen. Att dyka upp och fresta mig precis överallt kommer inte göra saker bättre. Sluta upp med att låta timtam-asken trilla ner på vår hylla i skafferiet, sluta upp med att låta folk ge ut gratis smakprov på glass i affären, sluta lämna kvar bakverk på middagsbordet som ingen vill äta upp. Det är inte roligt.

Som ett brev på posten

Fick sådan otrolig jul-hemlängtan för några dagar sen. Plötsligt satt jag där med julmusik i hörlurarna och kollade igenom gamla julbilder på datorn. Tyckte synd om mig själv för att jag inte skulle få komma hem till Sverige och baka kakor och gå långpromenader i snön. Det låter kanske helt knäppt, men det var ganska mysigt. Som att ta ut julen lite i förskott liksom.

Och när jag tänker efter borde jag ju passa på. För snart är det högsommar och tokvarmt i Sydney, och då blir det minsann inga juligheter. Kanske borde ställa mig och göra knäck i helgen?

16 Oktober

Det är söndag. Jag sitter i vardagsrummet med en skål cornflakes och jordgubbar i knät. Balkongdörren står på vid gavel, Stacey ligger utanför och solar och jag njuter av utsikten medan jag äter min somriga frukost. Idag bjuder Sydney på en härlig försommardag och det tänker jag utnyttja. Blir nog en promenad till parken snart, om jag bara lyckas slita Jaime från teven.

Igår var vi ute och sprang tillsammans. Det har blivit en ny grej sen vi kom tillbaka från semestern i Europa. Att springa tillsammans några gånger i veckan. Jaime har mätt ut en helt fantastisk runda på 8.5 km, där vi springer ner till vattnet och passerar i princip allt som är fint i Sydney - Darling Harbour, Millers Point, Harbour Bridge, Circular Quay, Operahuset och Hyde park. På helgerna har vi alternativet att springa i botaniska trädgården också, och där har vi 8 km till Operahuset och tillbaka. Jag har aldrig varit bra på löpning, men jag tycker om att springa utomhus eftersom man kombinerar träning med frisk luft. Och sen är det ju kul att träna tillsammans också.

Nuså har Jaime kollat färdigt på det där TV-programmet. Dags att sätta på sig sandalerna och solglasögonen och promenera iväg till parken. Bjuder på en bild på dagens balkongutsikt. Hoppas ni alla får en härlig söndag!

Jul och nyår i Tasmanien

Någon gång förra veckan bokade jag och Jaime biljetter till Tasmanien. Nio härliga dagar över jul och nyår blir det. Måste erkänna att det känns lite konstigt att jag inte ska fira jul hemma med familjen som vanligt, men samtidigt är jag otroligt pepp och ser fram emot det väldigt mycket. Ingen av mina systrar ska fira jul med familjen ändå i år, så hade jag åkt hem hade det nog inte blivit lika mysigt som förra julen när alla var med. Och någonstans, trots att jag misstänker vad resultatet kommer bli redan nu, tänker jag att det kan vara en nyttig erfarenhet att fira jul utomlands.

Tasmanien blir det hursomhelst. Jaime har firat de två senaste jularna i just Sydney och var därför inte jättesugen på en tredje. Dessutom har vi båda två ledigt under julen, så det passar bra med en semester. Tror den kommer bli välbehövd - bortsett från Sverige- och Irlandbesöket i somras har vi ju inte varit och rest sen december förra året. Eftersom den 23:e är en fredag i år flyger vi inte förrän den 24:e. Vi kan ju säga som så att det tog ett tag för mig att gå med på den idén. Till slut insåg jag dock att det troligtvis inte skulle spela någon roll, eftersom att det skulle vara 30 grader utomhus och noll julkänsla ändå. 24:e eller 22:a, det hade nog varit mysigare att fira låtsasjul i juli istället. Eller nått.

Reser man över jul och nyår får man planera tidigt. Man är ju inte direkt den enda som vill semestra då, särskilt inte här i Australien. Vandrarhemmen och hotellen bokas snabbt upp och är man inte ute i tid kan man få problem att hitta boende. Som tur är är jag ett riktigt planeringsfreak och nu har vi precis allting vi behöver boka bokat. Quadbiking i Freycinet National Park, bestigning av Cradle Mountain, äventyr i grottorna i Mole Kreek Karst National Park - jag vet inte vad jag är mest spänd på. Tror det kommer bli hur bra som helst!

Mera funderingar

Funderar fortfarande på det här med bloggandet. Faktum är att jag varit bloggsugen nästan hela veckan, fast tyvärr har inspirationen inte kommit vid rätt tillfälle. Det är nästan alltid sådär tycker jag. Att man får idéer när man inte kan skriva ner dem och så när man väl sitter hemma framför datorn är allting som bortblåst. Huvudet lika tomt som ett gym en söndagsmorgon. Och precis så är det nu. Och precis så har det varit varje dag när jag kommit hem från jobbet den här veckan. Men fortfarande. Någonstans inom mig vill jag blogga. Skriva ner betraktelser och händelser och berätta vad jag gör. Oberoende av vem som läser, vem som kommenterar. Tror det kan vara något slags sätt att hålla kvar vid Sverige, det här bloggandet. Dämpa hemlängtan. Smussla in en smula svenska i min annars engelsk-dominerade dag. För det är ju trots allt er jag skriver till, er därhemma i Sverige.
Jag kanske får fortsätta ändå.

Fundering

Har börjat fundera lite på vad som egentligen är syftet med min blogg. När jag började för två år sedan använde jag ju bloggen som en slags resedagbok då jag backpackade i Sydamerika. Nuförtiden blir det inte så väldans mycket backpacking och i ärlighetens namn känns det lite fånigt att blogga om såpass banala saker som jag gör. Om någon skulle vara intresserad kan man ju alltid mailas istället. Eller höras på skype.

Vet inte säkert om jag ska lägga ner eller inte, men ni kan väl ge mig er åsikt om det hela?