Pepparkakshusfail

Ja det gick ju verkligen bra med det där pepparkakshuset. Två dagar i Australiensk hetta klarade det, sen var det bara en enda hög av pepparkakshusbitar och nonstop och färgglad glasyr. Så himla tråkigt. Jag som hade hoppats att det skulle stå där och sprida julstämning i lägenheten i några veckor. Nu måste vi äta upp det istället. Stackars oss.

Om att gå runt och vänta på detdärsomskahända

Läste det här inlägget på Mirijams blogg och fick mig en liten tankeställare. Jag är nämligen PRECIS likadan. Hela förra halvåret gick jag runt och tänkte att efter vi kommer tillbaka från europasemestern DÅ ska jag skaffa ett dagtidsjobb och DÅ ska jag minsann börja göra detta och detta och detta och DÅ kommer livet vara fulländat och perfekt. Och så hängde jag liksom upp tillvaron på det och tänkte att det inte gjorde så mycket att jag inte gjorde allt det där jag egentligen ville. Det skulle ju ordna sig så fort jag fick ett vanligt jobb.

Just det. Nu har jag det där dagtidsjobbet jag gick och drömde om hela förra halvåret och är livet fulländat och perfekt för det? Nej. Visst är vissa saker bättre och sådär, men det mesta är som förut och på balkongen står fortfarande inga egenodlade tomatplantor. Istället går jag runt och tänker att efter jul när jag inte behöver börja jobba klockan aptidigt (läs 6am) på morgonen DÅ ska jag sova åtta timmar om natten och DÅ kommer jag ha energi till att göra detta och detta och detta och DÅ kommer livet vara fulländat och perfekt.

Och kommer det det? Med största sannolikhet inte. Kanske kommer vissa saker förändras och kanske kommer det bli lite bättre, men troligtvis kommer det mesta vara precis som vanligt. Och när man tänker efter är det ju riktigt dumt att tänka sådär. Det är nästan som att man vill ha något att skylla på för att livet inte är precis så som man vill ha det. Man går liksom runt och hittar på ursäkter för allt det där man egentligen vill men inte orkar eller kan på grund av olika orsaker och så inbillar man sig själv att det kommer att hända eller bli bättre bara jag får ett nytt jobb eller bara jag går ner de där fem kilona eller bara vad det nu kan vara. 

Men vems liv är egentligen perfekt? Nej just det. Så kvar lämnas man med två alternativ. Antingen så accepterar man att saker är som de är och att det inte kommer bli annorlunda bara för att det blir ny månad eller nytt år. Eller så slutar man gå runt och vänta på (citat Mirijam) [detdärsomskahända] och gör det på en gång istället. Nu, idag, ikväll. Eller kanske möjligen imorgon.

Så ikväll blir det efterlängtad comeback på SydneyDanceCompany.

Pepparkakshuset

Hej bloggisar.
Hoppas ni har haft en bra helg. Min har varit bra men relativt händelselös. Vi vågade nämligen inte göra några stora planer då det regnade hela veckan. Trodde det skulle regna på helgen med, men givetvis blev det fint väder. Nåväl, ibland är det skönt att bara ta det lite lugnt. Igår åkte vi iväg till IKEA för att köpa glödlampor. Jag glömde påpeka det i mitt tidigare inlägg om lägenhetens förfall, men fem lampor hade alltså även slutat lysa. Tyvärr insåg jag också att min pepparkakshusbyggsats (är det ett ord ens?) var i lite för många bitar och eftersom att de sålde sådana (fast IKEA-versionen) köpte vi en när vi väl var där. Lite klassisk svensk husmanskost hann vi också med (och jag fick en svensk flagga i min!) EDIT: Ser ni förresten hur många köttbullar jag har på tallriken? Jag kunde knappt tro mina ögon och jag beställde en medium. Jaime som beställde large fick typ 20 köttbullar. Helt galet.

 Väl hemma igen hade vi alldeles för mycket söndag kvar och alldeles för lite att göra så vi bestämde oss att göra pepparkakshuset ändå fast det inte var december. Jag utsåg Jaime till arkitekt.

 Se sprang jag ner till Coles, mataffären, och köpte några olika färger till kristyren.

 Färdigt hus med arkitekt.

 Eftersom vi hade så himla många olika färger bestämde vi oss för att göra ett färgglatt hus. Lite skillnad från förra årets då. Jaime började på ena sidan medan jag spritsade andra.

 Sen bestämde sig Jaime för att göra en irländsk flagga på sin gavel. Jag blev givetvis tvungen att göra en svensk på min (bild kommer senare).

 Sen dekorerade vi lite hjärtan och stjärnor medan julmusiken spelade i bakgrunden. Jaime fick brist på idéer efter typ två hjärtan och sen gjorde han mest såhär:

 Här är iallafall slutresultatet med min gavel i fokus.

 Och såhär ser huset ut framifrån. Nu pryder det bordet ute i vardagsrummet och det får det göra några veckor till innan vi äter upp det. Om det inte smälter först vill säga. God jul.

27 November 2010

För precis ett år sedan bodde jag och Jaime på Nya Zeeland och åkte iväg på utflykt till Castlepoint.

 Det var Movember och Jaime hade sparat till skägg och mustasch.

 Såhär såg jag ut.

 Vi bestämde oss för att klättra uppför den där "kullen" i bakgrunden.

 Det var en bit att gå¨men det såg högre ut än var det egentligen var.

 Som tur hade jag ordentliga skor på mig. Stackars Jaime hade bara flip-flops och hade lite problem i den branta uppförsbacken.

 Väl uppe belönades vi med en fantastisk utsikt.

 Efter en stunds utsiktsbeundrande vandrade vi ner till havet igen och kände på vattnet. Det var tyvärr iskallt så något bad blev det inte. Istället stod vi och tittade på det stormiga havet ett tag. Sen körde vi hem till Wellington igen. Definitivt en dag att minnas.

Nyfiken i en strut

Häromdagen fick jag post igen. Jag vet, ni tycker säkert det börjar bli lite tjatigt med all post nu. Jag har ju blivit alldeles bortskämd med paketpost på senaste. Men jag måste berätta ändå. Ett stort grönt paket hemifrån var det och jag kunde knappt vänta på hissdörrarna att stängas innan jag öppnade det så nyfiken var jag. Undra vad detta kan vara, sa jag till Jaime och utan att lyssna på hans svar om att det kanske var ett födelsedagspaket öppnade jag och så stod jag helt plötsligt där med födelsedagskortet i handen. Hoppsan så det kan gå. Tanken var nog att jag skulle öppna det på min födelsedag, men gjort är gjort och egentligen spelar det ju inte så himla stor roll när man tänker på det. Jag blev ju lika glad ändå. Inuti paketet låg en massa fina presenter - lite svenskt godis, en julhanduk, pyssel och ett sånt där set för att bygga pepparkakshus med tillhörande non-stop. Kan inte beskriva hur pepp jag är på att göra pepparkakshus nu! Men jag får nog vänta ett par veckor. Tills dess kan vi ju kolla på årets förra.

False alarm

Goda nyheter vänner! Datorn har återuppstått från de döda och fungerar igen. Jag tog ut batteriet och blåste lite på det och när jag satte in det igen startade datorn. Bara sådär. Flimrar vitt gör den fortfarande dock, så det är nog bara en tidsfråga innan den ger upp igen. Nu har jag dock lagt över precis allt viktigt på en extern hårddisk så om den pajar gör det inte så mycket.

Tänkte också passa på att berätta att grannarna bredvid har satt upp en plastgran med lyse ute i hallen bredvid hissarna. Fint va? Jag funderar på att hänga dit polkagrisstänger och julgranskulor, men de kanske vill ha granen som den är. Får kanske skaffa en egen att pynta.

And I thought this was supposed to be a luxurious penthouse apartment?!

Ok guys. Sen vi flyttade in i den här lägenheten igen efter semestern har saker härinne sakta men säkert förfallit. Först gick den ena diskmaskinen sönder. Sen lagade vi den. Två veckor senare var den andra diskmaskinen sönder. Och ytterligare en vecka på det var de båda kaputt. Sen var det toaletternas tur. De började gnälla och droppa och ha sig och nu vill de inte spola om man inte tar av locket och pillar. Sen började det droppa in regnvatten från taket. Sen gick vår badrummsdörr sönder. Och nu. Nu har alltså min dator också gett upp. Efter några veckors desperat vitt flimrande går den helt enkelt inte att starta längre. Och Gud vet vad som står på tur. Tvättmaskinen? Tvn? Min iPod? Kommer den där sprickan i taket bli ännu större och hela taket ramla in? Suck.

Så. Det kommer med andra ord bli lite tyst här på bloggen ett tag. Vi planerar att köpa en ny dator till helgen. Hoppas inte ni kommer sakna mig alltför mycket till dess.

Och om någon undrar så är jag inte alls ledsen över att min dator är sönder. Eller att alla mina semesterbilder som jag inte hann lägga över på en extern hårddisk är förlorade. Eller att jag måste betala x hundra dollar på en dator som inte ens har åäö knappar. Inte en smula faktiskt.

Ett riktigt brev på posten

Igår fick jag paket igen. Blev så otroligt glad! Att få post hemifrån är definitivt med på min topp fem lista över saker som gör mig glad. Den här gången var det från mamma och pappa, och de hade skickat med lite mer än bara mitt nya bankkort. Jag demonstrerar:

Ser ni så fint? En t-shirt med en bild jag tog på Gotland i somras! Tack så mycket söta mamma och pappa!

Åldersnoja och Abel Tasman

Vet ni? Om exakt nitton dagar fyller jag tjugotre. Åh vad spännande, tänker ni säkert. Och så kan man ju tänka. Eller så kan man tänka att åh nej 23 låter så gammalt och jag som inte ens har börjat plugga och inte ens vet vad jag vill göra med mitt liv och jobbar på café utan att ens ha lärt mig dricka kaffe. Men det är ju en smaksak.

Min födelsedag förra året däremot var totally awesome. Se själva!

Julpynt?

Alltså kan ni förstå att det snart är jul? För det kan nämligen inte jag. Det har börjat ploppa upp en massa julpynt på vägen till och från jobbet och jag blir lika förvånad varenda gång jag ser en julgran i ett skyltfönster. Utomhus idag är det trettioåtta grader och blinkande julgranslampor känns liksom lite...fel. Jul i allmänhet känns faktiskt lite fel då. Felplacerat. Jag menar hemma där det är mörkt och kallt finns det ju iallafall en poäng med att pynta upp julbelysning i granar, men här? I don't think so.

I och med detta har jag börjat inse att det nog inte kommer bli så mycket jul för min del. För även om jag så skulle pynta hela lägenheten i julgranskulor och spela julskivor på repeat hela dagarna och inte äta annat än knäck så skulle det fortfarande vara trettionånting grader ute och ungefär så långt ifrån juligt som man kan komma. Men det känns faktiskt helt okej. För jag har ju trots allt hela, långa, soliga Australiensiska sommaren framför mig. En sommar som jag ska fylla med grillningar och picknickar och jordgubbar och utomhuskonserter och vandringar och häng i parken och sträckläsning och bad på öde stränder och glass. Ååh vad det ska bli bra!

Spit bridge to Manly

Lite bilder från i lördags då vi tog bussen till Spit Bridge och vandrade till Manly. Ingenting i jämförelse med förra veckans kustvandring, men fortfarande trevligt och rätt fint på sina ställen. Manly är ett riktigt sommarställe med fin strand, surfare och massa turister.

På morgonen när vi steg upp var det riktigt mulet ute, så vi packade ner regnkläder i ryggsäcken. Bara någon timma senare insåg vi att det var solkräm vi skulle ha packat med och inte regnkläder. Fanns knappt ett moln på himlen kvar. 

 Utsikterna var vackra, men svåra att fånga på bild då där var en massa buskar i vägen. Men så är det väl alltid, att allting ser tusen gången bättre ut i verkligheten. På den här bilden (ovan) kan man förresten se skyskraporna från centrala Sydney långt bort i fjärran.

Efter drygt tio kilometes vandrande var vi framme i Manly och satte oss på en mexikansk restaurang. De hade både krokodil och kängurufilé på menyn, men vi beställde vanliga fajitas och burritos istället. Och en iskall strawberry margaritha. Mums!

Lördagslista

Hittade den här listan hos söta Marlene och i brist på annat att blogga snodde jag den. Hon har för övrigt en jättefin blogg, så kolla in den! acupofh.blogspot.com 

Min bästa vän är

just nu trött efter dagens äventyr och sover sött bredvid mig i sängen.

När jag borstar tänderna
på morgonen kollar jag alltid mailen och ser om någon har uppdaterat något spännande på facebook.

När jag lagar mat
föredrar jag att göra det själv, eftersom att jag tycker om att ha saker och ting på mitt vis i köket.

Jag är rädd för
att ångra mig över vad jag gjort (eller inte gjort) med livet när jag är femtio.

Den värsta känslan är
när allt känns hopplöst och meningslöst.

Den bästa känslan är
total lycka när livet känns perfekt.

Jag är bäst på
att våga saker och prata med främlingar.

Jag är sämst på
att komma ihåg filmer. Har flertalet gånger börjat se på filmer jag "inte sett" bara för att efter femton minuter inse att jag visst har sett dem.

Jag tycker om
att sommaren har kommit till Australien.

Jag lyssnar på
Coldplays nya album Mylo Xyloto och den där förbannade skivan de spelar om och om igen på jobbet.

Kärlek är
otroligt vackert men otroligt komplicerat.

I somras
lämnade jag den Australienska vintern och åkte till ett ungefär lika "kallt" Europa för att hälsa på min och min pojkväns familjer.

Sist jag grät
var jag helt utmattad och ledsen över att jag sovit bort hela min kväll.

När jag vill tänka
går jag en promenad för mig själv eller lägger mig på sängen med musik i högtalarna.

När jag bakar
nuförtiden blir det alltid samma bröd, eftersom att det bara finns två mjölsorter i Australien. Ett vanligt vitt och ett grovt.

Just nu tänker jag
att jag alltid, oavsett hur mulet det är på morgonen, ska ta med mig solkräm när jag åker iväg på dagsutflykter. Har bränt axlarna för andra helgen i rad. *suckar*

Idag har jag
vandrat från Spit bridge till Manly, sett stora ödlor sola på klippor, ätit mexikansk mat och sovit på Jaimes axel på färjan hem.

Ikväll ska jag
hänga i soffan med våra flatmates, göra smoothies och bara slappa.

Imorgon kommer jag
njuta av en lat söndag och inte tänka på morgondagen.

Min mobiltelefon är
en sony ericsson som jag köpte i Sverige i somras då jag stört mig så mycket på att inte ha svensk ordlista på telefonen.

När jag vaknar på morgonen 
tänker jag i fem fall av sju "not already!"

Om jag var en stad skulle jag vara
en mångfacetterad, livlig storstad med mycket att upptäcka.