Coast walk in Royal National Park

I lördags var som sagt jag och Jaime ute på heldagsvandring. Vi vandrade en sträcka som egentligen enligt rekommendationer skulle vandras på två dagar, men då vi varken hade tält eller sovsäckar bestämde vi oss för att göra det på en dag istället. 27 härliga kilometrar längsmed den vackra kusten i Royal National Park blev det. Uppför höga berg, nerför höga berg, i sanden längsmed stranden, på klippor längsmed vattnet, genom trånga och snåriga stigar, över öppna fält. Ganska utmanande terräng med andra ord, men med väldigt belönande utsikter och vyer. Tog en hel del bilder och har försökt att sålla bort, men det blir ändå väldigt många. Häng med! 

Vi startade dagen med att ta tåget i en och en halv timma. Sista kvarten slingrade vi oss långsamt fram mellan skog på båda sidor och stannade på ställen där ingen tycktes bo. Till slut var vi framme i Otford, där vi skulle promenera till vandringens start.

Vi kan väl ignorera att jag posar lite fult här och titta på tavlan istället? Här har vi promenerat ungefär en kilometer från tågstationen i Otford till början av spåret. Vi ska ta oss ändå till Bundeena, där vi tar färjan över vattnet och hem.

Vacker utsikt.

Trånga stigar där man på ställen bara fick plats med en fot i taget, omgivna av små buskar och plantor som rev på våra stackars ben. No pain no gain, eller hur var det nu?

Efter några timmars vandring kom vi till den här fina stranden och bestämde oss för att ta en paus. Vattnet var stormigt och vågorna höga. Det blev inget bad som vi hade tänkt oss, för det såg lite för farligt ut. Istället satte vi oss ner på en sten och åt lunch i den gassande solen.

Efter lunchpausen blev det en hel del vandring uppför och nerför. Som tur var såg kullarna större ut än de var, men svettigt blev det i vilket fall. Vår stora vattenflaska var tom alldeles för tidigt.

Jag tappade räkningen på hur många ödlor vi såg. De flesta smet undan kvickt, men den här rackarn lyckades jag få foto på.

Någonstans i slutet träffade vi Bob Marley. Han visade fel väg och vi gick vilse ett tag.

Men till slut, efter många timmars vandring, var vi framme vid spårets slut. Därefter letade vi upp färjan, åkte tåg hem och åt en välförtjänt pizza till kvällsmat. En av de bästa vandringarna jag gjort i mitt liv, helt klart.