Maloneys

Livet tar intressanta vändningar ibland.
Efter att två veckor i rad fått alldeles för lite timmar på jobbet frågade jag efter fler. Senare samma dag ringde chefen och berättade att jag skulle jobba nästa dag på Maloneys, ni vet där jag jobbade på Paddys day. Inte riktigt mitt favoritställe om man säger så, men jag tänkte att ett pass eller så kunde ju inte skada. Och jag frågade ju trots allt efter mer jobb, så fair enough.

Ännu lite senare samma dag ringer chefen igen. Mer jobb på Maloneys. Nu ska jag tydligen jobba där hela veckan. Toppen.

Och så igår när jag som bäst är igång och sätter upp baren inför dagen kommer en av managerna ner och välkomnar mig till teamet. Du jobbar här permanent nu säger han. Bara sådär. Inte var det någon som frågade mig om jag ville byta arbetsplats helt och hållet. Nädå. Välkommen till hospitality branschen.

Och när vi ändå är igång kan jag berätta varför de behövde mig på Maloneys. De hade nämligen sparkat en tjej. För att hon hade talat om att hon skulle sluta jobba om två veckor. Efter att ha jobbat där i ett och ett halvt år. Hon gav dem tid att hitta någon ny att arbeta för dem och som tack blir hon sparkad på fläcken. Och det slutar inte där. Hennes pojkvän, som är manager på samma ställe, går och klagar. Då sparkar de honom också. Helt absurt.

Jag har en känsla av att jag inte kommer stanna länge på det här stället.