Djungel och magsjuka

Halla i stugan!
Nu ar jag tillbaka i Cusco igen efter min djungeltripp. Kan tyvarr inte saga att det var det mest lyckade jag gjort hittills, men jag vill inte vara negativ och jag angrar inte att jag gjorde det, sa jag berattar sa positivt som mojligt. :)

Jag har ju akt till djungeln en gang tidigare, fast det var i Bolivia och inte Peru, och jag var lite orolig att det bara skulle bli en repris. Det blev det som tur var inte. Bolivia var mycket mer djur, och allting var liksom mycket mindre (utom djuren da kanske). Den har gangen akte vi pa en stor, stor flod omgiven av stora berg med regnskog och sceneriet var ganska fascinerande. Jag satt dar i baten och fantiserade om vilka slags haftiga djur som kunde gomma sig i all regnskog. Tydligen en hel del, men sa ska man ocksa ha tur for att se dem pa det har stallet. Bolivia jamfort med det har stallet kandes nastan som ett zoo. Djuren bara lag dar vid strandkanten och verkade inte bry sig ett dugg om att batar med manniskor passerade.
Hur som helst var resan dit lang och skumpig, som de flesta resor till djungeln ar om man aker buss eller bil. Tror jag har lart mig en laxa nu - nasta gang flyger jag nog. Aven om det "bara" var sju timmars resa fran Cusco, sa lamnade vi Cusco klockan elva (nej, inte atta som jag skrev, det blev lite strul med bilen) och spenderade saledes hela natten i en minibuss. Faktumet att det bara var jag och Leopoldini och att vi kunde ligga ner hjalpte inte mycket. Det gick helt enkelt inte att sova. Tror vi kom till resten av gruppen klockan sex pa morgonen och en timma seare var det frukost. Med andra ord var vi ratt trotta forsta dagen.
Efter frukost och ytterligare en timmas resande satt vi antligen i baten. Vi korde en liten bit, till en stor klippa som man kunde hoppa ifran och sa fick vi simma i den enorma floden. Guiden ville att vi skulle ha pa flytvast, vilket jag ocksa hade i borjan och man kunde bara flyta langsmed floden, sa stromt var det. Jatteharligt och varmt vatten var det med! Darefter akte vi nagaon timma pa floden och kom till slut till stallet vi skulle spendera natten pa. De flesta av oss var ratt trotta och vi slappade lite i hangmattorna/solstolarna medans lunchen forbereddes. Efter en, om an lite liten, god lunch, var det dags att ga en runda i djungeln. Tyvarr sag vi inte nagra djur, men bara att ga dar bland alla haftiga vaxter - och alla ljud! - var en upplevelse bara det. Efter kvallsmaten erbjods vi att ga en nattrunda ocksa, men jag var sa trott sa jag gick och la mig och sov istallet, vilket nog var en bra idé.

Andra dagen var den basta dagen. Forst akte vi till en utsiktplats dar man kunde se mangder med faglar (Vonkan och Jonkan, ni skulle alskat det). Tyvarr hade jag ingen kikare med mig, men jag fick lana av guiden. Efter det var det lunch, och sen akte vi bat till en liten sjo dar vi sag annu fler faglar och andra djur. Vi akte forst bat pa sjon, sen vandrade vi runt i regnskogen omkring. Det fullkomligt vimlade av fjarilar, har aldrig sett nagot liknande (Mans, Oleg skulle varit salig) - och givetvis insekter av alla de slag med, vilket jag var mindre fortjust over. Jag tyckte guiden gick otroligt langsamt (verkade som att han spanade upp i varenda trad vi passerade) och tappade lite energi av det, sa jag gick i forvag, alldeles ensam. Sa dar gick jag och det var bara jag och djungeln. Fjarilar fladdrade forbi, faglar flog over mitt huvud och apor hoppade runt i traden. Harligt, harligt.
Pa kvallen (i djungeln blir det morkt tidigt, typ vid sex) akte vi tillbaka till ungefar samma stalle for att se djungeln by night. Det var coolt. Jag har aldrig tidigare i mitt liv sett eldflugor och i borjan satt jag bara och gapade - stjarnorna som lyste klart pa himlen, latena fran alla djur och insekter och skenet fran alla eldflugor, deras blinkande syntes nastan som blixter fran hundratals kameror. I slutet fick vi aven syn pa en capibara (ett djur som antingen ser ut som en forminskad bjorn eller en forstorad sork), men eftersom att jag hade sett mangder med sadana i Bolivia var jag inte alltfor intresserad.

Sista dagen var den samsta dagen. Efter kanske tre timmars somn vaknade jag och darefter kunde jag inte sova mer. Jag var jattemagsjuk. Behover inte ta nagra detaljer dar, men jag fick jackpot och det var pa bade det ena och det andra hallet. Vid sju, da de andra hade atit frukost, var det dags att aka hem och jag sag inte alls fram emot vad som lag framfor. Jag visste att det skulle bli en skumpig resa pa en vag som svangde hela tiden och jag visste att det skulle innebara att jag skulle ma annu samre. Jag satte mig langst bak i bilen, da jag kunde luta mig mot all packning och hoppades pa att kunna sova lite. Som tur var hade jag med mig min fantastiska mp3-spelare med jatebra batteri och jag kunde lyssna pa min ljudbok som jag fatt av mamma. Lee, den australienske killen som satt framfor mig, holl pa att do av den sydamerikanska musiken som spelades i radion.
Efter nagra timmars resande, med konstant ont i magen, stannade vi for tredje gangen i en liten by nagonstans langsmed vagen. Jag tankte att jag skulle ga pa toaletten, men jag kunde knappt ga. Efter bara nagra meter var jag tvungen att satta mig ner pa huk for att inte svimma. Sa nar guiden for tredje gangen fragade om vi inte skulle besoka en doktor sa jag ja och sa gjorde vi det. Behovde inte vanta mer an nagon minut (antar att turister har fortur av nagon anledning) och en tjugo minuter senare hade jag fatt bade piller, spruta och recept pa andra saker jag skulle kopa i Cusco som inte fanns dar. Sprutan var helt enorm och gjorde jatteont, och jag svimmade nastan nar jag fick den. Det var jattehemskt, men Leopoldini var med och babbalde pa om vackra strander och berg och massa annat trevligt sa jag overlevde. Och sa visste jag ju att det skulle bli battre efterat.

Fem timmar senare var vi antligen framme i Cusco och jag madde redan mycket battre. Jag och Leo checkade in, dumpade vara grejer pa rummet och nastan sprang till duscharna. Haha, det ar nastan patetiskt sa skont det var att duscha igen. Det var svart att stanga av kranen, det ska jag saga er. Men till slut lyckades jag och en timma senare sov jag gott i min sang.

Idag mar jag ganska bra och har t.o.m kunnat ata frukost! Snart ska jag folja med Leo och Lea (berattade jag om Lea fran Osterrike?) till ett café och om jag mar bra och min mage tillater det ska jag ocksa ata nagot gott. Leo, som for ovrigt ar kock, och jag kom overens om att vi skulle skamma bort oss sjalva och ata nagot riktigt, riktigt gott nar vi val var tillbaka. Kanske far det vanta nagon dag, men tro mig - att vi ska gora det!