Att skiljas

Ikvall lamnar jag La Paz for att aka till Sucre. Antligen! tankte jag igar. Men idag kanner jag mig faktiskt ledsen over att lamna La Paz. Eller nej, dar ljog jag. Inte for att lamna La Paz, utan for att jag ska aka till just Sucre och inte ett annat stalle. En av de storsta nackdelarna med att resa ar att man traffar sa oerhort mycket trevligt folk som man alltid maste skiljas fran. Det ar sallan man ska till samma stalle som just de dar riktigt trevliga manniskorna man lart kanna. Och sa ar det nu. Nu har jag vinkat av personer jag inte ville vinka av, med vetskapen att vi antagligen inte kommer ses igen. Jag ar lite ledsen. Men sa ar det nar man reser. Man traffar folk och lar knappt kanna dem innan det ar dags att skiljas. Man far forsoka att inte fasta sig vid nagon. Men det kan vara svart ibland.