Nar man berattar for manniskor att man reser i Sydamerika ensam far man oftast samma reaktion. Hur vagar du? Ar det inte farligt? Och sa borjar de beratta historier om an det ena, an det andra och vad som hande med den personen som reste i Sydamerika och ran och kidnappningar och hela kitet. For att vara arlig sa bryr jag mig inte. Folk far tycka vad de vill om den saken. Att andra manniskor tycker det ar pa tok for farligt att resa runt som ensam tjej i Sydamerika hindrar mig inte. Jag ar inte radd. Inte ett dugg.
Vissa sager att jag har haft tur som inte rakat ut for nagot. Jag tror inte det ar jag som har tur. Jag tror att det ar de som rakar ut for nagot som har otur.
"Glöm inte bort att änglarna finns, att de är här för att se hur du har det, och de kan hjälpa dig fast de inte syns, glöm inte bort att änglarna finns" Text från en gammal sång som fortfarande funkar. Du är inte ensam :)
SvaraRaderakraaam Dagmar