Om kulturella matupplevelser

En vän till mig hemifrån Sverige, Annie, har åkt till Filippinerna för att volontära. Sjukt bra och sjukt häftigt tycker jag, så läs hennes blogg vetja. Those rainy days heter den.  Hon är för övrigt en rackare på att skriva, så om inte annat kan man ju läsa bara för den orsaken. Anyhow. De flesta som varit ute och rest i avlägsna länder vet att maten är en sån där speciell grej med att resa. Det är ny mat, konstig mat, väldigt konstig mat, god mat, inte lika god mat, spännande mat, kulturell mat osv osv. I de flesta länder finns också en eller flera rätter som man enligt lokalbefolkningen helt enkelt måste prova på. När jag först kom till Sydamerika tog det inte lång tid innan mina nyfunna peruvian-polare hade lyckats stoppa i mig både ceviche och anticuchos och en vecka senare bjöds jag på peruviansk buffe i bergen med i princip all typisk peruviansk mat, including alpacka. Yum! Något som däremot tog lite mer tid (läs: mod) var att prova den omtalade rätten Cuy Chactado - friterat peruvianskt marsvin. Men det slank ner det också och efteråt kände jag mig som en äkta peruvian. Nästan iallafall. Häromdagen berättade Annie på facebook att hon hade testat på Balot, något som verkar vara just en sån där måste-prova-på-maträtt i Filippinerna. Låter inte riktigt sådär jättesmaskigt om man säger så och jag är faktiskt mäkta imponerad över att Annie har lyckats äta det. Credit to you my friend!

Hittills har Australien inte bjudit på större matupplevelser än vegemite och hamburgare med ägg och rödbeta i, men det kan det nog bli ändring på. Finns ju både känguru och krokodil på många restaurangers menyer häromkring, så vi får väl se.