Hej bloggen.
Jag är tillbaka nu, från semestern du vet. Det blev en ganska lång semester insåg jag nu när jag tittade i kalendern. Sju veckor till och med. Och nu har jag så mycket att säga att jag knappt vet var jag ska börja. Jag vet faktiskt inte alls var jag ska börja.
Så vad har hänt? Tre och en halv vecka i Sverige följt av en och en halv vecka på Irland. En himla massa timmar på flygplan, tre utlästa böcker, åttahundra knäppta bilder, två härliga vandringar i Skåne, tre cykelturer med pappa i spetsen, en kanot som välte och en kamera som gick sönder, otaliga fikastunder, tio irländska frukostar, två efterlängtade kompisträffar, en mormor som fyllde åttio, två tandläkarbesök, femtioelva släktingar att hälsa på, två supersöta kattungar som man inte ville säga hejdå till, en blind hund, två utflykter med återförenade syskon, sju köpta sverigesouvenirer och en bok som vägde ett ton, en shot jägermeister tillsammans med en mamma som inte drack shots, två nervösa minuter i Atmos Fear, tjugotre nya låtar på min Spotify, tre timmars äventyrande i en grotta, två bestigna raukar, en vinglig repbro och spaning efter hajar, alldeles för många farväl och alldeles för få kramar.
Ja ni ser ju själva. Det tar ju aldrig slut. Och hade jag inte haft så fruktansvärt ont i huvudet att jag var tvungen att avsluta hade listan blivit dubbelt så lång. Jag svär.
Så ja, vi får dela upp det. Ta en bit i taget.
Vi hörs imorgon.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar