Min comeback i gymmet blev inte så härlig och endorfinutlösande som jag trodde. Jag kände mig mest som en klumpig elefant där jag sprang på löpbandet, flåsandes efter bara tio minuter med en hastighet som jag annars bara brukar värma upp på. Tyst förbannade jag mig själv för att jag inte använt löparskorna som jag i god tro packat ner i semesterveckan. Jag menar, sju veckor utan träning och alldeles för många goda middagar och efterrätter - vad hade jag tänkt skulle hända? Att jag skulle behålla konditionen utan att träna? Att jag inte skulle gå upp i vikt fast jag åt tokmycket godis? Skulle inte tro det.
Men trots att jag är irriterad på mig själv för att jag under sju veckors tid lyckats förstöra det där som tog mig så många svettiga träningspass att bygga upp, så är jag ändå nöjd. Nöjd med att jag inte lät semestern förstöras av träningstvång och godisförbud. Att jag tillät mig att slappa rejält och inte säga nej till efterrätt. För det är ju så det ska vara på en semester. Inga bekymmer. Slöa dagar. Njutning. Och även om det känns jobbigt nu, så har jag om inte annat extra mycket motivation att få tillbaka min tidigare kondition. Och det, mina kära vänner, det kan behövas.
Tänk på alla goa minnen medans du tränar :)
SvaraRadera