Självtortyr någon?

I morse hade jag det troligtvis värsta träningspasset ever. Jaime har fått för sig att börja träna på morgnarna innan frukost och eftersom att vi båda var lediga idag, bestämde jag mig något motvilligt att följa med. Tro inte att jag har någonting emot att träna eller så, men träning på morgonen är inte riktigt min grej. Och om träning på morgonen inte riktigt är min grej, så är träning på morgonen innan frukost ännu mer inte riktigt min grej. Fy för sören vad jobbigt det var! Förstår ärligt talat inte hur jag lyckades springa de där tio kilometerna, för det kändes som att jag skulle kollapsa redan efter två och en halv. Uff. Morgonträning i all ära, men jag bryr mig inte hur mycket fett jag än förbränner - det är ta mej tusan INTE värt det!

När vi tre timmar senare äntligen skulle äta lunch ringde diskmaskins-reparatören och talade om att han tänkt komma och fixa vår diskmaskin om en kvart. Toppen. Fem minuter in i lunchen ringde det på. Och inte nog med att vi bev avbrutna i våran extremt efterlängtade lunch - han började öppna diskmaskinen och tala om att den troligtvis var sönder p.g.a. kackerlackor. Hejdå aptit, liksom.

Men det var ju tur att diskmaskinen blev lagad iallafall. Och om någon nån gång skulle känna för lite självtortyr så är morgonträning ett hett tips!