För ungefär ett och ett halvt år sedan bestämde jag mig för att köpa en ny mp3-spelare. Detta var precis innan jag skulle resa till Sydamerika för andra gången och eftersom att jag på min tidigare resa stört mig på min skruttiga mp3-spelare, bestämde jag mig för att unna mig själv en lite bättre. Eftersom att jag vid denna tidpunkt fortfarande tillhörde "anything-but-iPod-klubben" och hade hört bra saker om iAudio satsade jag på en Cowon D2+. Säger kanske inte så mycket för de flesta, men det var en bra mp3-spelare. Den hade plats för många många låtar (och videor därtill), men framför allt hade den helt grym batteritid. Score. Min Cowon var en god följeslagare på mina resor. Den fick agera DJ i hostelbarer, anteckningsbok när papper och penna inte fanns till hand och sömnmedel på långa bussresor. Jag var väldigt nöjd med mitt köp.
Men så en dag, ungefär ett och ett halvt år senare, då jag är på väg till gymmet och ska peppa med lite musik, tar jag upp min Cowon från väskan och finner att den är trasig. Locket har på något mystiskt sätt gått av och gapar vidöppet så att jag kan se alla dess komponenter. Hur kunde detta hända? frågar jag mig själv, och försöker minnas sist jag använde min Cowon. Jag lirkar desperat med locket för att få den att fungera, men inser snabbt att det är förgäves. Min Cowon D2+ är död.
Samtidigt i vardagsrummet på 35:e våningen står Mike & Lyndsays superdyra högtalare Zeppelin Air - en högtalare gjord enbart för iPods. Jag, som vid den tiden inte ägde en iPod själv, kunde inte för mitt liv förstå varför någon ville köpa en högtalare som bara fungerade för en slags mp3-spelare. Och som man dessutom inte kunde spela cd-skivor på. Men icke desto mindre stod den där, och hånade mig för att jag inte kunde använda den. För att jag inte hade en iPod.
Och så går min Cowon sönder. Sorgsen står jag i vardagsrummet med döingen i mina händer och visar för Mike och Lyndsay. Mike tittar på mig och småler. Maybe its the universe telling you to get an iPod.
En vecka senare och jag är ägare till en iPod touch. Så svårt var det för mig att byta sida. Och även om delar av mig fortfarande känner visst motstånd mot min lilla iPod, så måste jag överlag säga att jag inte ångrat mitt köp. Men vi får väl se.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar