Lägenhetsletande i Sydney

Att hitta boende i Sydney visade sig vara lite svårare än förväntat. Då det i Wellington tog mig i genomsnitt fyra dagar, tänkte jag lite naivt att det inte borde vara mycket svårare här i Sydney. Jag menar, det ligger ju ändå på samma sida jorden liksom. Tji fick jag. Nu har vi alltså bott här hos våra kompisar i drygt fyra veckor, varav vi har letat lägenhet i minst två, och vi har fortfarande inte fått tag på någonting.
Vi bestämde oss ganska tidigt för att vi skulle dela lägenhet med andra - dels eftersom Sydney är ganska dyrt att bo i och dels eftersom det är svårt att få tag på möblerade lägenheter (jag menar, om man bara ska bo här en kort tid känns det ju ganska onödigt att handla in möbler det första man gör) - och det har inte varit det lättaste att hitta något passande. Först och främst ska det ju ligga i rätt del av stan (läs: centrum, så att Jaime slipper ta bussen som han av någon anledning tycker är så otroligt jobbigt), sen ska det vara lagom dyr hyra, sen ska det vara ok möblerat, rummet ska vara tillräckligt stort och sist måste ju personerna som redan bor där vara någorlunda normala människor. Det har blivit många telefonsamtal, många lägenhetsinspektioner och många resor till och från stan. En del ställen har även bjudit på överraskningar som "oj, glömde jag tala om att två personer bor i vardagsrummet" eller "rummet är bara tillgängligt i två månader". Vi är numera experter på att avläsa lägenhetsannonser (står det t.ex. free rice and toilet paper är lägenheten garanterat fullpackad med asiater), vilket innebär att vi numera kan eliminera typ 80% av alla annonser. Even better.

Okej. Egentligen har jag inget emot att bo där jag gör nu, men eftersom att vi från början visste att vi inte skulle bo kvar har det inneburit att vi levt lite begränsat på olika sätt. Tankesättet "vi ska ju ändå snart flytta" har använts flitigt och bortförklarat både städning och uppackning (ja, det är sant, min väska är fortfarande inte helt uppackad). Jag, som annars är livrädd för insekter, har till och med haft överseende med alla kackerlackor som tydligen delar lägenheten med oss. Även nödvändigheter såsom gymkort och danskläder har fått vänta. Så, behöver jag säga att jag är less på det här? Att lägenhetsletning i Sydney börjar bli ett riktigt pain in the ass? Ge mig en lägenhet. Nu!