På resande fot

Det blev en lång resa. Mina beräknade 45 restimmar förlängdes till 69 när mitt sju timmar försenade flyg till Beijing gjorde att jag missade mitt flyg till Sydney. Tre dygn på resande fot - jag tror ni förstår hur skönt det känns att vara framme.
Du kommer att bli ett dygn försenad. Just då, när du väntat på en flygplats i åtta timmar, suttit på ett flyg i nästan nio timmar utan att kunna sova - du är riktigt, riktigt trött och det enda du vill är att vara framme - då känns det som jordens undergång. Du kommer att bli ett dygn försenad, säger kinesen i receptionen och ler mot dig medan hon på sin knaggliga engelska försöker förklara vad som kommer hända nu när du missat ditt flyg. Huvudet bultar, ögonlocken känns tunga som bly och du har lika mycket tålamod som en sydamerikan har tidsuppfattning. Det känns som jordens undergång.
Men nu - nu när jag i efterhand blickar tillbaka på min resa ser jag det med andra ögon. Det som kändes som jordens undergång visade sig ge ganska fördelaktiga konsekvenser. Kanske fanns det trots allt en poäng med att flyget var så försenat som det var. Och om inte annat gjorde det att det blev det en resa jag sent skulle glömma.

Framme i Beijing. Jag går av planet och precis som alla andra hundratals resenärer har jag inte en aning om vad som nu ska hända. Har jag missat mitt flyg? När går isåfall nästa? Kommer jag behöva betala någonting? Vad händer med packningen? Jag känner mig förvirrad och har inte en aning om vad jag borde göra, men jag följer strömmen och hoppas på det bästa. Det visar sig att jag är långt ifrån den enda som missat mitt flyg till Sydney. Till min förtjusning är vi ett gäng på drygt 20 svenska ungdomar som alla hamnat i samma situation. Trots trötthet och besvikelse har vi ganska roligt ihop, lite halvt borttappade på Beijings enorma flygplats.
Tre timmar senare sitter jag i hotellsängen. De parade ihop oss två och två så att vi fick dela rum, men eftersom att jag ställde mig sist i kön och det inte fanns någon kvar att dela rum med när jag kom fram fick jag mitt eget rum. Underbart. Jag ser mig omkring en stund - klurar ut hur man tänder lyset, fotograferar den roliga skylten i badrummet och observerar att du både kan koka ditt eget te och titta på kinesisk TV. Inte så dumt trots allt. Klockan halv två kinesisk tid somnar jag och sover som en stock nio timmar framåt. En normal natts sömn sju timmar närmare den Nya Zeeländska tiden. Ellinor vs. jetlag 1-0. Moahah. Dagen därpå beger vi oss till flygplatsen vid tolv. Flyget går vid fyra, så efter incheckning sätter vi oss ner och äter medan vi jämför dialekter och skrattar åt konstiga ord. Tiden går fort och efter lite shopping har vi nästan lite bråttom till gaten. Väl där får jag mig en positiv överraskning. You have been upgraded. Hon stryker mitt seat number 57A och skriver dit 11C istället. Business class. Behöver jag säga mer om den flygresan? :)