Det blir mycket jobb den här veckan. Igår skulle jag ha jobbat från sex på kvällen till två (på natten), men eftersom Danny som skulle stänga var sjuk fick jag ta stängningen och jobba ända till fyra. När jag kommit hem, gjort en kopp te och satt mig i sängen för att varva ner lite ringer Jaimes alarm. För att han ska upp. Upp och titta på fotboll. Han tittar på mig och småler. Morning baby. Do you wanna hang out?
Jajemen, det är då vi spenderar vår kvalitetstid tillsammans. Halv fem på morgonen.
Det är nästan så att vi lever i olika tidszoner.
Visar inlägg med etikett jobb. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett jobb. Visa alla inlägg
Ny arbetsplats - nya regler
Jaha. Så jobbar jag inte på St James längre. Det känns faktiskt lite tråkigt måste jag säga. Jag gillade det stället. Igår stötte jag på Helene och Julie (de jobbar på St James) och de berättade att de hade anställt en ny tjej på deltid för att täcka upp de pass jag jobbade. Jag har alltså redan blivit ersatt. Det kändes nästan lite sorgset.
Ny arbetsplats innebär också nya regler. Även om Maloneys och St James tillhör samma kedja och är väldigt lika varandra finns det en del skillnader. Till exempel är alla som jobbar i köket på Maloneys illvilliga översittare som skäller ut en för minsta lilla. Och som man, om man nu inte har superminne och kan komma ihåg alla deras asiatiska namn, måste tilltala "chef", vilket jag fick lära mig tidigt då de läxade upp mig. I köket på St James ropade alla "Ellie" när jag kom ner till köket och ville ha kramar och high-fives och grejer. Vilken skillnad alltså.
Att jobba på Maloneys innebär också nya arbetstider. Inte enbart för att de är öppna längre (på söndagar dessutom!) utan också för att alla som jobbar där tycks lämna stället i detta nu. Nästa vecka jobbar jag sex dagar. Och om två veckor kommer jag tillhöra de som jobbat längst där.
Slutligen har Maloneys också infört nya regler om vem som får jobba bakom baren och inte. Numera får killarna bara jobba stängningspasset, som börjar tidigast klockan åtta på kvällen och slutar någon gång vid fyra på morgonen, och det får endast jobba en kille åt gången. Tjejerna får jobba hur mycket som helst, men ska helst vara långa, blonda och snygga. Gärna med stora bröst också. Och asiater kan ni bara glömma. De har inte en chans att få jobb på Maloneys. Detta talade de om för Meg, som är ungefär en och femtio lång med brunt hår. Hon slutar om två veckor.
Och här har jag blivit placerad. Varenda liten cell av min kropp skriker av motstånd. Här vill jag inte jobba, det här vill jag inte stödja, det här är fel. Så idag tänker jag gå och prata med chefen på St James. Jag tänker säga att så fort de har fler timmar vill jag komma tillbaka. Och förhoppningsvis behöver jag inte stå ut alltför länge.
Ny arbetsplats innebär också nya regler. Även om Maloneys och St James tillhör samma kedja och är väldigt lika varandra finns det en del skillnader. Till exempel är alla som jobbar i köket på Maloneys illvilliga översittare som skäller ut en för minsta lilla. Och som man, om man nu inte har superminne och kan komma ihåg alla deras asiatiska namn, måste tilltala "chef", vilket jag fick lära mig tidigt då de läxade upp mig. I köket på St James ropade alla "Ellie" när jag kom ner till köket och ville ha kramar och high-fives och grejer. Vilken skillnad alltså.
Att jobba på Maloneys innebär också nya arbetstider. Inte enbart för att de är öppna längre (på söndagar dessutom!) utan också för att alla som jobbar där tycks lämna stället i detta nu. Nästa vecka jobbar jag sex dagar. Och om två veckor kommer jag tillhöra de som jobbat längst där.
Slutligen har Maloneys också infört nya regler om vem som får jobba bakom baren och inte. Numera får killarna bara jobba stängningspasset, som börjar tidigast klockan åtta på kvällen och slutar någon gång vid fyra på morgonen, och det får endast jobba en kille åt gången. Tjejerna får jobba hur mycket som helst, men ska helst vara långa, blonda och snygga. Gärna med stora bröst också. Och asiater kan ni bara glömma. De har inte en chans att få jobb på Maloneys. Detta talade de om för Meg, som är ungefär en och femtio lång med brunt hår. Hon slutar om två veckor.
Och här har jag blivit placerad. Varenda liten cell av min kropp skriker av motstånd. Här vill jag inte jobba, det här vill jag inte stödja, det här är fel. Så idag tänker jag gå och prata med chefen på St James. Jag tänker säga att så fort de har fler timmar vill jag komma tillbaka. Och förhoppningsvis behöver jag inte stå ut alltför länge.
Maloneys
Livet tar intressanta vändningar ibland.
Efter att två veckor i rad fått alldeles för lite timmar på jobbet frågade jag efter fler. Senare samma dag ringde chefen och berättade att jag skulle jobba nästa dag på Maloneys, ni vet där jag jobbade på Paddys day. Inte riktigt mitt favoritställe om man säger så, men jag tänkte att ett pass eller så kunde ju inte skada. Och jag frågade ju trots allt efter mer jobb, så fair enough.
Ännu lite senare samma dag ringer chefen igen. Mer jobb på Maloneys. Nu ska jag tydligen jobba där hela veckan. Toppen.
Och så igår när jag som bäst är igång och sätter upp baren inför dagen kommer en av managerna ner och välkomnar mig till teamet. Du jobbar här permanent nu säger han. Bara sådär. Inte var det någon som frågade mig om jag ville byta arbetsplats helt och hållet. Nädå. Välkommen till hospitality branschen.
Och när vi ändå är igång kan jag berätta varför de behövde mig på Maloneys. De hade nämligen sparkat en tjej. För att hon hade talat om att hon skulle sluta jobba om två veckor. Efter att ha jobbat där i ett och ett halvt år. Hon gav dem tid att hitta någon ny att arbeta för dem och som tack blir hon sparkad på fläcken. Och det slutar inte där. Hennes pojkvän, som är manager på samma ställe, går och klagar. Då sparkar de honom också. Helt absurt.
Jag har en känsla av att jag inte kommer stanna länge på det här stället.
Efter att två veckor i rad fått alldeles för lite timmar på jobbet frågade jag efter fler. Senare samma dag ringde chefen och berättade att jag skulle jobba nästa dag på Maloneys, ni vet där jag jobbade på Paddys day. Inte riktigt mitt favoritställe om man säger så, men jag tänkte att ett pass eller så kunde ju inte skada. Och jag frågade ju trots allt efter mer jobb, så fair enough.
Ännu lite senare samma dag ringer chefen igen. Mer jobb på Maloneys. Nu ska jag tydligen jobba där hela veckan. Toppen.
Och så igår när jag som bäst är igång och sätter upp baren inför dagen kommer en av managerna ner och välkomnar mig till teamet. Du jobbar här permanent nu säger han. Bara sådär. Inte var det någon som frågade mig om jag ville byta arbetsplats helt och hållet. Nädå. Välkommen till hospitality branschen.
Och när vi ändå är igång kan jag berätta varför de behövde mig på Maloneys. De hade nämligen sparkat en tjej. För att hon hade talat om att hon skulle sluta jobba om två veckor. Efter att ha jobbat där i ett och ett halvt år. Hon gav dem tid att hitta någon ny att arbeta för dem och som tack blir hon sparkad på fläcken. Och det slutar inte där. Hennes pojkvän, som är manager på samma ställe, går och klagar. Då sparkar de honom också. Helt absurt.
Jag har en känsla av att jag inte kommer stanna länge på det här stället.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)