Jag har tappat mina ord. Är det någon som har sett dem någonstans? För jag kan inte formulera mig längre. Hela mitt huvud är fyllt med skrivideer och tankar men jag lyckas inte sätta ord på någonting. Det är liksom inte så att jag inte har någonting att säga. Det är bara så att jag inte kan säga det. Gång på gång sitter jag här framför datorn, med världens inspiration att skriva, utan att få någonting sagt. De intressanta tankarna vägrar omvandlas till ord. Det är som att de har fastnat i mitt huvud.
Vad är det här? Är detta resultatet av att bo utomlands såhär länge? Att inte prata annat än engelska dagarna i ända? Finns det liksom inte plats för fler ord i mitt huvud så att de nya engelska orden raderar de gamla svenska? Vad vet jag. Men skriva dugliga svenska texter längre kan jag iallafall inte.
Visar inlägg med etikett Gnäll. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Gnäll. Visa alla inlägg
Ny arbetsplats - nya regler
Jaha. Så jobbar jag inte på St James längre. Det känns faktiskt lite tråkigt måste jag säga. Jag gillade det stället. Igår stötte jag på Helene och Julie (de jobbar på St James) och de berättade att de hade anställt en ny tjej på deltid för att täcka upp de pass jag jobbade. Jag har alltså redan blivit ersatt. Det kändes nästan lite sorgset.
Ny arbetsplats innebär också nya regler. Även om Maloneys och St James tillhör samma kedja och är väldigt lika varandra finns det en del skillnader. Till exempel är alla som jobbar i köket på Maloneys illvilliga översittare som skäller ut en för minsta lilla. Och som man, om man nu inte har superminne och kan komma ihåg alla deras asiatiska namn, måste tilltala "chef", vilket jag fick lära mig tidigt då de läxade upp mig. I köket på St James ropade alla "Ellie" när jag kom ner till köket och ville ha kramar och high-fives och grejer. Vilken skillnad alltså.
Att jobba på Maloneys innebär också nya arbetstider. Inte enbart för att de är öppna längre (på söndagar dessutom!) utan också för att alla som jobbar där tycks lämna stället i detta nu. Nästa vecka jobbar jag sex dagar. Och om två veckor kommer jag tillhöra de som jobbat längst där.
Slutligen har Maloneys också infört nya regler om vem som får jobba bakom baren och inte. Numera får killarna bara jobba stängningspasset, som börjar tidigast klockan åtta på kvällen och slutar någon gång vid fyra på morgonen, och det får endast jobba en kille åt gången. Tjejerna får jobba hur mycket som helst, men ska helst vara långa, blonda och snygga. Gärna med stora bröst också. Och asiater kan ni bara glömma. De har inte en chans att få jobb på Maloneys. Detta talade de om för Meg, som är ungefär en och femtio lång med brunt hår. Hon slutar om två veckor.
Och här har jag blivit placerad. Varenda liten cell av min kropp skriker av motstånd. Här vill jag inte jobba, det här vill jag inte stödja, det här är fel. Så idag tänker jag gå och prata med chefen på St James. Jag tänker säga att så fort de har fler timmar vill jag komma tillbaka. Och förhoppningsvis behöver jag inte stå ut alltför länge.
Ny arbetsplats innebär också nya regler. Även om Maloneys och St James tillhör samma kedja och är väldigt lika varandra finns det en del skillnader. Till exempel är alla som jobbar i köket på Maloneys illvilliga översittare som skäller ut en för minsta lilla. Och som man, om man nu inte har superminne och kan komma ihåg alla deras asiatiska namn, måste tilltala "chef", vilket jag fick lära mig tidigt då de läxade upp mig. I köket på St James ropade alla "Ellie" när jag kom ner till köket och ville ha kramar och high-fives och grejer. Vilken skillnad alltså.
Att jobba på Maloneys innebär också nya arbetstider. Inte enbart för att de är öppna längre (på söndagar dessutom!) utan också för att alla som jobbar där tycks lämna stället i detta nu. Nästa vecka jobbar jag sex dagar. Och om två veckor kommer jag tillhöra de som jobbat längst där.
Slutligen har Maloneys också infört nya regler om vem som får jobba bakom baren och inte. Numera får killarna bara jobba stängningspasset, som börjar tidigast klockan åtta på kvällen och slutar någon gång vid fyra på morgonen, och det får endast jobba en kille åt gången. Tjejerna får jobba hur mycket som helst, men ska helst vara långa, blonda och snygga. Gärna med stora bröst också. Och asiater kan ni bara glömma. De har inte en chans att få jobb på Maloneys. Detta talade de om för Meg, som är ungefär en och femtio lång med brunt hår. Hon slutar om två veckor.
Och här har jag blivit placerad. Varenda liten cell av min kropp skriker av motstånd. Här vill jag inte jobba, det här vill jag inte stödja, det här är fel. Så idag tänker jag gå och prata med chefen på St James. Jag tänker säga att så fort de har fler timmar vill jag komma tillbaka. Och förhoppningsvis behöver jag inte stå ut alltför länge.
What's on your mind?
Working in hospitality sucks. So much that I have to say it again.
Working in hospitality sucks. Really.
Give me:
1. A daytime job without any weekend work whatsoever
2. A job where they dont change my hours five times a week
3. A job where I finish the same time as the roster says Im finishing
4. Candy
5. Some skyping with my family (I miss you)
Working in hospitality sucks. Really.
Give me:
1. A daytime job without any weekend work whatsoever
2. A job where they dont change my hours five times a week
3. A job where I finish the same time as the roster says Im finishing
4. Candy
5. Some skyping with my family (I miss you)
Snubblade över vinnarlåten av årets melodifestival när jag läste att Fredrik Rydman hade koreograferat framträdandet (ni vet han i Bounce). Jag var tvungen att sluta titta efter en minut. Allvarligt?! Maken på dålig låt har jag aldrig hört. Och texten! Vad är detta? Ni som följt melodifestivalen, hur gick detta till?
Om oförtjänade bakissöndagar
Först, för att klargöra ett par saker;
1. Nej, jag har inte gått och blivit alkoholist bara för att jag är tillsammans med en irländare.
2. Jo, jag gillar mitt jobb trots vissa nedanstående förklarade konsekvenser.
Som de flesta av er vet jobbar jag i en bar här i stan. En bar som heter St James Hotel, men som faktiskt inte alls har någonting med hotell att göra. Förutom att de serverar mat då kanske. Australiensarna har nämligen av någon ologisk anledning valt att kalla alla barer och pubar för hotell. Inte alls missledande.
I alla fall, att jobba som bartender innebär ju att man jobbar på andra sidan baren. Somliga kallar det fel sida av baren, andra rätt sida. Just nu står jag och väger någonstans emellan. Låt oss börja med fördelarna. Att jobba lördagnatt kan faktiskt vara en riktigt bra ursäkt till att inte låta som en tråkmåns. Vare sig det handlar om en irländsk pubrunda eller ett houseparty i någon avlägsen förort har man alltid ett skäl till att kunna tacka nej och samtidigt säga att man ”mer än gärna” skulle hängt på om man inte jobbat.
Att jobba lördagnatt är dessutom riktigt bra för plånboken. Här i Australien tillämpar de nämligen – till skillnad från Nya Zeeland – OB, och när klockan slår tolv en lördagsnatt tjänar man massor.
Trots att det kan vara ganska kul att jobba nattklubb slutar mina fördelar någonstans där. För när klockan är halv elva och du har en aplång kö av otåliga människor som väntar på att få sin drink serverad, när du är själv bakom baren och undrar var i hela friden den där indiska killen som skulle varit där för en halvtimma sen är och locket på juicebehållaren går av och du spiller juice över hela baren, då är det inte lika kul. Eller när de spelar grease lightning för femte gången på en timma bara för att folk av någon oförklarlig anledning älskar den sången så fort de får alkohol i sig och du har russinfingrar och är dyblöt från midjan och neråt, då vill du mest bara gå hem. Och tyvärr slutar det inte där. Du stupar i säng klockan sex på morgonen och vaknar vid elva av att du är så kissnödig att du inte kan somna om. Sen spenderar du resten av dagen antingen som en zombie eller så går du och lägger dig igen och sover bort större delen av dagen. Det är ingen skillnad på mig och mina bakfulla flatmates som varit ute och röjt natten innan. Jättekul. NOT.
Men man får se det från den ljusa sidan. Jag jobbar hellre lördagnatt än lördag dag. Och när man tänker efter är det kanske bättre att stå bakom baren och tjäna pengar än att stå på andra sidan och spendera.
1. Nej, jag har inte gått och blivit alkoholist bara för att jag är tillsammans med en irländare.
2. Jo, jag gillar mitt jobb trots vissa nedanstående förklarade konsekvenser.
Som de flesta av er vet jobbar jag i en bar här i stan. En bar som heter St James Hotel, men som faktiskt inte alls har någonting med hotell att göra. Förutom att de serverar mat då kanske. Australiensarna har nämligen av någon ologisk anledning valt att kalla alla barer och pubar för hotell. Inte alls missledande.
I alla fall, att jobba som bartender innebär ju att man jobbar på andra sidan baren. Somliga kallar det fel sida av baren, andra rätt sida. Just nu står jag och väger någonstans emellan. Låt oss börja med fördelarna. Att jobba lördagnatt kan faktiskt vara en riktigt bra ursäkt till att inte låta som en tråkmåns. Vare sig det handlar om en irländsk pubrunda eller ett houseparty i någon avlägsen förort har man alltid ett skäl till att kunna tacka nej och samtidigt säga att man ”mer än gärna” skulle hängt på om man inte jobbat.
Att jobba lördagnatt är dessutom riktigt bra för plånboken. Här i Australien tillämpar de nämligen – till skillnad från Nya Zeeland – OB, och när klockan slår tolv en lördagsnatt tjänar man massor.
Trots att det kan vara ganska kul att jobba nattklubb slutar mina fördelar någonstans där. För när klockan är halv elva och du har en aplång kö av otåliga människor som väntar på att få sin drink serverad, när du är själv bakom baren och undrar var i hela friden den där indiska killen som skulle varit där för en halvtimma sen är och locket på juicebehållaren går av och du spiller juice över hela baren, då är det inte lika kul. Eller när de spelar grease lightning för femte gången på en timma bara för att folk av någon oförklarlig anledning älskar den sången så fort de får alkohol i sig och du har russinfingrar och är dyblöt från midjan och neråt, då vill du mest bara gå hem. Och tyvärr slutar det inte där. Du stupar i säng klockan sex på morgonen och vaknar vid elva av att du är så kissnödig att du inte kan somna om. Sen spenderar du resten av dagen antingen som en zombie eller så går du och lägger dig igen och sover bort större delen av dagen. Det är ingen skillnad på mig och mina bakfulla flatmates som varit ute och röjt natten innan. Jättekul. NOT.
Men man får se det från den ljusa sidan. Jag jobbar hellre lördagnatt än lördag dag. Och när man tänker efter är det kanske bättre att stå bakom baren och tjäna pengar än att stå på andra sidan och spendera.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)