12.06.2011

Kära blogg,
det har inte blivit så mycket bloggande på sistone. Den här veckan har jag jobbat nästan varenda dag och därför har det knappt funnits något värt att blogga om. I Sydney är det vinter och folk klagar på att det är så himla kallt fast det egentligen inte är så farligt. Iallafall inte om man jämför med Sverige i vintras då snoret i näsborrarna frös. Då var det kallt. Här regnar det mest och staden har gradvis tömts på människor. Backpackerna har dratt norrut till varmare delar av landet och turisterna har åkt hem. På jobbet har det blivit lite mindre att göra, men jag trivs fortfarande bra. I fredags kväll jobbade jag på St James igen för att de hade ont om personal. Det var lite konstigt, mest för att jag insåg hur mycket bättre Maloneys egentligen är och för att jag en gång hade tyckt precis raka motsatsen. Imorgon är det måndag och public holiday och då ska jag träffa fina Linnea som jag inte sett på en evighet. Det blir bra.

31.05.11

Idag är det sista maj. Kan ni fatta det? För det kan nämligen inte jag. Tiden bara flyger iväg här borta. Det känns som att det var häromdan jag noterade att det var tre månader tills jag skulle åka hem och bestämde att jag skulle spara pengar och träna hårt. Kära nån alltså. 

Iochmed att det blir juni blir det också vinter här på andra sidan jordklotet. Än så länge skiljer sig temperaturen här och hemma inte så mycket, men det blir det nog ändring på snart. Igår fullkomligt öste det ner och idag verkar inte bli mycket bättre. För att vara helt ärligt bryr jag mig inte så mycket om vädret. Jag tycker det är ganska mysigt att det börjar bli lite kallare - och dessutom tror jag det är bra om vi har dåligt väder, så att jag verkligen kan se fram emot att resa iväg till den europeiska sommaren. Nu är det snart bara fem veckor kvar. 

Mini-helgen var för övrigt välbehövd. Jag kan knappt minnas sist jag hade ledigt fredag-lördag och det var helt obeskrivligt skönt. På fredagen käkade vi goda quesedillas som jag hade lagat, tittade på The Hangover part II i den troligtvis sämsta biosalongen ever, kom hem och åt god efterrätt, drog till Kings Cross och The World Bar och drack drinkar ur tekannor och tog foton i en gammaldags fotoautomat. Lördagen däremot bara flög förbi och vi hann inte riktigt med vad vi hade planerat om man säger så. Men det är väl så det ska vara på lördagar, att man bara slappar och tar det lugnt. Vi hade iallafall ett litet house party på kvällen och det var trevligt. Tyvärr stannade kameran i byrålådan, så allt jag har att bjuda på är en uppsatt fotoremsa från fredagen. Den pryder numera väggen bredvid våran garderob. 

Naturbrist

Häromveckan firade jag fyra månader i Sydney. Eller ja firade gjorde jag ju inte riktigt, det var mer bara ett konstaterande. Att nu har jag spenderat fyra månader i den här staden. Men hur det än nu må vara insåg jag även vid samma tillfälle att jag inte lämnat Sydney på fyra månader. Att jag spenderat fyra månader i denna storstad utan att knappt lämna centrum och att jag dessutom inte lyckats klämma in en ynka gnutta natur. Faktum är att jag var så tömd på friluftsliv att jag blev alldeles tagen av en fånig promenad i botaniska trädgården. Jepp, så illa var det. Kära nån, jag hade ju knappt sett en planta på veckor! Så där var jag, och jag njöt av att promenera bland konstiga australiensiska plantor och träd medan ljudet av statstrafiken dog bort. Jag vandrade på snirkliga stigar med rosenbuskar omkring, förbi en damm med fontän i mitten, nedför backar, uppför backar och till slut nådde jag en härlig havsutsikt. Det var helt fantastiskt.

Naturen har alltid varit en del av mitt liv. Jag älskar att vistas utomhus, vare sig det är solandes i en park eller på min mountainbike i Skånes djupa skogar. Jag behöver naturen, och utan den är mitt liv i obalans. Men det är så lätt att fastna i en storstad. Man lever sitt liv och har allting runt hörnet så varför skulle man egentligen behöva åka därifrån? Dessutom ligger all natur, undantaget parker då förstås, så långt bort att man ofta skjuter upp det på grund av tidsbrist. Det är synd att det ska vara så, men jag har lärt mig min läxa och jag försöker göra det bästa av storstadsituationen. Parker är faktiskt inte så dumma ändå.

Och särskilt inte efter en lång löptur med bästa vännen i gräset bredvid.

Kvalitetstid

Det blir mycket jobb den här veckan. Igår skulle jag ha jobbat från sex på kvällen till två (på natten), men eftersom Danny som skulle stänga var sjuk fick jag ta stängningen och jobba ända till fyra. När jag kommit hem, gjort en kopp te och satt mig i sängen för att varva ner lite ringer Jaimes alarm. För att han ska upp. Upp och titta på fotboll. Han tittar på mig och småler. Morning baby. Do you wanna hang out?

Jajemen, det är då vi spenderar vår kvalitetstid tillsammans. Halv fem på morgonen.
Det är nästan så att vi lever i olika tidszoner.

IKEA

Åh, lördagar är nog ändå de bästa. Jaime och jag har infört en förträfflig tradition att äta brunch varje lördag och jag tycker det är det absolut bästa sättet att starta helgen på. Särskilt när jag oftast är sådär seg efter fredagnattens arbete. Fram tills igår har vi gått till olika cafeer varje gång, men efter att ha promenerat alldeles för långt förra helgen beslöt vi oss för att gå tillbaka till ett cafe vi vart på förut.

Jaime beställde en large flat white och fick den här tokiga koppkonstellationen. Kaffemugg på kaffefat liksom. Jag drack blåbärsmilkshake och åt en jättegod vegetarisk omelett.

Sen drog vi till IKEA. Som jag har längtat! Och mest av allt har jag längtat för att kunna gå till deras affär IKEA FOOD och handla svensk mat och svenskt godis. Att vårt rum har sett ut som kom och hjälp mig och att vi varit depserata efter lite lagringsutrymme sen vi flyttade in var bara ytterligare ett skäl att åka.



Efter att ha handlat allt vi skulle till rummet och fixat med hemleverans tog vi oss en titt i IKEA FOOD. Roligt nog var det mesta en massa kakor och godis, men vi fick med oss både lingonsylt, tunnbröd och köttbullar hem. Jag köpte faktiskt lite godis också trots att jag inte kan äta det förrän i maj. Men den som väntar på något gott väntar aldrig för länge, inte sant?


Till sist begav vi oss till restaurangen och åt. Det var nästan precis som en skolmatsal, med brickor att ställa allt på och mattanter (och gubbar) som serverade en. Jaime beställde köttbullar med potatismos och fick hur många köttbullar som helst.

Mätta och nöjda promenerade vi till tågstationen och åkte hem. Idag fick vi möblerna levererade och nu har vi äntligen lite fint i vårt rum. Jag ska försöka ta lite bilder så ni kan se. Tills dess bjuder jag på den här: