Fråga mig inte varför, men det här klippet fick mig att skratta så jag grät igårkväll.
Ni kan spola 40 sekunder in om ni inte orkar kolla på allt.
Visar inlägg med etikett Trams. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Trams. Visa alla inlägg
Gitarrens dag
Idag gick jag och köpte mig en gitarr. Tycker egentligen bättre om pianon, men de är ju så himla otympliga att bära med sig hem, så det fick bli en gitarr istället. Vet inte om jag inspirerade mina flatmates, men när jag kom hem hade de köpt Guitar Hero till deras nyinköpta playstation 3.
Undrar vilken gitarr jag kommer spela mest på.
Undrar vilken gitarr jag kommer spela mest på.
Min bäste vän
Tänkte att det var dags att introducera er för varandra. Det här är nämligen min bäste vän under de kallare månaderna i Australien. Australien har, precis som Nya Zeeland, inte riktigt fattat grejen med central heating, så är man utan annat värmesystem blir det ganska kallt. Ganska väldigt kallt faktiskt. Och efter en vinter på Nya Zeeland väntade vi inte länge med att skaffa en heater här i Australien, så nu står den snällt där och värmer upp vårat rum.
FREEDAAG!
Äntligen har det blivit fredag! Jag ska bara jobba fyra timmar, sen är det helg helg helg.
Det här är första gången i Australien jag är ledig både fredagkväll och lördag, och det ska bli såå härligt. Lite som en försmak av livet efter vi har varit på semester. För då ska jag skaffa mig ett nine-to-five-jobb. Inge jobba på helgerna där inte.
Att jag däremot måste jobba på söndag behöver vi inte prata om. Det kan vi ignorera för tillfället.
Det här är första gången i Australien jag är ledig både fredagkväll och lördag, och det ska bli såå härligt. Lite som en försmak av livet efter vi har varit på semester. För då ska jag skaffa mig ett nine-to-five-jobb. Inge jobba på helgerna där inte.
Att jag däremot måste jobba på söndag behöver vi inte prata om. Det kan vi ignorera för tillfället.
PS. Sorry för den dåliga bildkvaliten, men jag har tagit en del bilder med min iPod på sistone.
The death of my Cowon
För ungefär ett och ett halvt år sedan bestämde jag mig för att köpa en ny mp3-spelare. Detta var precis innan jag skulle resa till Sydamerika för andra gången och eftersom att jag på min tidigare resa stört mig på min skruttiga mp3-spelare, bestämde jag mig för att unna mig själv en lite bättre. Eftersom att jag vid denna tidpunkt fortfarande tillhörde "anything-but-iPod-klubben" och hade hört bra saker om iAudio satsade jag på en Cowon D2+. Säger kanske inte så mycket för de flesta, men det var en bra mp3-spelare. Den hade plats för många många låtar (och videor därtill), men framför allt hade den helt grym batteritid. Score. Min Cowon var en god följeslagare på mina resor. Den fick agera DJ i hostelbarer, anteckningsbok när papper och penna inte fanns till hand och sömnmedel på långa bussresor. Jag var väldigt nöjd med mitt köp.
Men så en dag, ungefär ett och ett halvt år senare, då jag är på väg till gymmet och ska peppa med lite musik, tar jag upp min Cowon från väskan och finner att den är trasig. Locket har på något mystiskt sätt gått av och gapar vidöppet så att jag kan se alla dess komponenter. Hur kunde detta hända? frågar jag mig själv, och försöker minnas sist jag använde min Cowon. Jag lirkar desperat med locket för att få den att fungera, men inser snabbt att det är förgäves. Min Cowon D2+ är död.
Samtidigt i vardagsrummet på 35:e våningen står Mike & Lyndsays superdyra högtalare Zeppelin Air - en högtalare gjord enbart för iPods. Jag, som vid den tiden inte ägde en iPod själv, kunde inte för mitt liv förstå varför någon ville köpa en högtalare som bara fungerade för en slags mp3-spelare. Och som man dessutom inte kunde spela cd-skivor på. Men icke desto mindre stod den där, och hånade mig för att jag inte kunde använda den. För att jag inte hade en iPod.
Och så går min Cowon sönder. Sorgsen står jag i vardagsrummet med döingen i mina händer och visar för Mike och Lyndsay. Mike tittar på mig och småler. Maybe its the universe telling you to get an iPod.
En vecka senare och jag är ägare till en iPod touch. Så svårt var det för mig att byta sida. Och även om delar av mig fortfarande känner visst motstånd mot min lilla iPod, så måste jag överlag säga att jag inte ångrat mitt köp. Men vi får väl se.
Men så en dag, ungefär ett och ett halvt år senare, då jag är på väg till gymmet och ska peppa med lite musik, tar jag upp min Cowon från väskan och finner att den är trasig. Locket har på något mystiskt sätt gått av och gapar vidöppet så att jag kan se alla dess komponenter. Hur kunde detta hända? frågar jag mig själv, och försöker minnas sist jag använde min Cowon. Jag lirkar desperat med locket för att få den att fungera, men inser snabbt att det är förgäves. Min Cowon D2+ är död.
Samtidigt i vardagsrummet på 35:e våningen står Mike & Lyndsays superdyra högtalare Zeppelin Air - en högtalare gjord enbart för iPods. Jag, som vid den tiden inte ägde en iPod själv, kunde inte för mitt liv förstå varför någon ville köpa en högtalare som bara fungerade för en slags mp3-spelare. Och som man dessutom inte kunde spela cd-skivor på. Men icke desto mindre stod den där, och hånade mig för att jag inte kunde använda den. För att jag inte hade en iPod.
Och så går min Cowon sönder. Sorgsen står jag i vardagsrummet med döingen i mina händer och visar för Mike och Lyndsay. Mike tittar på mig och småler. Maybe its the universe telling you to get an iPod.
En vecka senare och jag är ägare till en iPod touch. Så svårt var det för mig att byta sida. Och även om delar av mig fortfarande känner visst motstånd mot min lilla iPod, så måste jag överlag säga att jag inte ångrat mitt köp. Men vi får väl se.
Missförstådd
Vi har en stammis på jobbet som heter Aidan. Han är irländsk och brukar ha på sig en mössa. Och så går han runt i linne. Detta linne visar upp hans fantastiska tatuering. Misunderstood, står det med stor snirklig stil över hela hans axel. En dag frågade jag honom om hans tatuering. Han sa att han haft en tuff period i livet och då tatuerade han in det. Han tyckte det passade bra med hans personlighet och verkade inte ångra det alls.
Ibland funderar jag på att tatuera mig. Faktum är att jag faktiskt funderat på det ett tag. Flera år till och med. Det är liksom en sån fråga man måste ta ställning till, att tatuera eller inte tatuera. Och det är en kul tanke att leka med - om jag skulle tatuera mig, vad skulle jag tatuera och var? Och så får jag någon slags cool ide i huvudet och tänker att det hade nog kunnat bli jättesnyggt.
Men sen börjar jag googla tatueringar för att få fler idéer. Och så inser jag hur otroligt många fula tatueringar det finns. Och hur många människor det finns som inte alls är snygga i sina tatueringar. Och så tänker jag på Aidan på jobbet som går runt med en tatuering som säger hej jag är missförstådd och hatar mitt liv. Och någonstans där tar det slut. Tatueringsfunderingarna förblir tatueringsfunderingar och så är det inte mer med det. Och tur är nog det. Vem vet vad för tokigt jag hade hittat på annars.
Ibland funderar jag på att tatuera mig. Faktum är att jag faktiskt funderat på det ett tag. Flera år till och med. Det är liksom en sån fråga man måste ta ställning till, att tatuera eller inte tatuera. Och det är en kul tanke att leka med - om jag skulle tatuera mig, vad skulle jag tatuera och var? Och så får jag någon slags cool ide i huvudet och tänker att det hade nog kunnat bli jättesnyggt.
Men sen börjar jag googla tatueringar för att få fler idéer. Och så inser jag hur otroligt många fula tatueringar det finns. Och hur många människor det finns som inte alls är snygga i sina tatueringar. Och så tänker jag på Aidan på jobbet som går runt med en tatuering som säger hej jag är missförstådd och hatar mitt liv. Och någonstans där tar det slut. Tatueringsfunderingarna förblir tatueringsfunderingar och så är det inte mer med det. Och tur är nog det. Vem vet vad för tokigt jag hade hittat på annars.
Veckans inköp
Som ni kanske kommer ihåg råkade jag köpa en massa saker till mig själv när jag skulle handla present till Jaime. Här har vi en av sakerna, ett par jättesöta skor med lagom hög klack.
Ni får ursäkta mina dåliga foton, men sen är det här ingen modeblogg heller. De här kläderna köpte jag också (och jag har på mig skorna med).
Jaime klagade på att han aldrig kom ihåg när jag jobbade, så jag gick och köpte honom den här. Så, så fort jag har tagit reda på vilka tider jag jobbar den här veckan kommer jag skriva in det i kalendern. (ja, det är sant, det är måndag och jag vet fortfarande inte när jag jobbar. jag var nämligen ledig i lördags då schemat sattes upp)
Vi hade ju som tidigare nämnt ett house party i lördags. Och eftersom att jag fortfarande inte är något fan av öl gick jag och köpte mig en flaska Malibu. Blanda med cola eller ananasjuice, det är helt galet gott!
Utöver detta har jag efter en blöt incident också införskaffat mig ett stort paraply. Men det tyckte jag inte var så roligt att fota.
Toasitsen
Alltså, det här med att lämna toasitsen uppe eller nere, är det bara jag som kan störa mig på en sån sak?
Uppvuxen i en familj med bara systrar, har detta liksom aldrig slagit mig förrän nu. Toasitsen har alltid varit nere och så har det varit med det. Att det skulle vara mer praktiskt för någon att lämna den uppe istället har jag aldrig ens tänkt på. Men nu, när jag inte bor med en kvinnodominerad familj längre, är saker och ting annorlunda. Det var ju okej så länge jag bara bodde med Jaime, men när jag flyttade till Sydney och bodde med fyra stycken killar var det lite annorlunda. Då fick jag liksom böja mig för majoriteten. Och trots det har jag fortfarande svårt att fatta. Jag blev nästintill lite ställd första gången det hände. Det såg liksom så fel ut. Hallå liksom, toasitsen ska vara nere, för så har det alltid varit! Lite som att argumentera med ”för det har pappa sagt” som man gjorde på dagis. Men ändå. Jag menar, varför skulle man lämna toasitsen uppe? Det ser ju dessutom helt ofräscht ut.
Visst kan det låta som en struntsak – och det kan jag hålla med om – men jag kan inte låta bli att undra, tvingade mamma pappa att lämna toasitsen nere eller gjorde han det redan när de träffades? Är det bara jag som irriterar mig på sånt här eller finns det fler? Och sist, är jag störd om jag ärligt talat funderar på att flika in ett avtal om toasitsen när jag gifter mig?
Jag, xxxx xxxx tager dig, Ellinor Huisman till min äkta fru att älska i nöd och lust och jag lovar att lämna toalettsitsen nere tills döden skiljer oss åt. Eller något i den stilen.
Wow, sånna djupa funderingar man kan ha en söndagskväll.
Uppvuxen i en familj med bara systrar, har detta liksom aldrig slagit mig förrän nu. Toasitsen har alltid varit nere och så har det varit med det. Att det skulle vara mer praktiskt för någon att lämna den uppe istället har jag aldrig ens tänkt på. Men nu, när jag inte bor med en kvinnodominerad familj längre, är saker och ting annorlunda. Det var ju okej så länge jag bara bodde med Jaime, men när jag flyttade till Sydney och bodde med fyra stycken killar var det lite annorlunda. Då fick jag liksom böja mig för majoriteten. Och trots det har jag fortfarande svårt att fatta. Jag blev nästintill lite ställd första gången det hände. Det såg liksom så fel ut. Hallå liksom, toasitsen ska vara nere, för så har det alltid varit! Lite som att argumentera med ”för det har pappa sagt” som man gjorde på dagis. Men ändå. Jag menar, varför skulle man lämna toasitsen uppe? Det ser ju dessutom helt ofräscht ut.
Visst kan det låta som en struntsak – och det kan jag hålla med om – men jag kan inte låta bli att undra, tvingade mamma pappa att lämna toasitsen nere eller gjorde han det redan när de träffades? Är det bara jag som irriterar mig på sånt här eller finns det fler? Och sist, är jag störd om jag ärligt talat funderar på att flika in ett avtal om toasitsen när jag gifter mig?
Jag, xxxx xxxx tager dig, Ellinor Huisman till min äkta fru att älska i nöd och lust och jag lovar att lämna toalettsitsen nere tills döden skiljer oss åt. Eller något i den stilen.
Wow, sånna djupa funderingar man kan ha en söndagskväll.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)