Nyfiken i en strut

Häromdagen fick jag post igen. Jag vet, ni tycker säkert det börjar bli lite tjatigt med all post nu. Jag har ju blivit alldeles bortskämd med paketpost på senaste. Men jag måste berätta ändå. Ett stort grönt paket hemifrån var det och jag kunde knappt vänta på hissdörrarna att stängas innan jag öppnade det så nyfiken var jag. Undra vad detta kan vara, sa jag till Jaime och utan att lyssna på hans svar om att det kanske var ett födelsedagspaket öppnade jag och så stod jag helt plötsligt där med födelsedagskortet i handen. Hoppsan så det kan gå. Tanken var nog att jag skulle öppna det på min födelsedag, men gjort är gjort och egentligen spelar det ju inte så himla stor roll när man tänker på det. Jag blev ju lika glad ändå. Inuti paketet låg en massa fina presenter - lite svenskt godis, en julhanduk, pyssel och ett sånt där set för att bygga pepparkakshus med tillhörande non-stop. Kan inte beskriva hur pepp jag är på att göra pepparkakshus nu! Men jag får nog vänta ett par veckor. Tills dess kan vi ju kolla på årets förra.

False alarm

Goda nyheter vänner! Datorn har återuppstått från de döda och fungerar igen. Jag tog ut batteriet och blåste lite på det och när jag satte in det igen startade datorn. Bara sådär. Flimrar vitt gör den fortfarande dock, så det är nog bara en tidsfråga innan den ger upp igen. Nu har jag dock lagt över precis allt viktigt på en extern hårddisk så om den pajar gör det inte så mycket.

Tänkte också passa på att berätta att grannarna bredvid har satt upp en plastgran med lyse ute i hallen bredvid hissarna. Fint va? Jag funderar på att hänga dit polkagrisstänger och julgranskulor, men de kanske vill ha granen som den är. Får kanske skaffa en egen att pynta.

And I thought this was supposed to be a luxurious penthouse apartment?!

Ok guys. Sen vi flyttade in i den här lägenheten igen efter semestern har saker härinne sakta men säkert förfallit. Först gick den ena diskmaskinen sönder. Sen lagade vi den. Två veckor senare var den andra diskmaskinen sönder. Och ytterligare en vecka på det var de båda kaputt. Sen var det toaletternas tur. De började gnälla och droppa och ha sig och nu vill de inte spola om man inte tar av locket och pillar. Sen började det droppa in regnvatten från taket. Sen gick vår badrummsdörr sönder. Och nu. Nu har alltså min dator också gett upp. Efter några veckors desperat vitt flimrande går den helt enkelt inte att starta längre. Och Gud vet vad som står på tur. Tvättmaskinen? Tvn? Min iPod? Kommer den där sprickan i taket bli ännu större och hela taket ramla in? Suck.

Så. Det kommer med andra ord bli lite tyst här på bloggen ett tag. Vi planerar att köpa en ny dator till helgen. Hoppas inte ni kommer sakna mig alltför mycket till dess.

Och om någon undrar så är jag inte alls ledsen över att min dator är sönder. Eller att alla mina semesterbilder som jag inte hann lägga över på en extern hårddisk är förlorade. Eller att jag måste betala x hundra dollar på en dator som inte ens har åäö knappar. Inte en smula faktiskt.

Ett riktigt brev på posten

Igår fick jag paket igen. Blev så otroligt glad! Att få post hemifrån är definitivt med på min topp fem lista över saker som gör mig glad. Den här gången var det från mamma och pappa, och de hade skickat med lite mer än bara mitt nya bankkort. Jag demonstrerar:

Ser ni så fint? En t-shirt med en bild jag tog på Gotland i somras! Tack så mycket söta mamma och pappa!

Åldersnoja och Abel Tasman

Vet ni? Om exakt nitton dagar fyller jag tjugotre. Åh vad spännande, tänker ni säkert. Och så kan man ju tänka. Eller så kan man tänka att åh nej 23 låter så gammalt och jag som inte ens har börjat plugga och inte ens vet vad jag vill göra med mitt liv och jobbar på café utan att ens ha lärt mig dricka kaffe. Men det är ju en smaksak.

Min födelsedag förra året däremot var totally awesome. Se själva!

Julpynt?

Alltså kan ni förstå att det snart är jul? För det kan nämligen inte jag. Det har börjat ploppa upp en massa julpynt på vägen till och från jobbet och jag blir lika förvånad varenda gång jag ser en julgran i ett skyltfönster. Utomhus idag är det trettioåtta grader och blinkande julgranslampor känns liksom lite...fel. Jul i allmänhet känns faktiskt lite fel då. Felplacerat. Jag menar hemma där det är mörkt och kallt finns det ju iallafall en poäng med att pynta upp julbelysning i granar, men här? I don't think so.

I och med detta har jag börjat inse att det nog inte kommer bli så mycket jul för min del. För även om jag så skulle pynta hela lägenheten i julgranskulor och spela julskivor på repeat hela dagarna och inte äta annat än knäck så skulle det fortfarande vara trettionånting grader ute och ungefär så långt ifrån juligt som man kan komma. Men det känns faktiskt helt okej. För jag har ju trots allt hela, långa, soliga Australiensiska sommaren framför mig. En sommar som jag ska fylla med grillningar och picknickar och jordgubbar och utomhuskonserter och vandringar och häng i parken och sträckläsning och bad på öde stränder och glass. Ååh vad det ska bli bra!

Spit bridge to Manly

Lite bilder från i lördags då vi tog bussen till Spit Bridge och vandrade till Manly. Ingenting i jämförelse med förra veckans kustvandring, men fortfarande trevligt och rätt fint på sina ställen. Manly är ett riktigt sommarställe med fin strand, surfare och massa turister.

På morgonen när vi steg upp var det riktigt mulet ute, så vi packade ner regnkläder i ryggsäcken. Bara någon timma senare insåg vi att det var solkräm vi skulle ha packat med och inte regnkläder. Fanns knappt ett moln på himlen kvar. 

 Utsikterna var vackra, men svåra att fånga på bild då där var en massa buskar i vägen. Men så är det väl alltid, att allting ser tusen gången bättre ut i verkligheten. På den här bilden (ovan) kan man förresten se skyskraporna från centrala Sydney långt bort i fjärran.

Efter drygt tio kilometes vandrande var vi framme i Manly och satte oss på en mexikansk restaurang. De hade både krokodil och kängurufilé på menyn, men vi beställde vanliga fajitas och burritos istället. Och en iskall strawberry margaritha. Mums!

Lördagslista

Hittade den här listan hos söta Marlene och i brist på annat att blogga snodde jag den. Hon har för övrigt en jättefin blogg, så kolla in den! acupofh.blogspot.com 

Min bästa vän är

just nu trött efter dagens äventyr och sover sött bredvid mig i sängen.

När jag borstar tänderna
på morgonen kollar jag alltid mailen och ser om någon har uppdaterat något spännande på facebook.

När jag lagar mat
föredrar jag att göra det själv, eftersom att jag tycker om att ha saker och ting på mitt vis i köket.

Jag är rädd för
att ångra mig över vad jag gjort (eller inte gjort) med livet när jag är femtio.

Den värsta känslan är
när allt känns hopplöst och meningslöst.

Den bästa känslan är
total lycka när livet känns perfekt.

Jag är bäst på
att våga saker och prata med främlingar.

Jag är sämst på
att komma ihåg filmer. Har flertalet gånger börjat se på filmer jag "inte sett" bara för att efter femton minuter inse att jag visst har sett dem.

Jag tycker om
att sommaren har kommit till Australien.

Jag lyssnar på
Coldplays nya album Mylo Xyloto och den där förbannade skivan de spelar om och om igen på jobbet.

Kärlek är
otroligt vackert men otroligt komplicerat.

I somras
lämnade jag den Australienska vintern och åkte till ett ungefär lika "kallt" Europa för att hälsa på min och min pojkväns familjer.

Sist jag grät
var jag helt utmattad och ledsen över att jag sovit bort hela min kväll.

När jag vill tänka
går jag en promenad för mig själv eller lägger mig på sängen med musik i högtalarna.

När jag bakar
nuförtiden blir det alltid samma bröd, eftersom att det bara finns två mjölsorter i Australien. Ett vanligt vitt och ett grovt.

Just nu tänker jag
att jag alltid, oavsett hur mulet det är på morgonen, ska ta med mig solkräm när jag åker iväg på dagsutflykter. Har bränt axlarna för andra helgen i rad. *suckar*

Idag har jag
vandrat från Spit bridge till Manly, sett stora ödlor sola på klippor, ätit mexikansk mat och sovit på Jaimes axel på färjan hem.

Ikväll ska jag
hänga i soffan med våra flatmates, göra smoothies och bara slappa.

Imorgon kommer jag
njuta av en lat söndag och inte tänka på morgondagen.

Min mobiltelefon är
en sony ericsson som jag köpte i Sverige i somras då jag stört mig så mycket på att inte ha svensk ordlista på telefonen.

När jag vaknar på morgonen 
tänker jag i fem fall av sju "not already!"

Om jag var en stad skulle jag vara
en mångfacetterad, livlig storstad med mycket att upptäcka.

R.I.P mina gröna militärbyxor

På kustvandringen i lördags bestämde vi oss för att jogga en liten bit. Vi hade tänkt att vi skulle göra det i förväg och var iklädda löparskor, men jag kan ärligt talat säga att om det inte varit för att vi var under lite tidspress så hade vi nog skippat. Iallafall, jag som kände mig lite piggare än Jaime tog ryggsäcken och höll om axelremmarna så att den inte skulle skumpa för mycket när jag joggade fram. En bit senare låg där en lömsk sten på marken och helt plötsligt låg jag bredvid den lömska stenen på marken med ett blödande knä och söndriga byxor.  

Mina gröna militärbyxor hade fått ett stort hål i knäet och jag insåg snabbt att de inte skulle gå att rädda. Åh, de som jag köpte precis innan min första resa till Sydamerika som har varit med på så mycket äventyr! Det var nästan lite sorgligt.

Som ett sista farväl tänkte jag därför lägga upp lite bilder på olika äventyr som jag och byxorna delat tillsammans. Rest in peace.

På vandring i Australiens urskogar. [Royal National Park, Australien]

På äventyr på irländska slott. [Trim Castle, Irland]

På vackra utsiktplatser i Sydamerikanska städer. [Salta, Argentina]

Vid storslagna vattenfall. [Iguazu falls, Brasilien/Argentina]

På långvandringar längsmed den Nya Zeeländska kusten. [Abel Tasman National Park, Nya Zeeland]

Coast walk in Royal National Park

I lördags var som sagt jag och Jaime ute på heldagsvandring. Vi vandrade en sträcka som egentligen enligt rekommendationer skulle vandras på två dagar, men då vi varken hade tält eller sovsäckar bestämde vi oss för att göra det på en dag istället. 27 härliga kilometrar längsmed den vackra kusten i Royal National Park blev det. Uppför höga berg, nerför höga berg, i sanden längsmed stranden, på klippor längsmed vattnet, genom trånga och snåriga stigar, över öppna fält. Ganska utmanande terräng med andra ord, men med väldigt belönande utsikter och vyer. Tog en hel del bilder och har försökt att sålla bort, men det blir ändå väldigt många. Häng med! 

Vi startade dagen med att ta tåget i en och en halv timma. Sista kvarten slingrade vi oss långsamt fram mellan skog på båda sidor och stannade på ställen där ingen tycktes bo. Till slut var vi framme i Otford, där vi skulle promenera till vandringens start.

Vi kan väl ignorera att jag posar lite fult här och titta på tavlan istället? Här har vi promenerat ungefär en kilometer från tågstationen i Otford till början av spåret. Vi ska ta oss ändå till Bundeena, där vi tar färjan över vattnet och hem.

Vacker utsikt.

Trånga stigar där man på ställen bara fick plats med en fot i taget, omgivna av små buskar och plantor som rev på våra stackars ben. No pain no gain, eller hur var det nu?

Efter några timmars vandring kom vi till den här fina stranden och bestämde oss för att ta en paus. Vattnet var stormigt och vågorna höga. Det blev inget bad som vi hade tänkt oss, för det såg lite för farligt ut. Istället satte vi oss ner på en sten och åt lunch i den gassande solen.

Efter lunchpausen blev det en hel del vandring uppför och nerför. Som tur var såg kullarna större ut än de var, men svettigt blev det i vilket fall. Vår stora vattenflaska var tom alldeles för tidigt.

Jag tappade räkningen på hur många ödlor vi såg. De flesta smet undan kvickt, men den här rackarn lyckades jag få foto på.

Någonstans i slutet träffade vi Bob Marley. Han visade fel väg och vi gick vilse ett tag.

Men till slut, efter många timmars vandring, var vi framme vid spårets slut. Därefter letade vi upp färjan, åkte tåg hem och åt en välförtjänt pizza till kvällsmat. En av de bästa vandringarna jag gjort i mitt liv, helt klart.