Idag har varit en lugn dag, eftersom att jag har blivit lite forkyld. Det ar inte sa allvarligt, men tillrackligt for att gora mig seg. Jag har mest slappat har pa vandrarhemmet, vilket faktiskt ar ganska trevligt med ratt sallskap. Har finns en TV- eller filmhorna och i receptionen kan man valja mellan ett trettiotal filmer, givetvis med spanska subtitles, men for att se det fran den ljusa sidan lar man sig lite spanska pa kopet. Och hellre engelsk tal med spansk text an dubbat. Fy bubblan. Pa bussen till Pisco sag jag Pearl Harbour dubbad till spanska... Behover jag saga mer?
Hur som helst, efter nagra avsnitt Vanner och Ally McBeal skulle Jaime, Fergal och hans tjej fran Lima (kan aldrig komma ihag hennes namn, suck!) ut och ata. De fragade om jag ville folja med eftersom jag var hungrig hangde jag pa...trodde jag! Det visade sig att jag hade last in mina nycklar i mitt skap. Jag hade alltsa lagt nycklarna i min vaska, lagt in vaskan med mina vardesaker i skapet och last. Smart Ellie! Sa efter nagra misslyckade forsok att lirka upp mitt tiokronorslas fran Tiger (hela rummet var engagerat, alla skulle testa) gick jag skrattande ner till receptionen for att be dem klippa upp laset. Darefter begav jag mig ut pa stan for att kopa un candado. Tio minuter senare och sju soles fattigare var mina vardesaker aterigen i sakerhet.
Dagens andra nyhet ar att jag har insett att mina muskler i princip har forsvunnit och jag kanner valdigt starkt att det ar dags att gora nagonting at det innan det ar for sent. Gjorde lite situps och pushups pa rummet, men dels kanns det langt ifran tillrackligt och dessutom lite smatt konstigt att gora nar dar ar andra personer i rummet. Nagon som har nagot tips? :)
Reserva Nacional de Paracas
En vanlig gata i Pisco. Som tidigare sagt forstordes i princip hela staden i en jordbavning for tva ar sedan.
Hitta fageln!
Om inte sjolejon hade luktat sa illa hade jag smugglat med mig en hem och haft som husdjur. De ar sa sota!
Utflykt till Paracas
Cusco ar ett stalle man latt fastnar i. Dar finns mangder av saker att se, mangder av saker att gora och lagger du till manga backpackers och mycket party far du anledningen till varfor sa manga spenderar alldeles for lang tid dar. Att hora frasen "I need to get out of here" ar inte helt ovanligt (jag tillhor dem som sagt det) och manga bara stannar kvar utan att egentligen gora nagot speciellt.
Denna helgen gor jag en utflykt till Paracas, som ligger nagon mil harifran. Med harifran menar jag Pisco, for det ar dar jag ar nu. Pisco ar en liten, liten stad som i princip forstordes helt i en jordbavning for tva ar sedan. Att mitt vandrarhem har bade internet, pool och biljard (haha) ar ganska forvanande. Bussresan hit var lang och bade middag och frukost var inkluderat i priset for biljetten. Middagen var helt okej, men frukosten...allvarligt! Vad ater peruaner till frukost? Framfor mig hade jag alltsa ett paket bestaende av: En bit sockerkaka, en musli-bar (solo 96 calorias), tva karameller, en pase med sotsalta chips, en - hor och hapna - miniliten bulle med skinka (vilken var det enda jag skulle kalla frukost) och slutligen, for att slacka torsten, den troligtvis sliskigaste persikojuicen jag nagonsin smakat. Vilken tur att jag hade med mig en flaska med vatten!
Sa imorgon klockan sju aker jag till nationalparken Paracas. Det ska bli spannande. Hela grejen tar typ en halvdag (atta timmar) och jag planerar att lamna det har stallet sa fort jag bara kan eftersom att har ar totalt tomt pa backpackers! For att vara arlig kanner jag mig valdigt ensam. Planen ar att aka tillbaka till Cusco och plugga spanska, men vi far se, jag kanske andrar mig...
Denna helgen gor jag en utflykt till Paracas, som ligger nagon mil harifran. Med harifran menar jag Pisco, for det ar dar jag ar nu. Pisco ar en liten, liten stad som i princip forstordes helt i en jordbavning for tva ar sedan. Att mitt vandrarhem har bade internet, pool och biljard (haha) ar ganska forvanande. Bussresan hit var lang och bade middag och frukost var inkluderat i priset for biljetten. Middagen var helt okej, men frukosten...allvarligt! Vad ater peruaner till frukost? Framfor mig hade jag alltsa ett paket bestaende av: En bit sockerkaka, en musli-bar (solo 96 calorias), tva karameller, en pase med sotsalta chips, en - hor och hapna - miniliten bulle med skinka (vilken var det enda jag skulle kalla frukost) och slutligen, for att slacka torsten, den troligtvis sliskigaste persikojuicen jag nagonsin smakat. Vilken tur att jag hade med mig en flaska med vatten!
Sa imorgon klockan sju aker jag till nationalparken Paracas. Det ska bli spannande. Hela grejen tar typ en halvdag (atta timmar) och jag planerar att lamna det har stallet sa fort jag bara kan eftersom att har ar totalt tomt pa backpackers! For att vara arlig kanner jag mig valdigt ensam. Planen ar att aka tillbaka till Cusco och plugga spanska, men vi far se, jag kanske andrar mig...
Vad du ar sot, min kara lilla ponny...
Det har ar min nya kompis, Capricorne. Vi spenderade nagra harliga timmar tillsammans, hogt uppe i bergen utanfor Cusco.
En vanlig reaktion
Nar man berattar for manniskor att man reser i Sydamerika ensam far man oftast samma reaktion. Hur vagar du? Ar det inte farligt? Och sa borjar de beratta historier om an det ena, an det andra och vad som hande med den personen som reste i Sydamerika och ran och kidnappningar och hela kitet. For att vara arlig sa bryr jag mig inte. Folk far tycka vad de vill om den saken. Att andra manniskor tycker det ar pa tok for farligt att resa runt som ensam tjej i Sydamerika hindrar mig inte. Jag ar inte radd. Inte ett dugg.
Vissa sager att jag har haft tur som inte rakat ut for nagot. Jag tror inte det ar jag som har tur. Jag tror att det ar de som rakar ut for nagot som har otur.
Vissa sager att jag har haft tur som inte rakat ut for nagot. Jag tror inte det ar jag som har tur. Jag tror att det ar de som rakar ut for nagot som har otur.
Hejda Cusco!
Idag ar min sista dag i Cusco. Efter att ha spenderat nastan tio dagar har, inklusive djungeln, kanner jag mig nojd och det kanns dags att aka vidare. Vidare till kusten och Perus vackra strander. Vidare till stekande sol och sanddynor, sjolejon och guanofaglar. Jag har spanat in bilder och jag ar nyfiken pa hur det ser ut i verkligheten.
Nu ar klockan tolv, jag har precis duschat och frukosten vantar fortfarande. Vad som ocksa vantar ar en gigantisk hog med klader och prylar pa min sang. Jag maste packa.
Edit: Leopoldine andrade sina planer och stannar i Cusco. Det ar en komplicerad historia, men hon har precis gjort slut med sin pojkvan och tydligen kommer han till Cusco imorgon. Visst kanns det lite trist, men jag stodjer verkligen hennes beslut och jag tror att de behover traffas och prata. Jag kommer i vilket fall aka till Paracas ikvall och kanske mots vi upp langsmed vagen, eftersom att vi reser at samma hall. Sa kan det bli ibland, men jag ar glad anda. :)
Edit 2: Jag aker tydligen inte alls till Paracas ikvall. Leopoldine och Lea lyckades efter en halvtimmas tjat (las: mutning) overtala mig och eftersom att jag hade sa svart att motsta deras sota radjursogon stannar jag i Cusco tills Leopoldine ar redo att aka vidare. Vid narmare eftertanke har jag ju ganska gott om tid pa mig. Och det kanns battre att veta att jag kommer ha sallskap nar jag nu drar vidare.
Juicenarkoman nasta!
Talade jag om hur fantastiskt god juice man kan fa i Sydamerika? Jag fruktar att jag kommer bli juicenarkoman eller nagot i den stilen. De ar farligt goda, och vet man vart man ska ga ar de riktigt billiga med. Idag har jag hittills haft en ananasjuice och en bananjuice. Om man vill kan man blanda frukter ocksa, men jag var lite fegis idag - man vet ju aldrig hur tva olika frukter smakar tillsammans.
Frukosten, som vanligt bestaende av vitt brod med nagon slags sliskig syltmarmelad och te, aniste for att vara specifik, ats som vanligt i baren dar teven stod igang och visade vanner och the big bang theory (tror det heter nagot annat pa svenska, men jag kan inte riktigt minnas). Kunde inte lata bli att skratta nar jag hallde upp mitt te - Lee och jag hade haft en rolig stund i djungeln nar vi upptackte att market pa anisteet hette Hornimans. Hornimans anis. Lite lag humor dar kanske, men jag antar att vi var ganska trotta efter alla upptag darute.
Efter ett minst sagt livligt besok pa resebyran idag traskade jag och Leopoldine ivag i hopp om att hitta en sushibar. Lea hade talat om for oss att det skulle finnas en och visat oss pa kartan och allt. Vi gick och gick, men ingen sushi. Sa till slut hamnade vi pa Jacks cafe, troligtvis ett av Cuscos mest populara cafen, och jag bestallde en macka med tomat, ost och pesto. Sa hungrig jag var! Och lycklig over att kunna ata igen. Tyvarr blev jag matt efter bara en tredjedel, men pa nagot vis lyckades jag ata upp alltihop anda. Nu mar jag ganska illa. :/
Planen for resten av dagen ar att boka en resa till Pisco (Paracas), spela lite biljard och ikvall ga ut och dansa salsa. Troligtvis lamnar jag Cusco imorgon nagon gang pa eftermiddagen och 14-18 timmar senare borde jag befinna mig i Pisco, forhoppningsvis ikladd bikini vid vandrarhemmets pool. Harliga tider :)
Bilder pa begaran
Cusco ar en turisternas stad. Aret runt vallfardar turister hit for att spendera nagra dagar fore och efter inkaleden och Machu Picchu. Jag ar glad att jag ar har nu i september och inte under sommaren, for da ska har tydligen vara proppfullt. Jag tycker det ar alldeles lagom som det ar nu. Men med turism kommer ocksa annat och givetvis forsoker lokalbefolkningen utnyttja turismen sa gott det gar. Vissa forsoker lura en pa pengar, men det kanske mest patagliga jamfort med andra stallen har i Sydamerika ar hur folk kommer fram till en och ber en kopa saker eller ata pa deras restaurang. En vanlig runda pa stan kan innebara tio till femton personer som fragar om man vill ha massage (givetvis far man betala lite for det ocksa). No gracias, no gracias, no gracias... Suck.
Har kommer lite bilder pa begaran. Har minst sagt problem med att ladda upp bilder, men jag har atminstne forsokt idag. Borja nerifran och sluta langst upp...
En av de spanska tjejerna poserar vid ytterligre ett gigantiskt trad. Tyvarr var det ganska morkt och bilden blev suddig, men you get the point.
En gigantisk fjaril bestamde sig for att sitta en stund pa mitt ben. Han var sa valkommen sa.
Okej, ibland vill datorn vanda pa bilderna, ibland inte. Ni far leva med att skruva lite pa huvudet tills jag kommer pa nagot battre :P Har ar iallafall ett trad. Och ser ni de dar sakerna som hanger fran tradet? Det ar fagelbon! Hela tiden flog dar svart faglar med brandgula stjartar fram och tillbaka till bona for att mata sina ungar.
Traden i djungeln kan bli extremt gamla och extremt hoga, som tradet pa bilden. Tyvarr har jag ingen bra kamera och ar inge vidare pa att fota heller sa det ser mest ut som ett vanligt trad. Men hogt var det iallafall.
Har at vi lunch och hangde en del mellan aktiviteterna.
Vi vantar pa att varan bat ska "bli fardig". Femton peruanska man springer runt och bytar plats pa batarna och har sig i over en halvtimma. Sen fick vi aka.
Djungel och magsjuka
Halla i stugan!
Nu ar jag tillbaka i Cusco igen efter min djungeltripp. Kan tyvarr inte saga att det var det mest lyckade jag gjort hittills, men jag vill inte vara negativ och jag angrar inte att jag gjorde det, sa jag berattar sa positivt som mojligt. :)
Jag har ju akt till djungeln en gang tidigare, fast det var i Bolivia och inte Peru, och jag var lite orolig att det bara skulle bli en repris. Det blev det som tur var inte. Bolivia var mycket mer djur, och allting var liksom mycket mindre (utom djuren da kanske). Den har gangen akte vi pa en stor, stor flod omgiven av stora berg med regnskog och sceneriet var ganska fascinerande. Jag satt dar i baten och fantiserade om vilka slags haftiga djur som kunde gomma sig i all regnskog. Tydligen en hel del, men sa ska man ocksa ha tur for att se dem pa det har stallet. Bolivia jamfort med det har stallet kandes nastan som ett zoo. Djuren bara lag dar vid strandkanten och verkade inte bry sig ett dugg om att batar med manniskor passerade.
Hur som helst var resan dit lang och skumpig, som de flesta resor till djungeln ar om man aker buss eller bil. Tror jag har lart mig en laxa nu - nasta gang flyger jag nog. Aven om det "bara" var sju timmars resa fran Cusco, sa lamnade vi Cusco klockan elva (nej, inte atta som jag skrev, det blev lite strul med bilen) och spenderade saledes hela natten i en minibuss. Faktumet att det bara var jag och Leopoldini och att vi kunde ligga ner hjalpte inte mycket. Det gick helt enkelt inte att sova. Tror vi kom till resten av gruppen klockan sex pa morgonen och en timma seare var det frukost. Med andra ord var vi ratt trotta forsta dagen.
Efter frukost och ytterligare en timmas resande satt vi antligen i baten. Vi korde en liten bit, till en stor klippa som man kunde hoppa ifran och sa fick vi simma i den enorma floden. Guiden ville att vi skulle ha pa flytvast, vilket jag ocksa hade i borjan och man kunde bara flyta langsmed floden, sa stromt var det. Jatteharligt och varmt vatten var det med! Darefter akte vi nagaon timma pa floden och kom till slut till stallet vi skulle spendera natten pa. De flesta av oss var ratt trotta och vi slappade lite i hangmattorna/solstolarna medans lunchen forbereddes. Efter en, om an lite liten, god lunch, var det dags att ga en runda i djungeln. Tyvarr sag vi inte nagra djur, men bara att ga dar bland alla haftiga vaxter - och alla ljud! - var en upplevelse bara det. Efter kvallsmaten erbjods vi att ga en nattrunda ocksa, men jag var sa trott sa jag gick och la mig och sov istallet, vilket nog var en bra idé.
Andra dagen var den basta dagen. Forst akte vi till en utsiktplats dar man kunde se mangder med faglar (Vonkan och Jonkan, ni skulle alskat det). Tyvarr hade jag ingen kikare med mig, men jag fick lana av guiden. Efter det var det lunch, och sen akte vi bat till en liten sjo dar vi sag annu fler faglar och andra djur. Vi akte forst bat pa sjon, sen vandrade vi runt i regnskogen omkring. Det fullkomligt vimlade av fjarilar, har aldrig sett nagot liknande (Mans, Oleg skulle varit salig) - och givetvis insekter av alla de slag med, vilket jag var mindre fortjust over. Jag tyckte guiden gick otroligt langsamt (verkade som att han spanade upp i varenda trad vi passerade) och tappade lite energi av det, sa jag gick i forvag, alldeles ensam. Sa dar gick jag och det var bara jag och djungeln. Fjarilar fladdrade forbi, faglar flog over mitt huvud och apor hoppade runt i traden. Harligt, harligt.
Pa kvallen (i djungeln blir det morkt tidigt, typ vid sex) akte vi tillbaka till ungefar samma stalle for att se djungeln by night. Det var coolt. Jag har aldrig tidigare i mitt liv sett eldflugor och i borjan satt jag bara och gapade - stjarnorna som lyste klart pa himlen, latena fran alla djur och insekter och skenet fran alla eldflugor, deras blinkande syntes nastan som blixter fran hundratals kameror. I slutet fick vi aven syn pa en capibara (ett djur som antingen ser ut som en forminskad bjorn eller en forstorad sork), men eftersom att jag hade sett mangder med sadana i Bolivia var jag inte alltfor intresserad.
Sista dagen var den samsta dagen. Efter kanske tre timmars somn vaknade jag och darefter kunde jag inte sova mer. Jag var jattemagsjuk. Behover inte ta nagra detaljer dar, men jag fick jackpot och det var pa bade det ena och det andra hallet. Vid sju, da de andra hade atit frukost, var det dags att aka hem och jag sag inte alls fram emot vad som lag framfor. Jag visste att det skulle bli en skumpig resa pa en vag som svangde hela tiden och jag visste att det skulle innebara att jag skulle ma annu samre. Jag satte mig langst bak i bilen, da jag kunde luta mig mot all packning och hoppades pa att kunna sova lite. Som tur var hade jag med mig min fantastiska mp3-spelare med jatebra batteri och jag kunde lyssna pa min ljudbok som jag fatt av mamma. Lee, den australienske killen som satt framfor mig, holl pa att do av den sydamerikanska musiken som spelades i radion.
Efter nagra timmars resande, med konstant ont i magen, stannade vi for tredje gangen i en liten by nagonstans langsmed vagen. Jag tankte att jag skulle ga pa toaletten, men jag kunde knappt ga. Efter bara nagra meter var jag tvungen att satta mig ner pa huk for att inte svimma. Sa nar guiden for tredje gangen fragade om vi inte skulle besoka en doktor sa jag ja och sa gjorde vi det. Behovde inte vanta mer an nagon minut (antar att turister har fortur av nagon anledning) och en tjugo minuter senare hade jag fatt bade piller, spruta och recept pa andra saker jag skulle kopa i Cusco som inte fanns dar. Sprutan var helt enorm och gjorde jatteont, och jag svimmade nastan nar jag fick den. Det var jattehemskt, men Leopoldini var med och babbalde pa om vackra strander och berg och massa annat trevligt sa jag overlevde. Och sa visste jag ju att det skulle bli battre efterat.
Fem timmar senare var vi antligen framme i Cusco och jag madde redan mycket battre. Jag och Leo checkade in, dumpade vara grejer pa rummet och nastan sprang till duscharna. Haha, det ar nastan patetiskt sa skont det var att duscha igen. Det var svart att stanga av kranen, det ska jag saga er. Men till slut lyckades jag och en timma senare sov jag gott i min sang.
Idag mar jag ganska bra och har t.o.m kunnat ata frukost! Snart ska jag folja med Leo och Lea (berattade jag om Lea fran Osterrike?) till ett café och om jag mar bra och min mage tillater det ska jag ocksa ata nagot gott. Leo, som for ovrigt ar kock, och jag kom overens om att vi skulle skamma bort oss sjalva och ata nagot riktigt, riktigt gott nar vi val var tillbaka. Kanske far det vanta nagon dag, men tro mig - att vi ska gora det!
Nu ar jag tillbaka i Cusco igen efter min djungeltripp. Kan tyvarr inte saga att det var det mest lyckade jag gjort hittills, men jag vill inte vara negativ och jag angrar inte att jag gjorde det, sa jag berattar sa positivt som mojligt. :)
Jag har ju akt till djungeln en gang tidigare, fast det var i Bolivia och inte Peru, och jag var lite orolig att det bara skulle bli en repris. Det blev det som tur var inte. Bolivia var mycket mer djur, och allting var liksom mycket mindre (utom djuren da kanske). Den har gangen akte vi pa en stor, stor flod omgiven av stora berg med regnskog och sceneriet var ganska fascinerande. Jag satt dar i baten och fantiserade om vilka slags haftiga djur som kunde gomma sig i all regnskog. Tydligen en hel del, men sa ska man ocksa ha tur for att se dem pa det har stallet. Bolivia jamfort med det har stallet kandes nastan som ett zoo. Djuren bara lag dar vid strandkanten och verkade inte bry sig ett dugg om att batar med manniskor passerade.
Hur som helst var resan dit lang och skumpig, som de flesta resor till djungeln ar om man aker buss eller bil. Tror jag har lart mig en laxa nu - nasta gang flyger jag nog. Aven om det "bara" var sju timmars resa fran Cusco, sa lamnade vi Cusco klockan elva (nej, inte atta som jag skrev, det blev lite strul med bilen) och spenderade saledes hela natten i en minibuss. Faktumet att det bara var jag och Leopoldini och att vi kunde ligga ner hjalpte inte mycket. Det gick helt enkelt inte att sova. Tror vi kom till resten av gruppen klockan sex pa morgonen och en timma seare var det frukost. Med andra ord var vi ratt trotta forsta dagen.
Efter frukost och ytterligare en timmas resande satt vi antligen i baten. Vi korde en liten bit, till en stor klippa som man kunde hoppa ifran och sa fick vi simma i den enorma floden. Guiden ville att vi skulle ha pa flytvast, vilket jag ocksa hade i borjan och man kunde bara flyta langsmed floden, sa stromt var det. Jatteharligt och varmt vatten var det med! Darefter akte vi nagaon timma pa floden och kom till slut till stallet vi skulle spendera natten pa. De flesta av oss var ratt trotta och vi slappade lite i hangmattorna/solstolarna medans lunchen forbereddes. Efter en, om an lite liten, god lunch, var det dags att ga en runda i djungeln. Tyvarr sag vi inte nagra djur, men bara att ga dar bland alla haftiga vaxter - och alla ljud! - var en upplevelse bara det. Efter kvallsmaten erbjods vi att ga en nattrunda ocksa, men jag var sa trott sa jag gick och la mig och sov istallet, vilket nog var en bra idé.
Andra dagen var den basta dagen. Forst akte vi till en utsiktplats dar man kunde se mangder med faglar (Vonkan och Jonkan, ni skulle alskat det). Tyvarr hade jag ingen kikare med mig, men jag fick lana av guiden. Efter det var det lunch, och sen akte vi bat till en liten sjo dar vi sag annu fler faglar och andra djur. Vi akte forst bat pa sjon, sen vandrade vi runt i regnskogen omkring. Det fullkomligt vimlade av fjarilar, har aldrig sett nagot liknande (Mans, Oleg skulle varit salig) - och givetvis insekter av alla de slag med, vilket jag var mindre fortjust over. Jag tyckte guiden gick otroligt langsamt (verkade som att han spanade upp i varenda trad vi passerade) och tappade lite energi av det, sa jag gick i forvag, alldeles ensam. Sa dar gick jag och det var bara jag och djungeln. Fjarilar fladdrade forbi, faglar flog over mitt huvud och apor hoppade runt i traden. Harligt, harligt.
Pa kvallen (i djungeln blir det morkt tidigt, typ vid sex) akte vi tillbaka till ungefar samma stalle for att se djungeln by night. Det var coolt. Jag har aldrig tidigare i mitt liv sett eldflugor och i borjan satt jag bara och gapade - stjarnorna som lyste klart pa himlen, latena fran alla djur och insekter och skenet fran alla eldflugor, deras blinkande syntes nastan som blixter fran hundratals kameror. I slutet fick vi aven syn pa en capibara (ett djur som antingen ser ut som en forminskad bjorn eller en forstorad sork), men eftersom att jag hade sett mangder med sadana i Bolivia var jag inte alltfor intresserad.
Sista dagen var den samsta dagen. Efter kanske tre timmars somn vaknade jag och darefter kunde jag inte sova mer. Jag var jattemagsjuk. Behover inte ta nagra detaljer dar, men jag fick jackpot och det var pa bade det ena och det andra hallet. Vid sju, da de andra hade atit frukost, var det dags att aka hem och jag sag inte alls fram emot vad som lag framfor. Jag visste att det skulle bli en skumpig resa pa en vag som svangde hela tiden och jag visste att det skulle innebara att jag skulle ma annu samre. Jag satte mig langst bak i bilen, da jag kunde luta mig mot all packning och hoppades pa att kunna sova lite. Som tur var hade jag med mig min fantastiska mp3-spelare med jatebra batteri och jag kunde lyssna pa min ljudbok som jag fatt av mamma. Lee, den australienske killen som satt framfor mig, holl pa att do av den sydamerikanska musiken som spelades i radion.
Efter nagra timmars resande, med konstant ont i magen, stannade vi for tredje gangen i en liten by nagonstans langsmed vagen. Jag tankte att jag skulle ga pa toaletten, men jag kunde knappt ga. Efter bara nagra meter var jag tvungen att satta mig ner pa huk for att inte svimma. Sa nar guiden for tredje gangen fragade om vi inte skulle besoka en doktor sa jag ja och sa gjorde vi det. Behovde inte vanta mer an nagon minut (antar att turister har fortur av nagon anledning) och en tjugo minuter senare hade jag fatt bade piller, spruta och recept pa andra saker jag skulle kopa i Cusco som inte fanns dar. Sprutan var helt enorm och gjorde jatteont, och jag svimmade nastan nar jag fick den. Det var jattehemskt, men Leopoldini var med och babbalde pa om vackra strander och berg och massa annat trevligt sa jag overlevde. Och sa visste jag ju att det skulle bli battre efterat.
Fem timmar senare var vi antligen framme i Cusco och jag madde redan mycket battre. Jag och Leo checkade in, dumpade vara grejer pa rummet och nastan sprang till duscharna. Haha, det ar nastan patetiskt sa skont det var att duscha igen. Det var svart att stanga av kranen, det ska jag saga er. Men till slut lyckades jag och en timma senare sov jag gott i min sang.
Idag mar jag ganska bra och har t.o.m kunnat ata frukost! Snart ska jag folja med Leo och Lea (berattade jag om Lea fran Osterrike?) till ett café och om jag mar bra och min mage tillater det ska jag ocksa ata nagot gott. Leo, som for ovrigt ar kock, och jag kom overens om att vi skulle skamma bort oss sjalva och ata nagot riktigt, riktigt gott nar vi val var tillbaka. Kanske far det vanta nagon dag, men tro mig - att vi ska gora det!
Erase and rewind, cause I've been changing my mind...
Okej. Sa innan jag akte hit till Sydamerika sa jag att om jag gillar ett stalle sapass mycket att jag vill stanna dar hela resan sa gor jag det, jag ska bara gora precis vad jag kanner for. Nar jag akte till Sucre kande jag verkligen inte for det, men av nagon anledning akte jag dit anda, kanske for att jag hade bestamt det i forvag. Det stred liksom mot vad jag sagt om mitt resande och pa nagot vis gjorde det mig arg pa mig sjalv. Sa efter att ha spenderat tva ensamma dagar i Sucre beslot jag mig for att aka till Cusco istallet, eftersom att jag visste att dar skulle finnas gott om backpackers. Sa nu ar jag har, sen nagra dagar tillbaka och det ar bra. Jag skrattar lite at mig sjalv eftersom att jag aldrig kan bestamma nagot i forvag - jag andrar mig alltid - men jag antar att det ar san jag ar och att jag far leva med det. Kan bara saga att fran och med nu tanker jag inte bestamma nagonting i forvag (mer an att jag aker hem den 16:e december), for det ar anda inte lont :)
Sa om typ tio minuter kommer det en taxi som hamtar upp mig och min franska kompis Leopoldini och sen aker vi till djungeln har utanfor Cusco, till nationalparken Manu. Dar ska vi spendera fyra dagar med att se massa haftiga djur och vaxter. Det kanns spannande! Egentligen kostar fyra dagar 300 USD, men eftersom att vi aker ikvall och joinar en annan grupp betalar vi bara 180 USD. Kanns lite galet for vi bestamde detta for typ en timma sen. Men sa kan det vara. Hoppas ni alla ha det bra, jag tanker mycket pa er! Ciao!
Sa om typ tio minuter kommer det en taxi som hamtar upp mig och min franska kompis Leopoldini och sen aker vi till djungeln har utanfor Cusco, till nationalparken Manu. Dar ska vi spendera fyra dagar med att se massa haftiga djur och vaxter. Det kanns spannande! Egentligen kostar fyra dagar 300 USD, men eftersom att vi aker ikvall och joinar en annan grupp betalar vi bara 180 USD. Kanns lite galet for vi bestamde detta for typ en timma sen. Men sa kan det vara. Hoppas ni alla ha det bra, jag tanker mycket pa er! Ciao!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)