Längtan efter kyla

Det har blivit kallt i Sydney. För första gången på länge stiger jag upp ur sängen på morgonen och möts av kyla. Går ut till köket för att göra mig frukost och huttrar till för att det är så kallt i vardagsrummet. Balkongdörren står öppen. Jag får gå tillbaka till rummet och ta på mig någonting varmare. De säger att december var den kallaste decembern på femtio år. Och någonstans går jag fortfarande runt och väntar på den där olidliga hettan som förra sommaren bjöd på. Väntar på den utan att egentligen vilja att den ska komma. Innerst inne går jag och längtar efter vinter. Jag vet att det låter knäppt, men jag tror det var något som slog bakut när jag inte fick min dos av minusgrader och snö den här julen. Jag vill köpa en varm och gosig vinterjacka, sätta på mig mössa, vantar, halsduk och gå ut och andas in den kalla, friska vinterluften. Se min andedräkt när jag andas ut och bli alldeles rosig på kinderna. Och kanske vill jag det mest för att jag vet att jag inte kan få det. För att vintern i Sydney inte blir kall och för att det är långt till nästa jul då jag kanske kan åka hem igen. Konstigt det där. 

The unraveling of the Städdilemma

Jahapp. Som vanligt slutade det alltså med att jag städade toaletten. Kom efter en tids fundering fram till att det var den bästa, eller åtminstone enklaste lösningen. Hellre det än att konfrontera och bli osams med lägenhetskamraterna liksom. Är det här lite typiskt svenskt kan man undra? Att vela vara all till lags?

Städdilemma

Alltså det här med att bo med folk är inte så lätt alla gånger. Särskilt inte när man är den som har förstahandskontraktet på lägenheten. Inte nog med att man måste tjata om hyra och hitta nya lägenhetskamrater när gamla flyttar ut, man är ju också ansvarig för precis allt som har med lägenheten att göra. Någons dörrhandtag går sönder - jamen då åker vi och köper ett nytt. Diskmaskinen går sönder - jamen då måste vi ringa hyresvärden och be dem laga den. Igår var de här och lagade vår toalett igen (som för övrigt fortfarande läcker ut en insjö av toalettvatten) och de var tvungna att lyfta av hela makapären. Sen sa de tack och adjö och vi kommer tillbaka imorgon. Så nu kan vi med andra ord inte gå på våran toalett. Vi måste låna den andra toan, som våra tre flatmates delar på. Och äckligare toa har jag nog inte sett sen jag städade bajamajor på Frizonfestivalen. Spegeln är så skitig att man knappt kan se sig själv i den och toaletten ska vi inte ens tala om. Visst visste jag att våra flatmates inte direkt älskar att städa, men att deras tröskel var såhär låg trodde jag inte. Så nu kommer dilemmat. Vad ska jag göra? Ska jag be dem städa toaletten? Städa den själv? Eller helt och hållet ignorera hur skitig den är och hoppas att vi kan använda vår egen snart igen? Jag blir så trött på sånt här, för sen en tid tillbaka har jag varit den enda som städat i vår lägenhet. Jag har liksom blivit lidande för att andra klarar av att ha det stökigare än en själv. Någon som känner igen sig i det här eller har något tips på vad jag kan göra?

Dagens glädjespridare

Snubblade över den här otroligt söta bilden på internet och tänkte att den kanske kunde göra er lite glada också. En annan har ju bokat biljetter till Fiji, men det kanske inte gör er lika glada som det gör mig. Nu får det gärna snart bli maj ;)

Urbanathlon hinder

De har släppt alla tio hinder på Urbanathlonets hemsida. Rent spontant känner jag lite varför i hela friden anmälde jag mig till det här?!, men nu är det ju betalt och sådär så det är no turning back! Tänkte hursomhelst att jag kunde dela med mig av vad jag har att se fram emot. 10,7 km med hinder alltså.

1. Burn rubber

 2. Stairway to hell

 3. The hill hoist

 4. Tarzan traverse

 5. The long haul

 6. Mountain high, valley low

 7. Snake's belly

 8. Glory dash

9. Great leap forward 

 10. Ramped up 

Saker jag saknar

Fira nyår med fina vänner. 

Åka till Frizon, gå på möten, konserter och hoppa studsmatta. 

Halvtomma backar i ett soligt Funäsdalen. 

Tramsa runt med syran på IKEA.

Gå långpromenader med Sigge i skogen. 

Fika med vänner i HUGO. 

Köra mountainbike tills man är lerig och full av blåmärken. 

Skidläger i Trysil.
(och fy vad jag saknar min Ellinor-mössa!)

Happy Australia Day!

Idag är det Australiens nationaldag. Det är en helgdag precis som sjätte juni så vi är hemma båda två. Dagen till ära har jag storstädat toaletten. Skrubbat hela rubbet från golv till tak. Det tog timmar. Sen gick vi till gymmet på åttonde våningen och tränade. Så nu tänker jag inte lyfta ett finger på hela resten av kvällen. Jaime kollar på tennis, jag spelar nördiga spel på min ipod och kalopsen står och puttrar på spisen. Happy Australia Day!

Kommunikationsproblem och kalops

Jaha. Så var man arbetslös igen. Vet inte riktigt vad som hände där, men tror det lättast kan beskrivas som k-o-m-m-u-n-i-k-a-t-i-o-n-s-p-r-o-b-l-e-m. Något jag upplevt ett antal gånger den här hösten då jag mestadels jobbat med asiater. Kära nån den stackars nya servitrisen som började häromveckan kunde inte förstå ett ord av vad jag sa. Det blev till slut ganska jobbigt att upprepa varje mening tre gånger.  Missförstå mig inte nu, det var alltså inte pga henne som jag valde att sluta. Det var chefen som var lite otydlig i vad han ville. Eller så var det möjligen att jag missförstod honom. Hursomhelst är jag nu utan jobb.

Så jag passar på och njuter lite av ledigheten medans jag söker jobb. Tar sovmorgon och äter frukost i sängen, läser böcker, kollar på TV-serier och fixar allt sånt där som man aldrig har tid till att fixa. Idag har jag tänkt laga kalops som jag varit sugen på sen UnderbaraClara bloggade om det. Var iväg och handlade igår och stod i köttdisken ett tag och funderade på vad som kunde vara den engelska motsvarigheten till högrev. Jag var tyvärr inte smart nog att kolla upp det innan jag gick och handlade, men tursamt nog kom jag hem med precis rätt kött (det kallas tydligen chuck här). Det är inte lätt att handla i Australien alla gånger kan jag meddela. Gick t.ex. runt och letade efter mozzarella i en halv evighet innan jag listade ut att de inte kallar det mozzarella utan bocconcini. Och grönsaker ska vi inte ens tala om. Det är parsnip och fennel och cauliflower och artichoke och gud vet vad. Käre tid alltså. Men nu blir det kalops! 

Melbourne

I helgen var jag och Jaime i Melbourne och Australian Open för att kolla på tennis. Jaime är väldigt tennisintresserad och bestämde redan när vi först flyttade till Sydney att vi skulle åka i år. Jag som aldrig tidigare varit i Melbourne tackade glatt ja och hängde på. Inte för att jag är så värst intresserad av tennis, men jag har länge velat se vad Melbourne är för slags ställe. Sydney och Melbourne har nämligen lite av en relation som man kan likna med rivaliteten mellan Stockholm och Göteborg.

Melbourne bjöd på trettiogradig värme hela helgen och jag hade glömt kameran hemma så jag fotade med min ipod. På lördagen köpte vi ett sk. ground pass vilket ger en tillgång till allt utom de två stora tennisarenorna. Tyvärr var det slutsålt och otroligt mycket folk, så vi promenerade mest runt bland de riktigt små tennisplanerna och tittade på relativt okända spelare. På kvällen åt vi på en spansk tapasrestaurang som serverade god, men väldigt annorlunda mat. 

På söndagen käkade vi brunch på The Pancake Parlour som jag hade spanat in. Det var världens mysigaste ställe inrett i amerikansk stil och pannkakorna var helt sjukt goda. Jag blev nästan lite inspirerad att ta tag i min barndomsdröm och starta en egen pannkaksrestaurang. 

 Efter det tog vi spårvagnen till Medibank Icehouse för att åka skridskor. Tro det eller ej men det var faktiskt ganska skönt att rymma undan den 33-gradiga värmen. Vi fick nästan lite av en chock när vi kom ut i värmen igen, haha. På kvällen begav vi oss tillbaka till tennisen för att titta på två riktiga matcher. Vi hade köpt biljetter till kvällspasset i den stora arenan och vi fick se både Federer vs Tomic och Wozniacki vs Jankovic. Inte dumt alls måste jag säga.

Fiji nästa?

När en semester är över är det i vanlig ordning dags att börja spåna på nästa. Iallafall om man heter Ellinor. Det är nämligen lite så jag överlever jobbtristessen - att drömma och planera kommande resor kan motivera mig genom det mesta. Sen jag bestämde mig att flytta hit down under har det funnits ett resmål jag lovat mig själv att besöka. Fiji. Jag minns så väl när jag gick i sexan och jag fick i uppgift att göra ett arbete om Oceanien. Då lät Fiji som den mest exotiska platsen på hela jordklotet - och nu bor jag bara fyra timmar bort med flyg. Jag måste ju bara passa på, det förstår ni säkert.

Så lite sakta men säkert har vi börjat planera här hemma. Än så länge befinner vi oss bara i research-stadiet men vi är ganska överens om att det är island-hopping som är the way to do it. Fiji består ju av över 300 öar liksom. När vi har tänkt åka dit är det dessutom säsong för att simma med mantarockor. Ja tack!