Doggelganger

Snubblade över den här sidan på internet, där man laddar upp en bild på sig själv och de hittar en hund som liknar en själv. Tanken bakom hemsidan är egentligen att promota adoption av hemlösa hundar, men det är ju ganska kul att hitta en hund look alike. Även om den kanske inte är så lik en själv egentligen...

...eller?

03.07.2011

Sista helgen i Sydney innan Sverigesemestern. I lördags spenderade vi halva dagen åt att vandra runt i Woolloomooloo och Potts Point där vi tittade på olika lägenheter. Det är så konstigt här i Sydney, man kan gå från ett område med stora trafikerade gator och folkmassor till ett med lugna allégator och mysiga små butiker på bara hundra meter. Det skiftar så tvärt i den här stan, och det gäller att veta vart som är vart. Detta var iallafall vad vi i efterhand konstaterade, då våra lägenhetsinspektioner skiljde sig något från våra förväntningar. Hur som helst kom vi efter dagens händelser fram till att det vore enklast att ta över lägenhetskontraktet här på 35:e våningen trots allt. Här behöver vi liksom inte fixa in möbler och kylskåp och tvättmaskiner och internetuppkopplingar och gud vet vad. Och även om jag gärna flyttat till något eget tror jag inte det hade varit värt mödan då vi ändå inte ska stanna här så länge. Kära nån, innan vi ens fått in möblerna skulle det vara dags att åka hem igen ju. Nej, det får bli något att se fram emot senare i livet, när man bor lite mer permanent på något ställe.

Idag bjöd Sydney på en strålande sommardag och vi begav oss ner till Circular Quay tillsammans med Mike och Lyndsay. Efter en stunds promenerande bland folkmassor och gatukonstnärer satte vi oss ner på en uteservering och åt lunch. Sen strosade vi runt i botaniska trädgården och åt glass. Det är dagar som dessa jag är glad att jag bor i Sydney.

(fladdermöss hänger och sover i trädet)

Snart, snart, snart

En vecka kvar tills jag åker hem. Lägenhetssituiationen står fortfarande olöst och vi letar lägenheter på internet samtidigt som vi väger fördelar mot nackdelar med lägenhetskontraktet. Problemet är ju att det kan bli hur som helst och att vi inte vet förrän vi har testat. Kanske hittar vi jättetrevliga människor att bo med här, kanske hittar vi ingen alls och står med en hyra på 1250 AUD (ca 8500) i veckan att betala. Det känns nästan lite för riskabelt och att flytta till en mysig tvåa nära botaniska trädgården och de charmiga caféerna känns inte lika riskabelt. Dessutom trivs jag inte så bra med att bo precis mitt i stan och jag hade nog mer än gärna flyttat bort från centrum. Men sen är det ju inte så lätt att hitta något bara sådär. Särskilt inte en mysig tvåa nära botaniska trädgården och de charmiga caféerna. Och med bara en vecka kvar i Australien måste jag erkänna att jag börjar känna mig lite smått stressad. Men nåväl. Imorgon ska vi iallafall iväg och titta på några lägenheter och jag håller tummarna att det ska ge oss lite mer klarhet i vad vi vill göra.

Nu är det iallafall bara en vecka kvar tills jag åker hem till Sverige och även om jag känner mig stressad över lägenhetssituationen är jag så glad över att jag snart ska åka hem att det tar ut stressen. Tur det.

Tänkte bara förtydliga det här med begreppet vinter

För er som inte visste det är juni här alltså motsvarigheten till december hemma. De flesta svenskar skulle nog inte klassa det här vädret som vinter, men det är ju en årstid trots allt, oavsett väder.  

Men jag gillar Australien. De har liksom nio månaders sommar och tre månaders vinter istället för tvärtom, som det är hemma. Tycker Sverige hade kunnat ta och göra likadant. Eller möjligtvis kunde Australien flytta lite närmare Europa. Knö in sig i medelhavet eller så. 

Visste ni förresten att mina dagar blir längre och längre medans era blir kortare och kortare? 

Whats up guys?

'

Yo. Imorgon är det fredag och då ska jag fira midsommar minsann. Fast det är vinter och jag bor på andra sidan jorden. Tänk va. Svensk mat ska det bli, och jag ska få träffa min fina Linnéa. 

Måste förresten tillägga att jag egentligen helt och hållet glömt bort att det var midsommar. Blev påmind först när jag skypade mamma i onsdags och hade det inte varit för Linnéa som bjöd in mig till midsommarfirandet hade det nog inte blivit något midsommarfirande alls. Tro mig, det är förvirrande att bo här på andra sidan ibland. Inte nog med att det är vinter fast det är juni, helt plötsligt ska man fira midsommar också. Tänk bara när lucia kommer, då blir det förvirrande kan jag lova.

Nåväl, hoppas ni alla får en härlig, svensk midsommar! Ät några extra jordgubbar åt mig ;)

Dåliga nyheter

Ikväll fick vi dåliga nyheter. Våra favorit-flatmates Mike och Lyndsay har bestämt sig för att inte förlänga sina visum och stanna i Australien. Istället åker de hem i oktober när deras nuvarande visum går ut. Med lägenhetskontraktet som går ut i slutet på augusti innebär det att de kommer åka från Sydney redan då, för att resa lite innan de lämnar landet för gott. De kommer åka från Sydney bara några dagar efter att vi har kommit tillbaka från vår Europasemester. Jag åker hem till Sverige om nästan bara två veckor och innan det kanske jag måste säga hejdå till de två personerna jag tycker mest om i hela Sydney. Tanken gör ont.

Så nu lämnas vi med två val. Antingen tar vi över lägenhetskontraktet och meckar med hyror, bonds* och att hitta passande flatmates - eller så hittar vi någon annanstans att bo när vi kommer tillbaka. Och detta måste vi bestämma inom två veckor.

Kan jag inte bara få semester istället?

*När man skriver på ett hyreskontrakt betalar man något som kallas för bond till hyresvärden. Detta är en summa pengar som man, beroende på lägenhetens skick, får tillbaka helt eller delar av när man lämnar lägenheten. Om man t.ex. skadat tapeten, eller om där är andra skador på lägenheten kan hyresvärden dra av detta på ens bond. 

Det här gitarrspelandet. Det går ju bra och så.
Men jag bara undrar, är det meningen att man ska få kramp i handen efter tio minuter?
Det kommer ju ta så himla lång tid att lära sig att spela om man bara kan spela tio minuter åt gången liksom.
Så himla störigt.

Det är ju bara en buss

Sitter här och planerar inför Sverigesemestern. Bokar färjor och flygbiljetter och sånt.
Går in på Skånetrafikens hemsida för att söka en resa från Kastrup till Staffanstorp.
Och så kommer 166:an upp och jag får en alldeles bubblig känsla inombords. Det liksom pirrar i hela magen. 166:an. Staffanstorp. Hemma. Åh vad jag saknar! Och längtar!

Men ändå. En buss liksom.
Är jag kanske lite knäpp ändå?

Mountain biking in Manly

När Ellinor är ledig på helgen får man ta vara på det, tyckte Jaime och letade efter saker vi kunde hitta på under lördagen. På fredagen smsade han och föreslog; Mountain biking in Manly if it's sunny, whale watching if it's not. Och eftersom solen sken bjöd vi med Mike och Lyndsay och tog färjan till Manly för att köra lite mountainbike. Hur grymt som helst! Det var evigheter sen jag körde mountainbike sist och som jag har saknat det. Här kommer lite bilder.

Efter lite diskussioner bestämde vi oss för att köra den svåraste banan, som enligt killen i affären var lite mer "teknisk". Först var vi tvungna att cykla en lång bit bland hus och gator, för att sen komma till parken där den riktiga mountainbikingen började. Det var lite svårt att hitta och mest en massa uppförsbackar. Vi är glada men flåsiga och tar en paus inför nästa uppförsbacke.

Vi stannade vid en shop för att köpa några vattenflaskor. Som ni ser råkade vi köpa lite mer än bara vatten, men så behöver man ju också lite bränsle om man ska cykla runt halva dan.

 Killarna väntar in mig och Lyndsay.

 Mountainbiking kan vara väldigt jobbigt, speciellt när det är mycket backar. Mike tar en paus.

Mike beundrar den fina utsikten. Här trodde vi alla att vi nått toppen, men det visade sig att det hade vi inte alls.

 Mike fixar man sadel som pekar allt annat än rakt fram när jag cyklar. Här någonstans inser vi också att vi ligger rätt så efter i tidsschemat. Om vi ska hinna tillbaka till shopen innan den stänger - eller innan det blir mörkt och livsfarligt att cykla i skogen - måste vi lägga på ett kol. Ser ni förresten vad min cykel heter?

 Jaime tar foto på mig och påstår att min blåa hjälm "brings out the colour of your eyes". Jag tycker mest de ser väldigt o-blåa ut jämfört med hjälmen, men vad vet jag.

 Som ni ser håller solen på att gå ned.

 Jaime och jag väntar in Mike och Lyndsay som råkat hamna lite efter.

 Mikes cykelhjul fastnade mellan stenarna och han och cykeln slog en volt tillsammans. Som tur var hade vi inte så långt kvar att cykla men ändå, stackars Mike. Här är det förresten riktigt mörkt, men det syns inte på bilden eftersom jag använt blixt. Sista biten kunde vi knappt se stigen vi körde på så mörkt var det.

Jag och min glass på Ben & Jerrys caféet. Chocolate chip cookie dough och chocolate fudge brownie i en choklad-strössel-doppad strut. Väldigt dyrt, men helt klart värt det. Mums!

20.06.2011

Så var ytterligare en helg förbi. I och med att Aoife (uttalas Efa, irländska namn ni vet...) på jobbet reste hem, lämnade detta mig som den tjej som arbetat längst på Maloneys och därför har jag fått lite bättre timmar på jobbet. Det är min teori iallafall, att den som jobbat längst får de bra timmarna. Jag hade iallafall ledigt fredagkväll, hela lördagen och på söndagen efter klockan två. Det var hur skönt som helst, och nästa helg ser precis likadan ut. Yay :) Men för att sammanfatta helgen har vi lagat god mat, tagit färjan till Manly och åkt mtb med Mike & Lyndsay, ätit på Ben & Jerrys glasscafé och sett Super 8 på bio. Kommer lägga upp lite bilder snart.