Åter i La Paz

Nu ar jag antligen framme. Pust! Det har varit en laang resa och det kanns jatteskont att vara har. Det senaste dygnet har jag bara suttit och suttit och vantat och vantat. Jag var lite orolig infor just sjalva flygandet, eftersom att jag sist madde fruktansvart illa nar jag flog. Men det har gangen var det inga problem overhuvudtaget. Skont! Fast jag maste saga att det kandes som att resan varade i en evighet. Jag akte via USA den har gangen, vilket innebar att jag fick byta tva ganger istallet for en som sist. Inte mig emot, resan tog ju lika lang tid, och sa fick jag besoka USA for forsta gangen (aven om det bara var genom att strosa runt utanfor Miamis flygplats...).
I Miami fick jag vanta sex timmar, en timma mer an vantat eftersom att flyget var forsenat. Jag hittade tva danska tjejer som skulle till Lima och vi hangde tills deras flyg gick, en halvtimma innan mitt. Trevligt med lite sallskap!

Men nu. Nu ar jag i La Paz. Och det kanns helt underbart! Jag hade ju lite resangest innan jag skulle aka, men alla de kanslorna ar som bortblasta nu. Hela taxiresan fran El Alto (La Paz flygplats) till mitt vandrarhem Wild Rover, satt jag och log. Lyckades pa knagglig spanska forklara vart jag ville och vad jag skulle gora i Bolivia. Tank sen nar jag har pluggat spanska, da kan jag prata ordentligt med taxichaufforerna! Tjoho! Men alltsa, sa vackert har ar! El Alto ligger en bit ovanfor La Paz och man aker liksom ner i en spiral, sa att man ser hela staden ovanifran. Hur vackert som helst!

La Paz ligger typ 3500 meter over havet, vilket ar ganska hogt for en ovan skaning. Jag har med andra ord lite svart att andas. Far med jamna mellanrum ta ett extra djupt andetag och jag blir snabbt andfadd i uppforsbackarna. Men om tva dagar tar jag bussen till Sucre, som bara ligger pa typ 2000 meters hojd, sa det ska nog bli bra. Hittills har jag hunnit checka in pa mitt vandrarhem, duscha, ta ut pengar och sa nu sitter jag pa ett internetcafe. Har aven insett vilket oerhort smart drag jag gjort som valt ett losenord som innehaller å, ä eller ö pa min facebook. Dags att byta tror jag bestamt.

Nu ska jag leta upp den dar trevliga juicebaren som svenska Joakim visade mig sist. Och sen ska jag ata nagot och traska upp till witches market och kanske kopa ett boliviansk lamafoster (not).
Hoppas ni alla har det bra!

I'm not afraid of tomorrow

Imorgon åker jag till Sydamerika. Jag kan knappt tro mina egna ord. Vadå? Åka till Sydamerika? Det är som att min hjärna är ur funktion. För jag kan verkligen inte förstå det. Jag kan inte förstå det någonstans. Att imorgon åker jag till Sydamerika och är borta fram till jul. Imorgon lämnar jag trygga, lugna, fridfulla Sverige och reser till andra sidan jordklotet där det inte alls är så tryggt och lugnt och fridfullt. Imorgon är sista gången på länge som jag får krama om min mamma. Och sista gången jag får klappa Sigge och se hans ledsna ögon när jag går. Snyft. Det känns vemodigt. Jag känner mig ledsen över att lämna allt jag har här i Sverige. Jag har så mycket fint som jag vet att jag kommer sakna.

Men...
imorgon börjar också ett äventyr. Resan jag drömt om. Imorgon åker jag till Sydamerika, och där kommer jag få uppleva fantastiska saker. Jag kommer träffa spännande människor och få många nya vänner. Jag kommer att få se häftiga platser och vacker natur. Jag kommer att lära mig ett nytt språk och kunna kommunicera med människor från en helt annan kultur. Jag kommer göra saker jag inte trodde att jag vågade. Och jag kommer leva sådär som man bara gör när man är ute och backpackar.

Men...
bara för det behöver jag inte vara sjukt nervös. Hilfe!

Hemodril - mot hemlängtan.

Ikväll har vi haft hejdåmiddag med familjen. Jag fick medicin av Johan och Veronica. Små söta burkar med roliga namn och tillhörande beskrivningar. Vad sägs om en Antiperuan till exempel (även känd under namnen Ecuaväck och Boliviabort)? För förhindrande av förvandling till Sydamerikan. :)

Sleep this time tonight

Klockan är 01.06. Jag har legat i min säng i mer än en timma och försökt somna, men det går bara inte. Min hjärna är piggare än någonsin. Den vill tydligen inte alls att jag ska sova. Tankar snurrar runt i huvudet, jag vrider och vänder på mig. Till slut lägger jag mig på rygg och tittar rakt upp i taket. Känner jag någon trötthet överhuvudtaget? Nej. Jag är klarvaken.

Då slår mig tanken - det kanske är en malariatablettseffekt! Jag trodde, tills häromdagen, att de fruktade Lariamtabletterna inte hade gett någon verkan på mig, eftersom att mer än en vecka passerat. Men tydligen kunde bieffekterna komma lite senare. Och sömnproblem var en vanlig bieffekt. Oh no!

[...]

Oh dear! Jag har precis läst en lång tråd om Lariam och dess biverkningar på backpacking.nu. (smart Elli, smart!) Kan säga att jag inte direkt känner mig bättre till mods. Åtskilliga människor berättar om depressioner, håravfall, mardrömmar osv osv - allt på grund av Lariamtabletterna. Och, viktigast av allt, eller värst borde jag kanske säga, är att de värsta biverkningarna inte kickar in förrän efter andra tabletten (vilken jag inte tagit, men borde tagit i början av veckan).
Blir det värre än såhär tänker jag inte ta Lariam. Jag menar, tänk om jag får värre biverkningar senare och typ blir deprimerad under resan. Hemska tanke!

Ska bli intressant att se när jag somnar i natt. Eller inte.

Breakaway

Saker blir inte alltid som man tänkt sig

Ikväll försökte jag vara lite spontan och ringa folk och fråga om de ville ses sådär bara på en gång liksom. Men det var ingen annan som var lika spontan, så jag stannade hemma och höll Sigge sällskap istället. Kul att någon blev lycklig iallafall. Jag satt i soffan med datorn i knäet och TVn på, och Sigge låg tätt bredvid och snarkade. Söta, söta hund!

Idag har varit en sådan där vara-hemma-och-ta-det-lugnt-dag. Bortsett från en timmas träning i Lund mitt på dagen har jag bara segat. Jag har sovit länge. Ätit en långsam frukost. Gått en lång, lång promenad med Sigge. Legat i trädgården och läst. Spelat lite piano. Sett lite på TV. Gjort sånt där man bara gör när man har alldeles för mycket tid över. När mamma kom hem åkte vi och handlade till kräftskivan på fredag och sen stekte jag pannkakor till kvällsmat.

Imorgon ska jag bli bjuden på lunch av en trevlig herre. Sen ska jag träffa min kära hemgrupp en sista gång innan jag åker. Det blir nog en bra dag.

Wow

http://www.youtube.com/watch?v=r3ucBkE85ec

Fem dagar kvar

Nu har jag i princip packat färdigt. Med i princip menar jag att jag har packat allt som jag kan packa i nuläget. Sånt som jag kommer behöva använda de närmaste dagarna kommer jag inte packa ner förrän lördagkväll. Men åh så skönt det känns! Jag har handlat allt, jag har fixat allt, jag har packat allt och nu kan jag mest slappna av och ta det lugnt. Imorgon har jag absolut ingenting inplanerat och det känns hur skönt som helst! Jag ska bara vara hemma med Sigge och slappa och vara spontan. Hurra!
I övrigt har jag kommit fram till dessa saker idag:

* Harkrankar borde dö
* Skönhetsprodukter väger mycket
* Skånetrafiken har ett nytt system för gymnasiekortet
* Min mamma är snäll

Bara för det lägger jag upp en bild jag tycker om. Den är tagen i Lima i Parque de agua, som jag besökte under mina första dagar på min förra resa i Sydamerika.

Problemlösning

Min väska är sjukt tung! Och jag förstår verkligen inte varför! Jag menar, jag har ju packat nästan exakt samma grejer som sist, det borde ju väga lika mycket. Okejdå. Där ljög jag lite. Jag har faktiskt med mig några extra par trosor den här gången. Och ett par långa shorts. Men ändå! HUR kan min väska vara så tung? Hur gick det till?
Okej. Jag ser fyra olika svar på den frågan.
1. Väskan jag har med mig denna gången väger mer än min förra väska.
2. Sakerna jag har packat denna gången väger mer än de saker jag hade med sist.
3. Jag har visstde packat för mycket grejer. Jag försöker bara förneka det eftersom att jag inte vill ha en tung väska.
4. Jag är inte lika stark som jag en gång har varit.

Vad tror du?

Segt

Jag tycker inte om att vara förkyld. Min hjärna är fylld med snor och jag kan inte tänka. Jag vill inte alls vara trött och grinig, jag vill vara pigg och glad och ta vara på mina sista dagar i Sverige innan det bär av till Sydamerika. Suck. Jag fick knappt någon sömn i natt heller, för jag jobbade. Och jag tror aldrig jag sovit så dåligt på jobbet någonsin. Jag låg där och kunde inte andas så täppt i näsan jag var och samtidigt surrade x antal äckliga harkrankar runt i rummet och störde. Men i natt, i natt ska jag minsann sova!